Sunday, May 31, 2009

maratonembryo

vem är det där

vem

han som springer där borta: i hawaiikalsipper och den där helikoptermössan

men alla har ju sådana där mössor: hur kan du se skillnad

den där hovrar: han liksom lyfter

åh: det där det är embryo

Friday, May 29, 2009

pausfågelpartiet

vad röstar du på embryo

åh: jag röstar inte jag sjunger

iggy

äger

sist jag såg honom var på domino 1978 med fred "sonic" smith, bröderna scott och ron asheton samt gary rasmussen

nu sjunger han som en ocean

och: det är fortfarande raw power

protespartiet

vad röstar du på embryo

åh: en massa löst folk

protestpartiet

vad röstar du på embryo

det vägrar jag svara på

potatispartiet

vad röstar du på embryo

åh: bara en massa knölar

pajaspartiet

vad röstar du på embryo

åh: dom som är mest skojiga: eftersom jag vill ha högre skratt

Wednesday, May 27, 2009

poetpartiet

vad röstar du på embryo

åh: det är inte så mycket att fundera över: det parti som tar diktens parti

poetpartiet

ja: typ

det låter som ett himla litet parti

ja det är möjligt: men det är ett fritt parti för friheten

poetpartiet: är du medlem

nej nej: det kan man inte vara: det här är ett fritt parti för friheten

men vad har ni för program

inget alls: vi är ju fria

men vad tycker ni

inte mycket: vi tycker att man kan få tycka själv

det låter lite lite

nejdå: poetpartiet är det parti som försvarar vår rätt till vårt eget ord och som står upp för den lilla diktarens lilla dikt om den lilla människans lilla värld

äh kom igen embryo: nåt sånt parti finns inte

jo: jag skrev det ju just

men bara för att du skrev det finns det ju inte

gör det inte

nej

jo: titta själv

var då

ser du inte hur dikterna står vid vallokalerna och delar ut små verser:

hej kom loss
rösta på oss

det där suger ju

jag vet: det är lite billigt

men så blir det när man jobbar gratis

popup

hallon hallon och välkommen till the internet: the home of the brave och den nya friheten

vänta jag ska bara klicka bort det här popupfönstret med reklam för: uj uj vad ÄR det där för något?

hallon hallon och välkommen till din nya epostbox med en melon megagiga

vänta jag ska bara läsa dom här en miljard erbjudandena om gratis godis: men vad spelar det för roll när jag har vunnit en biljard på lotteri som jag inte ens är med i?

Monday, May 25, 2009

slutord

abuabu och sverkcer står och jämföra varandras

jag har ett litet tangentbord bakom bildskärmen: ser du

jag har plats för en biljard låtar: lyssna

jag kan se på två filmer samtidigt: titta

jag kan prata baklänges: anssyl

jag kan surfa utan att tänka: ser du

jag kan tänka utan att surfa: ser du

jag har en korkskruv infälld i kameran: öppna

jag har en skruvmejsel och ett litet sågblad bakom kreditkortsläsaren och innanför tangentbordet har jag en extra bildskärm som man kan veckla ut och sova inuti som en digital sovsäck

jag har en fotbollsplan och en hammaburjarresataurang som är öppen dygnet runt: och sen kan man tanka bilen med den här lilla sladden: min mobil rymmer två hundra megaliter

jag kan flyga i min

jag kan teleportera bort verkligheten med ett enda klick: klick

Saturday, May 23, 2009

war on war

wilco

starr

majjen

biologimajjen sitter ensam där framme och trär på en på ett provrör: såhär gör man serni

äh

men: varför lyssnar ni inte på mej det undrar jag nu

äh

men vill ni inte veta hur man gör: hur vi inte blir till

äh

men hur ska ni då kunna: att låta bli

äh

men det här är viktiga grejer: och skoj

äh

vaddå: äh

äh: du behövs inte längre majjen

behövs inte

nä: vi behöver bara varandra: det finns apmånga som inte behövs: gympafröknar mattefröknar biologimajjar bildlärare

ja men eller hur: du kan dra nåt gammalt över dej

say no more det säjer jag nu: ut med majjen

ut med allihop: vad ska man med gatsopare till förresten: vi kan väl sopa själva: eller inte

struttsministrar: behövs dom: inte

behövs babbliotekarier: knappast: man kan väl låna själv

behövs kärnfysiker: inte: man kan väl brygga sina egna kärnkraftverk

poeter: behövs dom

skojar du med mej: vi skriver allting själva i fortsättningen

rånaldmcdonaldspersonal: behövs dom det undrar jag nu

skojar du med mej: det är ju dom som behövs: annars får vi ju inga hammaburjare ingen cokelikola

sant: det är bara rånaldmcdonaldspersonal som behövs det säjer jag nu

och vi

vilka vi

vi behövs

behövs ni

ja

nej: inte ni: men vi

behövs ni

ja

inte ni: men vi

AAARGH GATUSLAGSMÅL STENKASTNING AAARGH MASSUPPLOPP KRAVALLER: VEM BEHÖVS MEST OCH VEM BEHÖVS MINST DET UNDRAR VI NU ALLIHOP

Friday, May 22, 2009

words

williams

young

the will to death

frusciante

mina ord

kolla: hela ängen är full av vårblommor

nu släpper jag ut mina kossor dit: dom hoppar och skuttar: ser ni

dom är byggda av bokstäver: mjölken är svart som trycksvärta och deras råmanden ekar mellan meningarnas svarta galler: det är mina kossor dom kan ni inte ta ifrån mej

jo

nu kommer banditer om natten och öppnar den ljusa grinden: orden sprids: orden lyfter som skärvor mot natthimlen

om morgonen är ängen tom och jag sorgsen: alla mina ord: hoppas ni har det bra där ute i mörkret

jag skriver förstås nya: jag skriver en ny äng: den här ligger i bergen: skyddad och skör: jag skriver bergsgetter som klättrar mot toppen: jag skriver en vit sol som bränner upp glaciärerna och jag skriver en väldig flod som kommer svepande norrifrån och sköljer över allting

en väldig flod av ord

Friday, May 15, 2009

embryo goes konstfakc

Var är sängen? Var är den där sängen med spännbältena? Han går kors och tvärs och ser allt möjligt fint och begåvat och lovande och fiffigt: Hellboys horntrimmare och en liten portabel abortapparat för hemmabruk. Men ingen säng. Inga höga ångestskrin från gömda högtalare. Var är konsten?

Han ser en stol som det växer blad inuti. Det är bra. Det organiska är viktigt. Egentligen är den enda konsten den organiska, den vi inte rår över. Kaos. Oordning. Skönhet.

Allt det här är ganska kul. Framtiden är här: solbollar till fordon och trevliga färger, en trehjuling av jätteformat, ett litet överlevnadskök för flyktingläger, det finns engagemang. Samtidigt: kunde man inte få ut konsten ur rummet, mera? Kunde inte konsten och samhället glida ihop. Eller äta av varandra.

Han hittar inte installationen. Nu kan han inte gå ett varv till, då kommer dom att börja undra. Vem är den där grabben i helikoptermössan? Är han ett konstprojekt, han också? Just då, innan allt är över, innan han har beslutat sig för att: "Nej den där installationen är avinstallerad, den måste vara på en annan plats, inte här bland allt det här akvarellmjuka." Just då hittar han rummet. Det ligger lite vid sidan av. Men det finns ingen säng. Jo, men på film. Den är tom, det är otäckt. Han hör ljud. Röster.

Han ser alltihop. Lyssnar. Det är bra. Det är genomfört; att genomföra är det svåraste. Att få idéer, herregudrun det får alla. Men att göra alltihop, det är konsten. I tre tydliga akter, med en liten avtoning, en intervju med Johan Cullberg. Det är bra. Här finns det där större rummet, där begreppen vidgas. Samhället (ja: det är alltså typ: vi och våra omgivningar) kliver in i konsten. Eller tvärtom. Konsten kliver in i oss. Man tvingas ställa de viktiga frågorna: Vilka är vi? Vad är det vi håller på med? Vem är jag?

Det där funderar han en del på på väg därifrån. Vem är jag? Svaret är givet. Jag är ju Embryo. Eller inte. Jag är kanske bara jag.

Wednesday, May 13, 2009

Monday, May 11, 2009

kapitel fyrtio

Just före man inser att nu, nu har man fångat själva essensen, eller det som bär, eller det givna, eller det som man väntade in, just när man har nått till berättelsens höjd (men ännu inte tagit sej hela vägen upp). Då. Det är då man ska passa på att njuta. Ta en paus. Gå ut. Dra med fingret bland årets glassnyheter. Välja en hyrdvd, bara stå där och välja och välja. Och till sluta välja att inte hyra, utan se en gammal film på teve istället. Eller inte. Läsa lite poesi, kanske. Surfa på internet, kanske. Ansa några krukväxter, kanske. Korka upp någonting. Dra kapsylen av en cokelikola. Eller inte. Bara stå där. Se på berget av ord. Vippa pennan mellan fingrarna. Vässa udden. Peta lite försiktigt. Låta orden klättra upp på skaftet. Och sen bara köra.

kapitel trettionio

Innan man börjar arbeta på slutet, måste man nå klimax. Peripeti. Katharsis. Den givna vändpunkten i ett drama utan början utan slut utan fortsättning, är dess brister. Håligheterna. De infama angreppen på Ingenting. Utanförskapets signatur: de förbisvepande bilderna utan förklarat ursprung eller betydelse. Ett rymdskepp utan öppningar: en kolv som sjunker ned i jorden som ett andetag av metall.

Sunday, May 10, 2009

kapitel trettioåtta

allt är duplicerat till oigenkännlighet: en morgon är världen fylld av biljarder ägg: en annan är det schimpanser precis överallt

och nu

tio miljarder embryon som kommer upp ur dom iskalla djupen: snabbt sprider vi ut oss: vi är bara kopior men vi är överallt: vi är så många att vi till sist inte syns

den förste som ens anar något är sverkcers farra: det sker på coop konsum: han kommer dit som vanligt för att klaga på en möglig ost eller några ruttna vindruvor längst ner i asken

VARFÖR ÄR DET ALLTID VINDRUVORNA LÄNGST NER I ASKEN SOM INTE SYNS DET UNDRAR JAG NU

och men: alla expediter är precis likadana

VAD ÄR DET HÄR FÖR SKÄMT

skämt: jag trodde det var mögel

NI ÄR JU LIKADANA ALLIHOP

ja: men vi är lika snälla lika glada lika optimistiska lika trevliga allihop

VILKA ÄR NI VILKA ÄR NI

det är vi som är embryo det säjer vi nu

yo

kapitel trettiosju: the masterplan

vi använder dom bottenlösa sjöarna som portaler: hela svärijes inland består av djupa porer in i urberget

och i jordklotsens innanmäte bror vi sida vid sida: ord vid ord vid ord

ibland ser ni oss dyka genom natthimlen i våra spolformade farkoster och ljudlöst sjunka genom dom mörka membranen som era insjöar utgör

ibland grår vi på dom grå gatorna som vanliga grå människor: embryo vid embryo vid embryo

eumbryo

Hello. My name bist Eumbryo. Eumbryo Foster. This is my blög.

I work in Brüxelles. In le mournings I go up at the early stage. I have my petit dejeuner and then I go to work in le parliament. It is a hard job. It is a tough work. It is not a work for les chickens. It is a work for Eumbryo.

First we have what we in Brüxelles call a morgonfika. We sit down and fikar. Then we go to the Euparliamenthalldiscussionchamberplace. There we discuss hard matters, such as: what is most nitrotrotuoturtous: le semla or le havreboll. I go for the kanelbullefat.

Then - after hours and hours of discussion - we have what we in Le Brüxelles call a fikapaus. We sit down and fikar. Some of us don't.

Then we decides about things and matters. No matter what. Don't ask me about what. It doesn't matter.

Then we have lunch. That is something else. It is called Eu-lunch down here in The Brüxelles.

After lunch we have what we here in Brüxelles call eftermatenfika.

After eftermatenfika we have what we here in Brüxelles call a tupplur, or powernap, or microsleep, or minutvila; as we say in Brüxelles: Kärt barn has a lot of names.

After that I have no idea of what we do. I am too tired to do anything. I often take my what we in Brüxelles call pick och pack and go to my hotelroom for a short break or what we in Brüxelles call time out. Or just an old fashioned fikapaus, encore. Or eftermiddagsslummer.

Then I watch television. Eu-television. We have Eu-Robinson. Eu-Idol. Eu-Vem vill bli miljonär. Eu-lottodragningen. Eu-eurovisionsschlagerfestivalen.

After that i take what we in Brüxelles calls a kvällsfika. After that I go to sleep. No. I don't walk in the sleep: I go to sleep. Good night.

Saturday, May 09, 2009

kapitel trettiosex

nu var det år tvåtusenfemhundranollnio

och det var dags att flytta in i den gamla villan på den gamla villavägen: allt som var kvar var rester av rester

dom nya ägarna städade upp i det förgångna:

men tira härå: en gammal bränd bok

vad står de pårom brända blana?

inte en susning: men: framgent kanske vi kan läsa dessa fragment:

Hell ... bryo ... hey ho ... lets go ... the eggman ... på Coop Konsum ... och innan de visste ordet av ... ordet ... var av ... hejsan svejsan ... i den största dikten glöms den minsta dikten ... innan ... dom enorma anonymosaurierna kom med slängande huvuden ...

anonymosuarierna: va e de för nåt?

äh ja har inte en susning: va ere här för nåt?

skräp: släng det i containern alltihop

men det finns ju hur mycket som helst: ord ord ord

men har vi inte själva ord såre räcker?

true: jag slänger allting i den bottenlösa papperskorgen: dags att börja om

powerpop

hallon

kapitel trettiofem

vid havsranden: embryo springer som en eldslåga

uppe i bergen: embryo springer som en brinnande get

i skogen: embryo sicksackar mellan träden som en galen rökslinga

i staden i förorten: embryo rusar som en flammande furie

på villagatan: här kommer en brinnande buske i hundrahundra

plötsligt: det bultar på dörren

morran: kan du öppna jag står med händerna i allting

farran: men det är ju match i matchen: VMGULD VMGULD VMGULD

DET BULTAR PÅ DÖRREN RIKTIGT ORDENTLIGT

farran: jamen herregudrun dom kan i alla fall inte göran mål i målet: arma armatörer arma armaturer: ljushuvuden

DET BULTAR PÅ DÖRREN NÅGOT VANSINNIGT: BULT BULT BULT

ja ja ja: isses

hallon: är det någon här det undrar jag nu

vem är det det undrar jag nu

ingen

ingen det undrar jag nu



ingen alls

nä: bara en liten hög aska: det ser ut som om någon har bränt en brok härute det är allt

poetry

in english

Friday, May 08, 2009

samtidigt: i kyrkan


liten smörgåsandjakt

pjästen: dags att bre

allihop: amen måste vi

pjästen: gud hör bröd

kapitel trettiofyra

farran kastar boken ifrån sej och griper efter fjärrisen: vmguld vmguld vmguld

och morran kommer in med mysko i famnen och släpper ned det heliga lilla ljuset på golvet och sätter sej i fåtöljen: men

men vad är det här det undrar jag nu

vaddå vardå

det här

det är en brok

en brok

yep: läs den inte den är apdålig

var har du fått den ifrån det undrar jag nu

åh: jag tjakca den från en lastpall på coop konsum för nieånitti

BERÄTTARNAS BERÄTTELSE

jamen eller hur: vilken idiottitel: nu får du vara tyskc: matchen börjar närsomhelst: VMGULD VMGULD VMGULD

men: det är ju embryo som har skrivrit den

embryo: vilkcen embryo

vår embryo

vår embryo: lägg ägg

men titta: BERÄTTARNAS BERÄTTELSE av Embryo Foster

herregudrun: har han skrivrit en brok: utan hjälp på huvudet det undrar jag nu

kapitel trettiotre 4

BERÄTTARNAS BERÄTTELSE
av Embryo Foster
Fjärde delen
Han klättrar upp på högen av brända böcker - det ryker om han skor - och viker upp ett blad i boken. Ser sig om över havet av huvuden. Nickar tyst. Lyfter blicken mot himlen. Står rak i ryggen. Oväntat stilig. Gravitetisk närmast. Solen lyser i hans ansikte; eller om det är tvärtom: han lyser upp solen. Nu höjer han en hand, låter den vila i luften, som en gren som svajar. I den andra handen blocket, texten. Nu läser han. Alla lyssnar.
- Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Peace all. Justice. Comfort. Pricerunner. No big deal. In the days ... when we were swinging from the trees. I was a monkey ...
- Men!
Publiken ser sig om. Skakar på sina huvuden.
- Men!
- Men vad håller han på med?
- Du!
- Du där uppe.
- Hey. You!
- Yes. Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Peace all.
- Äh. Tyst med dig. Ingen lyssnar ändå. Självuppblåsta fjant. Åk hem. Go home.
- GO HOME GO HOME GO HOME.
Och nu börjar man kasta saker på honom. Chokladaskar. Kalsipper. Diktsamlingar. Tangentbord. Gammal frukt. Ananas. Nu kommer den resande reportern springande med en säl som han kastar. Nu kastar någon upp. Han tvingas ned från bokbålet; nu brinner det i kostymbyxorna. Han springer som en rökbomb genom folkhavet. Armarna viftar. Orden sprutar ur honom som avgas.
Och när han är borta tittar kombattanterna på varandra. Ruskar på sina huvuden. Skrattar. Oj, vad de skrattar. De lägger armarna om varandra och riktigt gapflabbar. Det finns de som skrattar ihjäl sig, där på fläcken. Några skrattar hela vägen till banken, men de är ytterst få. Efter en stund hörs bara tysta fnissanden. Man torkar sina tårar. Lappar ihop sina blessyrer. Nu tar man sitt pick och pack och återvänder hemåt. Till internet. Till skrivarlyorna. Och någonstans inom dem alla springer den brinnande mannen fortfarande, man kan höra hans flämtanden och se hur armarna viftar. Orden som sprutar, hur de aldrig tar slut.
- Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. I am the eggman.

kapitel trettiotre 3

BERÄTTARNAS BERÄTTELSE

av Embryo Foster
Tredje delen


Nu viner granaterna. Nu skriks det i leden. Nu faller de fallna. Nu sträcks händer mot skyn. Nu sjunker de ned i leran. Här regnar krut och kulor över de stridande: bom bom bom bom bom.

Eld upphör. Nu viftas det med flaggor. En reklamjingle hörs. Äntligen. Det är glassbilen som kommer. Alla tar en välförtjänt paus. "Fly mig en storstrut!", "Langa en puckstång, ditt pucko!", "Har de nån fettfri fruktfri glass?". Man hukar och äter under tystnad. Solen gassar. De stridande glassar.

Och sedan på't igen. Nu är det bajonetterna som sätts på blyertspennornas spetsar och man tågar rakt ut i röken i ingenmansland. Nej. Det här går inte. Folk blöder. Lider. Risken är att civila kommer att drabbas. Medborgarna protesterar. Någon skriker, i ena ledet: "Medborgare! Förenen eder!" Och från andra ledet kommer det genast tillbaks: "Vi är alla meborgare!" Och så fortsätter man. Till och med författarna glömmer bort det allra viktigaste: de slutar att skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Men då. Som på ett moln av gyllene blad som sänks mot marken likt hållet av en mjuk hand: Här kommer en hjälte. En grabb i kostym och snygg slips och välkammad frisyr. De stridande släpper sina vapen, häpnar, står med gapande munnar.

- Sjung O gudinna om vreden som brann hos peliden Akillevs!

- Är det han? Är det Akillevs?

- Nej nej. Det där är Brad Pitt. Väl?!

- Nej. Det där är Homeros.

- Simpson?

Tills den unge mannen höjer en hand för att äska tystnad. Han plockar fram en penna och ett skrivblock och nickar tyst åt åhörarna.

- Lyss.

- Vad snackar han om? Vem är det? Vad gör han? Varför lägger han sig i det här?

- Äh. Men låt grabben få en chans.

- YANKEE GO HOME.

- Men låt honom tala. Kliv fram, du okände!

Thursday, May 07, 2009

kapitel trettiotre 2

BERÄTTARNAS BERÄTTELSE

av Embryo Foster
Andra delen


Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

Och skriva. Och skriva.

Och skriva.

Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva. Och skriva.

kapitel trettiotre 1



BERÄTTARNAS BERÄTTELSE
av Embryo Foster
Första delen


Gryning. Tolvhundra man står uppställda på det vidsträckta fältet. Alla i Barry Lyndonperuker och damasker. Någon har somnat om och står lutad på sin blyertspenna med soldatmössan på sniskan. Alla fjärtar lite då och då så här efter grötfrukosten och det starka författarkaffet. Nu kommer fler, poeter och poetissor, romanförfattare och författarinnor. Där står en klunga lagom hårt sminkade damer med vita laptops: den nya deckarvågen. Där borta ett par män som det är svårt att avgöra om de är pojkar i kostym eller kostymer i pojkar. Skäggiga poeter sitter på varsina hopfällbara jaktstolar och synar de vässade pennuddarna i det tidiga grå gryningsljuset. Iskalla dramatiker i svarta dräkter eller polotröjor. En resande reporter springer förbi med en fruktansvärt stor digitalkamera svängande över bröstet och en flock uppretade noshörningar efter sig. Längst bak hela det gamla gardet, grånade, med plädar över axlarna och i klänningar och kavajer från Yllet.

Nu lättar dimman.

På andra sidan en diffus kontur. Vilka är de? Pirater! Nej, icke. Samlingen är alldeles för homogen, alldeles för medelklassig, vita män de flesta, stål i blicken. Några tekniknördiga tjejer och ett par tonårsmorsor som ställer upp bakom sina söner som står bleka och knappt nåbara med ethernetkablar instuckna rakt i nacken. Nu avancerar de framåt. Nej. De pausar. De sätter sig ned. I soffor och fåtöljer och skrivbordsstolar. Vad gör de? Aha! De kollar på film. Vilken är favoriten? Vi skickar dit vår resande reporter som kurir med en vit flagg sydd av haikublad. Aha! The Matrix. Hela trilogin. Men ettan är bäst. Hur många gånger har ni sett den? Åh. Alldeles för många. Vi är förföljda av dess idéer.

Och här kommer de. In från vänsterflanken kommer idéerna som i ett orosmoln. De fäktar med musarmar och viftar med absurda argument som ur blodiga uppgörelser från Falloutserien. Och från andra hållet kommer förvirrade frihetsideologer med gamla George W Bush-T-tröjor (där de har strukit över namnet och bilden och ritat en smiley istället : :-); de slår sig genast ned och börjar skriva kvasifilosofiska politiska artiklar där varje mening börjar antingen med ordet "jag" eller ordet "frihet".

Nu mobiliserar sig författarledet. Lite yrvakna är de nog ännu. Kliar sig. Tuggar på en radbrytning. Någon går genast hem igen och fortsätter att skriva nästa generationsroman. Ytterligare någon smyger undan för att gestalta hela striden lite från sidan. Men de flesta plockar upp sina skrivdon och tomma papper och sätter igång, nu när solljuset flödar över fältet, att skriva. Och skriva. Och skriva.

kapitel trettiotvå

vi är allt lite oroliga när vi står där

han sitter med fötterna på det gamla byngliga skrivbordet och drar med sin blyertspenna ett streck tvärs över ett dokument som han har fastspänt på ett skrivbräde

innan han tittar upp på oss

- Hello. Vilka är ni?

vi är författare vi behöver din hjälp

- Aha. Det är jag som är Embryo. Embryo Foster.

vi vet vi vet

- Frågan är inte vad jag kan göra för er, utan vad ni kan göra för mej?

vi kan skriva: vi kan till exempel skriva din berättelse

- Min? Äh? Den försvann i sanden i öknen tillsammans med mina forna kamrater Abuabu och Sverker.

men vi saknar det där: det där lattjo

- Äh. Det där ...

nu reser han sej och går fram till det enorma ovala fönstret med utsikt över industrier och enorma hamnar: världen

han säjer:

- Äh. Det där ... det är borta nu. Det var så omoget.

han vänder sej mot oss

- Jag är en mogen ananas nu.

okej okej: men du kanske kan hjälpa oss i vår strävan att värna upphovsrätten och skydda det fria ordets försvarare

och nu ljusnar han

- Aha, säger han.

och kastar sej ned vid skrivbordet och öppnar en låda och plockar fram en pennvässare och ett kautschuk och ett skrivhäfte och han vänder upp en första tom sida och säjer:

- Okej. Var ska vi börja?

åh: vi är mitt i: det här är typ kapitel trettiotvå

- Då så. Vi är på banan. Då kör vi. Blyfoten på.

kapitel trettioett

EMBRYO FOSTER

privatdräktetiv
INGA UPPDRAG
ÄR OMÖGLIGA

Wednesday, May 06, 2009

kapitel trettio

morran har fått spader

farran har fått par i knektar

han lägger in all in: morran dunkar kortet i bordet

hon säjer: jag får spader: vad ska man äta: frukt - not: fett - not: kolhydrater - not: kött - not: kyckling - not: fisk - not

farran säjer: fråga embryo han verkar ha svar på allt

vågar man det det undrar jag nu

obsalut

och morran går uppför trappan långsamt långsamt och närmar sej embryos dörr långsamt långsamt och knackar på nästan ljudlöst:

knakc knakc

omedelbums öppnas dörren och där står han i grå kostym och slips och välkammat hår med portföljen i handen: - Hello. Jag skulle just grå ut. Vad gnäller saken?

embryo

- Ja, det är jag. Embryo. Embryo Foster. Privatdräktektiv.

är du det undrar jag nu

- Nej nej. Jag bara skämtar. Mitt namn är Embryo. Embryo Foster. Medborgarrättsaktivist. Nu skall jag förändra världen. Hello goodbye.

men embryo

embryo

embryo

Tuesday, May 05, 2009

kapitel tjugonio

nä: nu måste det bli lite action

and: action

biljakt

båtjakt

lyxjakt

isjakt

tills: alla pustar ut: och sen ett varv till runt jordklotsen: en vansinnig vansinnesjakt

tills dom hamnar i Ingenting Ingenstans: överallt omkring dom råmande is under den svarta himmelskupolen

var är vi var är vi

jag vet inte jag vet inte: fullt ös medvetslös: ett varv till och ett varv till runt hela globen

tills: periodpaus: korv och fika: hur går matchen: åh svärije ligger på bra men tryskarna kommer nog i sista det säjer jag nu

Sunday, May 03, 2009

kapitel tjugoåtta

efter föreställningen sitter hela gänget utanför dvdbutiken på varsin lastpall och går igenom vad som gick snett

alltihop

eller hur

jag menar: var kom morran ifrån

vänster

nej höger

ja du ser: vilket kaos

jag bara önskar att gamla vanliga embryo kom tillbaks: den här är ju alldeles tossig: hela storyn bara kapsejsar

tycker jag inte

tycker du inte

nej: jag tror han har en masterplan

tror du

ja

jag tycker han är helt tossig jag

nej nej: han har vuxit mognat utvecklats blivit bättre smartare mer medveten bildad: med kunskap förändras världen i rätt tempo

tyst tyst: nu kommer han

embryo: (in från höger) Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. This is me. I am I. Reflections. Stupidity. Organic. Value. Change.

allihop: (ut åt vänster)

embryo: Wait.

allihop: (stannar upp)

embryo: Hello. I am Embryo. Embryo Foster. Faster. Free. The beginning of a new ending. Space is here. We are aliens. I am. You are.

allihop: (fortsätter ut åt vänster)

Saturday, May 02, 2009

kapitel tjugosju

embryo: prince of denmark

embryo: Hello. My name is Embryo. Embryo Foster. Alas. Poor Yorrick! Scrutiny. Greed. Imperialism. The waste land is abroad. Abroad is the inside.

tiggarmunken (spelad av sverkcer i en gammal potatissäck): Hallon. Hallon.

samurajen yoembryo (spelad av abuabu i hockeyhjälp och med en stekspade i handen): Varthän? Stropp i lagrens långra arm!

tiggarmunken: Hallon. Hallon.

samurajen yoembryo: Grip honom! Nej inte honom. Honom. Nej. Inte där. Där.

embryo: The rest is the rest. All is well. Hello. My name is Embryo. Embryo Foster.

morran: (in från höger) Jag går ut till vänster.

farran: (in från vänster) Jag går itu åt höger.

embryo: Hello. My name is Embryo. Foster. The rest is all there is. No. Wait! The end is all there is. In the end. The end.

yoembryo: Of that I shall have also cause to speak, and from his mouth whose voice will draw on more; but let this same be presently performed, even while men's minds are wild; lest more mischance on plots and errors, happen.

applådorkan: allting blåser bort