Monday, December 28, 2009

trattitioner

det här är dagen farran väntrat på hela ordet

han grår upp redan före allt okcså allan okcså förbereder alltihop: drikcer kraffte ätrer bullrar

sedan grår han ut i hallen okcså sättrer på sej den: tratten

den prasslar alltid lika illa: kall och hård och med pipen upp mot himmelen som en skorsten

men den sittrer där den skall på skallen: okcså grår han ut i garaget okcså letrar fram den skramla cykceln

okcså beger han sej iväg: han cykclar några varv okcså pringlar på klokcan

tills folk vraknar okcså kikrar ut brakom gardelinerna: är han här nu det undrar jag nu

yo

som vi har väntrat det säjer jag nu

yo

Tuesday, December 22, 2009

julgrannen

morran okcså farran ringer på hos julgrannen: okcså så fort han öppnrar dörren kastrar dom sej rakt över honom okcså killnappar honom

dom bär in honom i bradagsrummet okcså ställrer honom i hörnet: där kan han vrå om sej själv

sedan klär dom honom: julstrumpa okcså en luvra okcså en julkärve

okcså farran slår sej för pappan: nej nu blev det fel

en kulkärve ska det väl vara det säjer jag nu

yo

okcså drar han fram en julspruta okcså skjutrer julgrannen i snålbitar: grod jul grod jul

Thursday, December 17, 2009

kulturarv

bra: "Författarförbundet och Förläggareföreningen ska nu lösa de upphovsrättsliga frågorna med rättighetshavare och producenter. KB ska ansvara för digitalisering av materialet och sätta upp den portal där böckerna görs tillgängliga. För att satsningen sedan ska utökas krävs dock ytterligare ekonomiska resurser, enligt KB."

Bra att ordentliga överenskommelser kommer till stånd mellan seriösa parter; det är det enda sättet att motverka ett sönderdigitaliserat och nedskräpat och urvattnat kulturarv. Värna upphovsmännen och deras rättigheter - till både sitt verk och sin inkomst - och se samtidigt till att tillgängliggöra litteraturen, det är den sansade och vitala vägen att gå.

dåligt: "Sverige borde införa ett standardförfarande genom vilket upphovsmän kan välja att frivilligt korta ned eller avskaffa sin upphovsrätt."

Dels är alltihop ett missförstånd. Upphovsrätten innebär just att man som upphovsman har rätt att med sitt verk göra vad man själv vill: distribuera gratis, sälja, bränna, deleta. Dels är det så typiskt att det - alltid - är upphovsmännen som ska antingen stryka på foten, pungslås eller ge upp sina rättigheter. Det är hela tiden enklast att slå mot dem som är mest skyddslösa och den minsta gruppen: de som skapar är alltid underst i denna upp och nedvända pyramid.

Så länge inga andra metoder fungerar, är det av yttersta vikt att upphovsrätten både respekteras, stärks och värnas. Både på nätet och ute i snålblåsten och snöstormen på alla kulturella arenor.

tintomaraprojektet 14

Halvvägs hunnen.

Vi tar en paus med lite Umbilical Brothers!

umbilicalbrothers.com

Friday, December 11, 2009

idolfinalen

brollan och mysko gör det bästa av situationen: embryo är uppslukrad av jordklotsen

men man måste ha en final: mysko ställer upp med en ordlös mysko sång med tibetanskt djursprung

morran och farran tvingas vara publik: dom fattrar obsalut ingenting

men det är vakcert så: vad vakcert det är så

till slut är det brollans tur: han kommer in klädd till idol: paljetter överallt och nån slags stjärnhimmelsmantel och platåskor som nuddar samma himmel

jag tänkte köra abba med wow wow wow waterloop

okcså morran glittrar: men: det är ju min musik

okcså farran: bjorn borg okcså benny äger ut hela tjugohundratalet fullständigt

brollan får deras röst: okcså mysko får deras tröst

mjukstart

Farran och Morran klär tomten ute på tomten: röd jacka grå luva liten lykta i handen och en säck paket vid fötterna.

Nästa morgon är alla paket borta: man hör hur det prasslar i Brollans rum och när dom kikar in sitter han där, i röd jacka och grå liten luva.

Snyggt.

Ja det är precis vad jag bara önskade mej: mjuka tomtekläder av tomten. Det säjer jag nu. Yo.

Wednesday, December 09, 2009

zombies

Arbetsförmedlingen har öppnat ett kontor alldeles invid Skogskyrkogården.

- Ja herregudrun, här inne finns det ju hur mycket arbetskraft som helst.

På Rosenblad tycker man att allt det här är toppen. Nu behöver inte en levande själ jobba längre; varenda borgare och bonde kan leva på amorteringar och räntor och kärnkraft. Medan alla de där döingarna sliter livet ur sej; vad spelar det för roll, det har ju ändå inget?

Frilansministern gör ett tillägg till debatten: - På Coop Konsum hemma hos oss jobbar redan en massa gamla lik, så det gör ingen skillnad.

Och struttsministern likadant: - Det här jobbet man har tar ju livet av en snart. Så vi får väl knalla ner till förmedlingen vi också. Jag har alltid grillat korv, det kunde man väl sälja?

Specialministern inflikar: - Jag jobbar hjärna som kirurg. Det vore livat att se hur vanliga människor ser ut där inuti.

Mer på samma ämne: SvD DN

Friday, December 04, 2009

böcker jag aldrig skrev

Tallrikarnas hämnd.
En dystopisk roman som utspelar sig i diskbacken på en fashionabel krog. Ju stiligare yta, desto skitigare baksida. Huvudperson är en gammal fajanspjäs utan kamrater kvar i livet. Antagonist är den bleksiktige diskplockaren Sven Goran.

Lustmord på en parkbänk.
Lite småkvittrande novellistik med pseudoerotisk underton; allt utspelar sig i överklassmiljö och ingen - vare sig läsare eller gestalter i texten - bekymrar sig om något annat mer än sig själva och sitt sakta utförsåkande liv i färongerna. Finalen skulle vara en text där sönderavlade brukshundar och deras husbönder tillsammans gick ned sig i en bortglömd och övervuxen kräftodling. Favoritcitat: "Hur meningslöst som helst."

Villor nästan utan möbler.
Ett kammarspel. Filip och Julius bor i varsin flygel till familjegodset Brakbyholm (eller något liknande namn). Filip och Julius är bröder. De skulle bägge kunna dö för en idé, vilken som helst. Till det forna familjegodset flyttar familjen Bomb. De är typiska uppkomlingar, har tjänat sitt levebröd på smutsiga aktier och att sälja fyrhjuliga motorcyklar. Hela berättelsen utspelar sig på en toalett. Berättare är själva stolen.

Gratispack.
En släktsaga, gestaltad utifrån ett spöke. Spökets språk är obegripligt; ingen vet ju hur de döda talar. Hela romanen (för det skulle det vara) berättas följaktligen såhär: ksaja ldklödkök löllö jkjooolc jsgertl öljoen brzk. 750 sidor. I framtiden blir den först uppmärksammad, sedan utskrattad.

Myrkrig i underjorden.
Titeln avslöjar allting. Miljoner myror krigar under oss där vi går. De är inne på sitt tiotusende världskrig och är alla övertygade om att jordens undergång är nära. Myrundergången alltså; de har ju ett helt annat berättarperspektiv.

Bakom dig är du inte alls.
Monologistisk inre tankeström som inte leder någon vart. Man får aldrig riktigt veta vem som är vem eller när någonting utspelas. Om det ens gör det? Språkdestruktiv stil med en hel del lattjo grammatikanarkistiska infall. Men roligast har jag själv när jag skriver den. Man kan tänka sig att skriva den för hand på ätbart papper, ett slags ekologisk nu-roman. Men det är säkert redan gjort, det är det mesta.

Tellus.
Diktsamling med överdrivet stramt redigerade strofer. Varje dikt ser likadan ut. Alla handlar om samma sak. Ja, de är - faktiskt - exakt likadana allihop. 132 precis likadana poem. En sexrading om jordens utveckling, från big bang till nu. Meningen är att gestalta meningen i det meningslösa; att tiden bara går och går och kommer aldrig till dörren. Det är ingen drift med senstrukturalism och utgår ej heller från insikten att allt nytt är: gammalt. Det är bara text, det är poängen.

Våga välja.
Moralitet där huvudpersonerna hela tiden ställs inför en massa dilemman. Handlingen står därmed och stampar. Vilka strumpor ska jag ha idag? Vilka brallor? Tröja? Vad ska jag ha till frukost? Vilken del av tidningen ska jag läsa först? Vilken kanal ska jag slå på? Vilken film ska jag hyra? Till slut måste man - i ren panik - kasta boken ifrån sig.

Inuti en mössa.
Ja, den skulle handla om allting som händer där. Och det är ju inte mycket.

Bank, Bankett och Blankett.
Tre syskon återförenas efter ett helt liv utan varandra. När de väl möts igen inser de hur lyckliga de har varit utan varandra. Därför skiljs de ånyo. Särskilt slutkapitlet tänkte jag jobba extra noggrant med och gestalta skeendet väldigt utmejslat och plågsamt långsamt. Allt ska skrivas liksom somnambult. Allt ska med. Boken blir oändlig. Och oändligt tråkig.

Thursday, December 03, 2009

ordskällaren

farran och brollan och morran lessnar nu: bara sittra hemma och spela cittra (morran) eller se på durumskallarnas sammansvärje på tevede (farran) eller försöka rengöra arkvariet från sej självt (brollan)

det räkcer inte: man måste göran något

skrapa något nytt: krevera något

okcså farran reser sej i ett nu okcså morran okcså brollan: jag vet vad vi kan göran det säjer vi nu

yo

vi kan städra skrällaren

okcså knallrar dom ner för den svarta ordtäkca trappan ner i grabberober okcså matskrällare okcså sprindelväv okcså murket mörker mörket murker överallt

farran tändrer sin frikclampa: isses vad med skräpigt skräp det säjer jag nu

överallt liggrer embryos gamla hastverk: versrader som har rostat okcså brundits samman med trådiga ordflätor

gamla hexameterskrattaloger över sånt som ingen inte kommer ihåg att dom inte minns längre: argamemnon okcså ordyssevs äventyr

farran tar fram en skryffel okcså en sopsäkc: alltihop ska väkc: det nya ska in: vi ska göran om den här ordskrällaren till en vinskrällare

okcså morran: nej nej till ett grym

okcså brollan: nej nej här kan vi ha ett terrorarium med massor av krälsjuka djur det säjer jag nu

yo

sandslott

Bygga sandslott

Kupolen växer och växer under dina händer. Våta skuggor lyser. En minaret reser sig, blå av sand, med måsar cirklande inuti sitt torn, och ljusa öppningar i alla väderstreck. I bränningen, som är så mjuk nu i augusti, och varm, rullar dina plasthinkar. Din jympadojor är genom blöta och du svettas, öser på med mera sand. Sand! Vatten! Sand! Murar, krön, skottgluggar, friser, valv, en viadukt, en vallgrav som oupphörligen raseras. Du fortsätter. Ett grönt klot av trä driver upp en halfpipe mot havet där det sköljs in slamrester av olja, snäckor, tångräkor; ett ljumt, uringult vatten. Du tar en lång paus i det mödosamma arbetet. Ett slags sång, avig, ordlös, klingar ut över havet, en tung, våt sång ur sanden, eller ur ditt nackhår, där du står flåsande och ser byggnadsverket vitna under dig. Du lägger dig ned, fibrer av torkad släke, krossat musselskal, skaver mot ditt bröst, och du ser solens sista strålar pricka minaretens topp i ditt bönehus, ditt slott.

Ur Sandslott, 1997

*

Köpa boken?

Sätt in 100:- via Paypal till magnus.carlbring@hotmail.com, samt skicka ett mail med namn och adress till samma e-post. Porto ingår; jag skickar boken bums!

Finns dessutom hos Bokus.

Tuesday, December 01, 2009

författarnas återkomst

"Dejavu är ett initiativ från Sveriges Författarförbund.
Vi vill bevara den svenska litteraturskatten och göra den tillgänglig för alla. Vi lagerhåller alla våra böcker digitalt och trycker boken på din beställning. En bok publicerad hos Dejavu kommer alltså aldrig någonsin att ta slut på lagret. Vi ger dig dina läsupplevelser när du vill ha dem."

Dejavu