Tuesday, June 12, 2012

apoteksreformen

Struttsministern kallar samman hela gnägget: specialministern och skratteministern och förslagsministern och alla dom andra. Kanylbullrar och kaffehalva. Åskregn utanför Rosenblad. Fönstren skallrar.

Vilken är den allra sämsta bästa reformen vi har genomfört det undrar jag nu.

Eller låtit bli att genomföra, säger skratteministern och sätter upp ett finger i luften. Vi gör allt för att inte betala skratt, det säjer jag nu.

Jag röstar för nedröstningen av Försämringskassan, säger en av de pyttesmå ministrarna i bakre ledet.

Jag röstar för utförsäljningen av Försvarslösmakten, säger förslagsministern. Och skrattar plötsligt jättehögt. Fy för den lede fi vilken urusel reform!

Ja nu har vi varken försvar eller något att försvara.

Struttsministern själv håller upp en hand: Jag trycker att betygsreformen är fullkomligt värdelös på vilken värdeskala som helst.

Ja den får ett F, säger skolkministern och skolkar i ett glas saft.

Till sist, efter timmars palaver, är det specialministerns tur att lägga sin röst. Han reser sig och rodnar från tårna till hårfästet.

Jag måste tyvärr erkänna att den allra bästa av dom sämsta - alltså den sämsta sämsta reformen - av allihop är min egen.

Och vilken är den, det undrar jag nu. Har du kommit med ett förslag på allvar en enda gång.

Obsalut: Apoteksreformen.

Unisont: Ja den ja!

Sämre kan man inte hitta, så bra är den. Vartenda apotek såldes ut och samtidigt byggdes det lika många som de gamla, som man kan sälja ut i sin tur. Och när de är sålda kan man sälja ett gäng till och ett till och ett till. Det är en evighetsmaskin.

Ja hemma i mitt centrum, säger plötsligt skandalministern med ljus och förskräcklig stämma, finns det inga andra affärer alls längre. Allt är apotek. Apoteket är överallt. Man blir sjuk av det. Och då är det ju tur att det är just apotek man har nära till.