embryo tar sej ensam ner i borgens innersta inre och med endast en versrad som sitt lysande vapen fäktar han sej förbi horder av elaka bokstäver
samtidigt närmar sej dom övriga salen där hela alfabetet är samlat
och embryo hör snart dom gräsliga vakterna som gläfsar utanför den svettiga gallerdörren
samtidigt vänder sej hela alfabetet om och stirrar förskräckt på dom vässade vapnen: abuabu och sverkcer tar varsin flank och grannbarnen med sina små vassa stickord marscherar fram bakom brollan som utan att tveka kastar sej rakt in i bokstavskombinationen
och embryo hugger utan ett ord ner vakterna
samtidigt virvlar brollan omkring i alfabetskaoset med sitt skrivstift och dom övriga tar sej an varje liten gemen versal dom kan hitta: det blir ett bokstavligt blodbad
och embryo plockar åt sej en nyckel och vrider upp låset och tar sej in och sliter sönder kedjorna som håller morran och farran fångna och dom samlas i en riktigt hård kram
åh embryo
åh morran åh farran
samtidigt som bokstäverna är besegrade: överallt ligger dom utspridda över det svarta golvet och grannbarnen höjer sina vapen och abuabu torkar sin panna och brollan sätter ned sin lans mot golvet: äntligen fria
men nej: ett gement litet x som ingen har sett reser sej ur bokstavshögen och snor åt sej något som låg i mitten av mitten - en skimrande tavla - och rusar mot ett fönster och kastar sej ut
brollan ser x:et sväva över den svartglittrande sjön endast upplyst av en dödsvit måne: i bokstavens famn: ikonen
då svischar det heliga ljuset mysko förbi brollan som en stråle av guld och försvinner ut i natten
fredag, maj 30, 2008
torsdag, maj 29, 2008
ikon 33
efter tusen år öppnas den stora porten och kallt fientligt ljus dränker dom tappra få som väntar i natten med bokstavshavet rytande bakom sej
i dörren står ett frågetecken med en nattmössa på huvudet och ett vaxljus fladdrande i handen: ?
vi har kommit för att befria människorna det säjer jag nu
?
vi har kommit för att frigöra språket
?
vi har kommit för att bryta alla barriärer: släpp ut orden och låt dom springa över dom vita skrivarken
?
låt dom flyga över den vita pappershimlen
?
till slut kliver brollan fram med ett skrivstift i änden på sin lans och sticker ned frågetecknet: zap
─
och dom tappra kliver över den fallne och brollan tar upp luvan från golvet och sätter den på sitt eget huvud: allons enfant de la patrie
och in i borgens mörka gångar skrider snabbt skaran av befriare
i dörren står ett frågetecken med en nattmössa på huvudet och ett vaxljus fladdrande i handen: ?
vi har kommit för att befria människorna det säjer jag nu
?
vi har kommit för att frigöra språket
?
vi har kommit för att bryta alla barriärer: släpp ut orden och låt dom springa över dom vita skrivarken
?
låt dom flyga över den vita pappershimlen
?
till slut kliver brollan fram med ett skrivstift i änden på sin lans och sticker ned frågetecknet: zap
─
och dom tappra kliver över den fallne och brollan tar upp luvan från golvet och sätter den på sitt eget huvud: allons enfant de la patrie
och in i borgens mörka gångar skrider snabbt skaran av befriare
ikon trettioett
i den fruktansvärda borgens allra mest fruktansvärda inre sitter farran och morran fastkedjade vid en blöt vägg och tvingas lyssna till två versala B:n som står med bokstavspiskorna i händerna och grymtar
i borgens hjärta har dom bokstavstrogna samlats inom parentes och håller rådslag eller vad man ska kalla den oregerliga rappakalja av löst sammanfogade meningskonstruktioner som dräller ur deras ohyggliga käftar
samtidigt når embryo fram till den väldiga porten
vad står det där uppe det undrar jag nu
sverkcer bokstaverar: ORD BOK
och abuabu: särskriver dom rackarna då är dom chanslösa
men sverkcer: nja: det är nog en hemlig kod det där
en kod det undrar jag nu
ja: eftersom man måste kunna den hemliga koden för att ta sej in genom porten
är det så det undrar jag nu
alltid
jaha: vad gör vi då: går hem igen
nej nej: vi knackar på
okej
och embryo knackar på den väldiga dörren och en väldig klang sprids i den väldiga borgen och klangen sjunger ut över det väldiga havet och ekar mot himlen och skärvorna som tänds i mörkret
ingenting händer
knacka igen vetja
okej: och embryo knackar ännu hårdare och den väldiga klangen sprids igenom hela solsystemet och längre bort ändå och till slut når den ända in i borgens fruktansvärda inre
och morran hör: åh embryo
och farran hör: min grabb
i borgens hjärta har dom bokstavstrogna samlats inom parentes och håller rådslag eller vad man ska kalla den oregerliga rappakalja av löst sammanfogade meningskonstruktioner som dräller ur deras ohyggliga käftar
samtidigt når embryo fram till den väldiga porten
vad står det där uppe det undrar jag nu
sverkcer bokstaverar: ORD BOK
och abuabu: särskriver dom rackarna då är dom chanslösa
men sverkcer: nja: det är nog en hemlig kod det där
en kod det undrar jag nu
ja: eftersom man måste kunna den hemliga koden för att ta sej in genom porten
är det så det undrar jag nu
alltid
jaha: vad gör vi då: går hem igen
nej nej: vi knackar på
okej
och embryo knackar på den väldiga dörren och en väldig klang sprids i den väldiga borgen och klangen sjunger ut över det väldiga havet och ekar mot himlen och skärvorna som tänds i mörkret
ingenting händer
knacka igen vetja
okej: och embryo knackar ännu hårdare och den väldiga klangen sprids igenom hela solsystemet och längre bort ändå och till slut når den ända in i borgens fruktansvärda inre
och morran hör: åh embryo
och farran hör: min grabb
ikon trettio
vid den grå horisonten syns en svart prick: det är en slutpunkt som är en ny början
nu växer dom fram: här kommer embryo och hans anhang vadande genom den grå sörjan av bokstäver ord fraser strofer namn: allt bara flyter
embryo först och abuabu med mysko på axeln och sverkcer bakom dom och mitt i gruppen grannbarnen
sist går brollan med sin ränsel fylld av tungt bläck och iskalla skrivstift
vid jordklotsens mitt växer en svart kust upp: kusten blir en klippa och på klippans topp en fruktansvärd borg
den svarta porten skimrar i skymningen
embryos ansikte lyser av mod: framåt kamrater
framåt: det säjer jag nu
nu växer dom fram: här kommer embryo och hans anhang vadande genom den grå sörjan av bokstäver ord fraser strofer namn: allt bara flyter
embryo först och abuabu med mysko på axeln och sverkcer bakom dom och mitt i gruppen grannbarnen
sist går brollan med sin ränsel fylld av tungt bläck och iskalla skrivstift
vid jordklotsens mitt växer en svart kust upp: kusten blir en klippa och på klippans topp en fruktansvärd borg
den svarta porten skimrar i skymningen
embryos ansikte lyser av mod: framåt kamrater
framåt: det säjer jag nu
ikon 29
samtidigt: på jordklotsen
hela planeten är täckt av en grå simmig alfabetssörja och roterar i den svarta rymden som en blank dank av bly
hela planeten är täckt av en grå simmig alfabetssörja och roterar i den svarta rymden som en blank dank av bly
måndag, maj 26, 2008
ikon 27
medan embryo och hans lilla trupp vandrar genom världen har bokstäverna tagit över hela området där embryo en gång bodde: lekparker och strövområden sväller av ord
varje hus är ockuperat av meningslösa meningar
överallt pågår detta stavande och bokstaverande: en marsch som aldrig upphör
människorna piskas av ordflätor och ligger skrikande i skrivkramp: bokstäverna föser ihop dom i särskilda konsonantläger
där får dom sitta och riva sönder romaner diktsamlingar uppslagsverk och läroböcker
biblioteken töms
tidningsredaktionerna är sedan länge utrymda: överallt går uniformerade typer omkring och sprätter
på stormarknaderna drar ordhorderna fram med sina kundvagnar och river ner bokstavskex och alfabetspasta från hyllorna
allt som teven sänder är otextat och obegripligt: bilder från bokstävernas egen värld: kall och grå och enahanda
men någonstans anar dom fängslade människorna att det finns hopp någonstans
någonstans brinner en eld kring vilken dom tappra grannbarnen och embryogänget är samlade
någonstans berättas ännu anekdoter
någonstans reciteras ännu poesi
en ny dag randas som en versrad vid horisonten
embryo är nära
varje hus är ockuperat av meningslösa meningar
överallt pågår detta stavande och bokstaverande: en marsch som aldrig upphör
människorna piskas av ordflätor och ligger skrikande i skrivkramp: bokstäverna föser ihop dom i särskilda konsonantläger
där får dom sitta och riva sönder romaner diktsamlingar uppslagsverk och läroböcker
biblioteken töms
tidningsredaktionerna är sedan länge utrymda: överallt går uniformerade typer omkring och sprätter
på stormarknaderna drar ordhorderna fram med sina kundvagnar och river ner bokstavskex och alfabetspasta från hyllorna
allt som teven sänder är otextat och obegripligt: bilder från bokstävernas egen värld: kall och grå och enahanda
men någonstans anar dom fängslade människorna att det finns hopp någonstans
någonstans brinner en eld kring vilken dom tappra grannbarnen och embryogänget är samlade
någonstans berättas ännu anekdoter
någonstans reciteras ännu poesi
en ny dag randas som en versrad vid horisonten
embryo är nära
ikon tjugosex: the fellowship of embryo
till slut har grannbarnen klättrat över vulkaner och igenom isfält och inuti fruktansvärda grottor och tagit sej över ohyggliga floder och hela tiden varit jagade av fasansfulla ordsalvor: interjektioner och pronomen i en osalig oordning och aldrig en stund av vila eller ro
när dom är framme hos alfabetsalferna: hallon hallon
och barnen: kan inte pjata
och barnen svimmar i alfernas famnar och när dom vaknar brinner skärvorna i himlen och eldarna
och där sitter embryo med sin helikoptermössa på huvudet
och abuabu och brollan och sverkcer och mysko och alla är beväpnade med vassa skrivdon
och nu reser sej embryo upp: vi ska ta tillbaka ordet
och allihop: jajemensan
och dom två grannbarnen matas med bröd och vatten och kläs i små västar och luvor och man hukar sej över kartor av näver och i gryningen ger sej allihop iväg
och alfabetalferna vinkar farväl och deklamerar verser på sitt obegripliga språk
och på andra sidan bergen är himlen mörk av brödtext
när dom är framme hos alfabetsalferna: hallon hallon
och barnen: kan inte pjata
och barnen svimmar i alfernas famnar och när dom vaknar brinner skärvorna i himlen och eldarna
och där sitter embryo med sin helikoptermössa på huvudet
och abuabu och brollan och sverkcer och mysko och alla är beväpnade med vassa skrivdon
och nu reser sej embryo upp: vi ska ta tillbaka ordet
och allihop: jajemensan
och dom två grannbarnen matas med bröd och vatten och kläs i små västar och luvor och man hukar sej över kartor av näver och i gryningen ger sej allihop iväg
och alfabetalferna vinkar farväl och deklamerar verser på sitt obegripliga språk
och på andra sidan bergen är himlen mörk av brödtext
söndag, maj 25, 2008
no 25
yo: vad hänger
vi behöver er hjälp
yo grabbar det är två småglin här som
släpp in dom: vad hänger det undrar jag nu
det är alla dom här orden
okej
dom håller på att ta över världen
okej
dom har ätit upp våra vänner
okej: vilka är era vänner
åh: abuabu
abuabu det undrar jag nu: är han oppäten
heltochhållet: och embryo
embryo
ja av dom elaka bokstäverna
ja: och dom kan inte pjata ens en gång
men vi är bara sköldpaddlare vi vet inte vad vi ska göran åt bokstävlar
vi kan bara kung ful
jaha nähä: då får vi söka hjälp nånannanstans
sorry: men ska ni inte ha en slajs ni ser lite magra ut det säjer jag nu yo
nej vi måste vidare vi måste rädda världen
vi behöver er hjälp
yo grabbar det är två småglin här som
släpp in dom: vad hänger det undrar jag nu
det är alla dom här orden
okej
dom håller på att ta över världen
okej
dom har ätit upp våra vänner
okej: vilka är era vänner
åh: abuabu
abuabu det undrar jag nu: är han oppäten
heltochhållet: och embryo
embryo
ja av dom elaka bokstäverna
ja: och dom kan inte pjata ens en gång
men vi är bara sköldpaddlare vi vet inte vad vi ska göran åt bokstävlar
vi kan bara kung ful
jaha nähä: då får vi söka hjälp nånannanstans
sorry: men ska ni inte ha en slajs ni ser lite magra ut det säjer jag nu yo
nej vi måste vidare vi måste rädda världen
ikon 24
samtidigt i alfabetsklyftan: stormogullen skyfflar upp ordorcher med sina leriga händer
och orden vandrar i mörka arméer över dom vita skrivarken: anonymosaurier med väldiga alfabetar och snabelan höjer sej över orcherna och sprutar konsonanter omkring sej
över dom grymtande trupperna med sina trubbiga pennor svävar digitala flygödlor med svansar av fladdrande punkter: ... ... ... ...
...
.
och orden vandrar i mörka arméer över dom vita skrivarken: anonymosaurier med väldiga alfabetar och snabelan höjer sej över orcherna och sprutar konsonanter omkring sej
över dom grymtande trupperna med sina trubbiga pennor svävar digitala flygödlor med svansar av fladdrande punkter: ... ... ... ...
...
.
lördag, maj 24, 2008
ikon tjugotre
på polisstationen: jaha och hur var det här då
bokstäverna har ätit upp dom
jaha: vilka då det undrar jag nu
embryo och hans familj: bokstäverna är jättetjocka och sitter i trädgården och stirrar på oss: dom är fruktansvärda
doms barn kan inte pjata: dom vuxna kan inte pjata
det här låter inte bra: skriv på här och här och här och här
och när barnen lyfter pennan sprutar det ut ord som ur en kulspruta och poliskonstapeln får en salva i ansiktet och faller död ner och fler poliser rusar till och samtidigt attackerar en armé av tangentbord och fäller dom till marken och dom täcks av en brinnande flod av ord ord ord
och barnen springer ut på gatan: överallt attackeras folk av ilskna radbrytningar och skiljetecken och här och var syns hela ordföljder komma i grupp med batonger av utropstecken och slå på allt som rör sej
barnen försöker förvandla sej till små gemener men snart upptäcks dom av ett gäng kraftigt berusade parenteser som står i ett gathörn och delar på en flaska apostrof: kolla människobarn vi käkar upp dom
bokstäverna har ätit upp dom
jaha: vilka då det undrar jag nu
embryo och hans familj: bokstäverna är jättetjocka och sitter i trädgården och stirrar på oss: dom är fruktansvärda
doms barn kan inte pjata: dom vuxna kan inte pjata
det här låter inte bra: skriv på här och här och här och här
och när barnen lyfter pennan sprutar det ut ord som ur en kulspruta och poliskonstapeln får en salva i ansiktet och faller död ner och fler poliser rusar till och samtidigt attackerar en armé av tangentbord och fäller dom till marken och dom täcks av en brinnande flod av ord ord ord
och barnen springer ut på gatan: överallt attackeras folk av ilskna radbrytningar och skiljetecken och här och var syns hela ordföljder komma i grupp med batonger av utropstecken och slå på allt som rör sej
barnen försöker förvandla sej till små gemener men snart upptäcks dom av ett gäng kraftigt berusade parenteser som står i ett gathörn och delar på en flaska apostrof: kolla människobarn vi käkar upp dom
torsdag, maj 22, 2008
ikon tjugotvå
grannbarnen ringer på: han i poesishorts och hon i liten batikklänning: hejsan svejsan får mysko komma ut å leka
i dörren står ett stort Ö och glor på dom: ööö
bakom tittar ett Ä fram med nyfiken blick: Ä
och en liten klunga små å:n står borta i bradagsrummet med vita huvuden: å å å å å
är inte embryo hemma
ä inte mysko hemma
ööö
Ä
å å å å å
kan ni inte pjata
ööö
ööö
var är embryos mamma å pappa det undrar jag nu
Ä
Ä
kan ni inte pjata
ööö
har ni ätit upp dom: det får man inte göran
eftersom dom är våra kompisar
kan ni inte pjata eller
ööö
och bokstäverna drar sej in i huset och stänger dörren om sej och grannbarnen står kvar utanför och ser på den tomma vita dörren och på varandra: dom kan inte pjata ju
vi får jinga polisen det säjer jag nu
i dörren står ett stort Ö och glor på dom: ööö
bakom tittar ett Ä fram med nyfiken blick: Ä
och en liten klunga små å:n står borta i bradagsrummet med vita huvuden: å å å å å
är inte embryo hemma
ä inte mysko hemma
ööö
Ä
å å å å å
kan ni inte pjata
ööö
ööö
var är embryos mamma å pappa det undrar jag nu
Ä
Ä
kan ni inte pjata
ööö
har ni ätit upp dom: det får man inte göran
eftersom dom är våra kompisar
kan ni inte pjata eller
ööö
och bokstäverna drar sej in i huset och stänger dörren om sej och grannbarnen står kvar utanför och ser på den tomma vita dörren och på varandra: dom kan inte pjata ju
vi får jinga polisen det säjer jag nu
ikon 21
över det mörka medelhavet där stadsljusen speglar sej i vattnet faller en ljudlös hord av ord: dom ljusa fallskärmarna löses upp av dom första solstrålarna och när dagen har anlänt är varje slänt varje vingård varje stall varje liten bygata fylld av språk språk språk
ikon tjugo
när embryo vaknar är ansiktet täckt av en svart surrande filt av bokstäver
händerna är bundna av meningar
när han försöker kravla till badrummet snärjs fötterna ihop av kapitelrubriker
han pagineras fast i brädgolvet och kan inte slita sej loss
händerna är bundna av meningar
när han försöker kravla till badrummet snärjs fötterna ihop av kapitelrubriker
han pagineras fast i brädgolvet och kan inte slita sej loss
tisdag, maj 20, 2008
ikon 19
i djuphavet: en hexameterbubbla växer upp ur en spricka mellan dom skavande kontinenterna och stiger mot havsytan som ett genomskinligt rymdskepp
måndag, maj 19, 2008
ikon 18
ur en krypta i saharas öken hörs bokstäver bokstaveras av en avgrundsdjup röst: ord bildas och marscherar genom sanden med bistra anleten
ikon sjutton
efter grillpartyt ligger alla dästa i varsin randig solstol och diskuterar religiositet och moralfilosofi i bröderna karamazov
samtidigt som huset fylls av ett kompakt bokstavsmörker: det är som en ocean där inne som bara stiger och stiger och nu går vågorna svarta och kalla och bordsdukar flyter som spöken i mörkret och elektriska lampor fräser till och slocknar
samtidigt som huset fylls av ett kompakt bokstavsmörker: det är som en ocean där inne som bara stiger och stiger och nu går vågorna svarta och kalla och bordsdukar flyter som spöken i mörkret och elektriska lampor fräser till och slocknar
ikon 16
himlen täcks av tyst hovrande O:n medan arméer av små stickord - ty ack ve fy - kliver fram från bakom horisonten med sänkta bajonetter
ikon 15
någonstans i sydostasien på en liten obebodd ö skjuter ett tunt utropstecken upp ur en vulkankrater och roterar sakta för att söka av omgivningen: i ett bergrum lastas tunga konsonanter in i en undervattensbåt av typografiskt bly
ikon tretton
flashback: embryo är tretton år och tunn som en växtstjälk och sitter i skärvljusets sken med en penna med magiskt bläck och ett skrivark större än universum
ikon 14
samtidigt i det bistraste av klimat: dom två vakterna patrullerar kring anläggningen ikon 14
vita moln omkring dom av aforismer och dikstrofer där dom vankar utanför stängslet
ibland stannar dom till och reciterar en rad av brodskij eller majakovskij
här går solen aldrig upp: och gör den det är den kall och vit
vita moln omkring dom av aforismer och dikstrofer där dom vankar utanför stängslet
ibland stannar dom till och reciterar en rad av brodskij eller majakovskij
här går solen aldrig upp: och gör den det är den kall och vit
söndag, maj 18, 2008
ikon den XII
och plötsligt – poff – är en ny person i rummet: en uniformerad präst från forntiden med hjälm från nutiden och ett skjutvapen från framtiden
jag är ikon den XII det säjer jag nu
och abuabu som har legat avsvimmad lite varsomhelst: aha
vaddå aha
du är ikonmannen
nej nej: jag är ikon den XII och jag har kommit för att erövra universum
det kan du fetglömma
vaddå fetglömma
eftersom jag är abuabu den I: hugg spark slag dunk
det var det det det säjer jag nu
och embryo vaknar ur slummern: oj
och morran vaknar ur slummern: aj
och farran och brollan: oj aj oj aj
och det lilla heliga ljuset mysko hoppar upp i abuabus ficka och glömmer sej
och i trädgården grönskar plötsligt träden och blommorna blommar och koltrasten drillar och sverkcers farra grillar: kalabakoloss någon eller en pratwurst det undrar jag nu
och i bradagsrummet ligger ikonen ensam kvar och pyr: en tunn rök av punkter och kommatecken stiger mot taket som en väldig orm eller ett fruktansvärt frågetecken
jag är ikon den XII det säjer jag nu
och abuabu som har legat avsvimmad lite varsomhelst: aha
vaddå aha
du är ikonmannen
nej nej: jag är ikon den XII och jag har kommit för att erövra universum
det kan du fetglömma
vaddå fetglömma
eftersom jag är abuabu den I: hugg spark slag dunk
det var det det det säjer jag nu
och embryo vaknar ur slummern: oj
och morran vaknar ur slummern: aj
och farran och brollan: oj aj oj aj
och det lilla heliga ljuset mysko hoppar upp i abuabus ficka och glömmer sej
och i trädgården grönskar plötsligt träden och blommorna blommar och koltrasten drillar och sverkcers farra grillar: kalabakoloss någon eller en pratwurst det undrar jag nu
och i bradagsrummet ligger ikonen ensam kvar och pyr: en tunn rök av punkter och kommatecken stiger mot taket som en väldig orm eller ett fruktansvärt frågetecken
fredag, maj 16, 2008
ikon elva
morran och brollan sitter i det vita tomma rummet och spelar scrabble med tomma rutor och bokstavslösa brickor
medan farran sitter i en tom stol och läser en tidning utan ord och embryo står i köket och bläddrar i en kokbok utan recept eller bilder: allt är vitt naket tomt
medan farran sitter i en tom stol och läser en tidning utan ord och embryo står i köket och bläddrar i en kokbok utan recept eller bilder: allt är vitt naket tomt
ikon tio
det är som att landa i ett evigt regn: orden strömmar över fönstren och det smattrar i marken av bokstäver
embryo ruskar på sej: blinkar
ikonen hänger tyst och mörk på väggen
från badrummet hörs någon spola: det är farran
som kommer ut med en morgontidning under armen: det dräller typsnitt ur den ner på golvet och det lilla ljuset mysko kommer trippande och slickar i sej
det ringer på dörren: tjenare abuabu
hej
du ser blek och mysko ut
nej det är ingen fara: hur är läget det undrar jag nu
åh: det är som vanligt kom in
jag vet inte jag
vill du ha ett glas vokaler
nej tack jag ska
vi har konsonanter i frysen: jag kan tina några stycken
nej tack det är bra
morran har lovat att hon ska baka en paj av gullivers resor och camus l'etranger
jaha men nej jag måste
har du sett brollans ikon han köpte
NEJ NEJ DEN VILL JAG INTE TITTA PÅ
nä nä: men ta det lugnt
jag måste gå nu embryo jag måste
luften är fri: men hur stavas den det undrar jag nu
säjer embryo och sträcker ut handen och kisar upp mot den pappersvita himlen: har det slutat regna det undrar jag nu
och abuabu: det verkar så
perfekt: jag har en meningsbyggnad jag tänkte lufta: ska du hänga på
nej nej jag måste nog
du kan få hålla kopplet om du vill: den är helt tam
nej tack jag måste verkligen
säjer abuabu och backar bort från huset och blickar upp mot himlen där han tycker sej se enorma bokstavsklossar komma rullande i groteska molnformationer och när han åter vänder blicken mot embryo står endast ett svartsmalt Y eller X där och flimrar i dörrhålet och bakom honom väller en svart flod av bokstäver fram: språket är oändligt
och embryo skrattar elakt: ho ho
embryo ruskar på sej: blinkar
ikonen hänger tyst och mörk på väggen
från badrummet hörs någon spola: det är farran
som kommer ut med en morgontidning under armen: det dräller typsnitt ur den ner på golvet och det lilla ljuset mysko kommer trippande och slickar i sej
det ringer på dörren: tjenare abuabu
hej
du ser blek och mysko ut
nej det är ingen fara: hur är läget det undrar jag nu
åh: det är som vanligt kom in
jag vet inte jag
vill du ha ett glas vokaler
nej tack jag ska
vi har konsonanter i frysen: jag kan tina några stycken
nej tack det är bra
morran har lovat att hon ska baka en paj av gullivers resor och camus l'etranger
jaha men nej jag måste
har du sett brollans ikon han köpte
NEJ NEJ DEN VILL JAG INTE TITTA PÅ
nä nä: men ta det lugnt
jag måste gå nu embryo jag måste
luften är fri: men hur stavas den det undrar jag nu
säjer embryo och sträcker ut handen och kisar upp mot den pappersvita himlen: har det slutat regna det undrar jag nu
och abuabu: det verkar så
perfekt: jag har en meningsbyggnad jag tänkte lufta: ska du hänga på
nej nej jag måste nog
du kan få hålla kopplet om du vill: den är helt tam
nej tack jag måste verkligen
säjer abuabu och backar bort från huset och blickar upp mot himlen där han tycker sej se enorma bokstavsklossar komma rullande i groteska molnformationer och när han åter vänder blicken mot embryo står endast ett svartsmalt Y eller X där och flimrar i dörrhålet och bakom honom väller en svart flod av bokstäver fram: språket är oändligt
och embryo skrattar elakt: ho ho
ikon nio
med mysko i halsen och blodet rinnande längsmed ryggen hasar sej abuabu med utsträckta armar fram mot väggen där ikonen hänger samtidigt som huset saktar ner farten och hamnar i omlopp kring en planet eller sol vars yta tycks vara täckt av en skimrande flod av ord
ikon åtta
abuabu smyger in i bradagsrummet: hallon hallon
embryo: stirrar in i den mörkt lysande ikonen
abuabu: hallon hallon
farran: som embryo
abuabu: hallon
morran: som embryo
brollan: likadant
när det heliga ljuset mysko från tibet plötsligt dyker upp och kastar sej upp mot abuabus strupe och biter till
abuabu: nej nej det var inte jag det är ju bara jag
embryo: stirrar in i den mörkt lysande ikonen
abuabu: hallon hallon
farran: som embryo
abuabu: hallon
morran: som embryo
brollan: likadant
när det heliga ljuset mysko från tibet plötsligt dyker upp och kastar sej upp mot abuabus strupe och biter till
abuabu: nej nej det var inte jag det är ju bara jag
torsdag, maj 15, 2008
ikon sju
och i samma ögonblick som mysko öppnar ytterdörren mot yttre rymden dyker abuabu upp på ett ganska ovanligt vanligt ställe där man inte brukar dyka upp
ojsan: tur att ingen satt på sittringen det säjer jag nu
och han kravlar upp med lite ditten och datten onämnbart som har fastnat i paltorna och speglar sej i badrumsspegeln: tjenare
och sedan smyger han ut i den övre hallen och ser det likvita ljuset som sprids i undervåningen som en otäck gas och han anar skuggorna av embryos familj som står förstenade i bradagsrummet samtidigt som han hör hur ett hjärta bankar eller hur någon slår en fruktansvärd hammare mot rymdens oändliga plåt
ojsan: tur att ingen satt på sittringen det säjer jag nu
och han kravlar upp med lite ditten och datten onämnbart som har fastnat i paltorna och speglar sej i badrumsspegeln: tjenare
och sedan smyger han ut i den övre hallen och ser det likvita ljuset som sprids i undervåningen som en otäck gas och han anar skuggorna av embryos familj som står förstenade i bradagsrummet samtidigt som han hör hur ett hjärta bankar eller hur någon slår en fruktansvärd hammare mot rymdens oändliga plåt
ikon sex
samtidigt på jordklotsen: sverkcer har bryggt om sitt gamla akvarium till en rymdhjälp
som han har satt på abuabus trevliga huvud: sitter hjälpen skönt det undrar jag nu
jorå
hör du någonting
nej
men du hör ju mej
nej
då så: ser du någonting
nej
men det är ju ett akvarium
nej
du hör alltså ingenting ser ingenting
nej
perfekct: då slår jag på strömmen
nej
och i ett nu är abuabu borta och kvar ligger det tomma akvariet och ryker lite försiktigt och från någonstans hör man ett avlägset rop på hjälp
hjälp
som han har satt på abuabus trevliga huvud: sitter hjälpen skönt det undrar jag nu
jorå
hör du någonting
nej
men du hör ju mej
nej
då så: ser du någonting
nej
men det är ju ett akvarium
nej
du hör alltså ingenting ser ingenting
nej
perfekct: då slår jag på strömmen
nej
och i ett nu är abuabu borta och kvar ligger det tomma akvariet och ryker lite försiktigt och från någonstans hör man ett avlägset rop på hjälp
hjälp
ikon fem
morran farran brollan och embryo står hypnotiserade av ikonens svarta ljus som strömmar in i dom som mörker
när mysko kommer nedlarvande för trappen
först ignorerar han alltihop: en familj som ingen behöver so what
och kravlar fram till sin matskål och nyper åt sej en liten näve nötter: han sätter sej på diskbänken och flärpar in nötterna i munnen och knäcker dom och tuggar och spottar skal i hon
när det ringer på dörren
mysko tittar ut: allt han ser är den förbivinande världsrymden
när mysko kommer nedlarvande för trappen
först ignorerar han alltihop: en familj som ingen behöver so what
och kravlar fram till sin matskål och nyper åt sej en liten näve nötter: han sätter sej på diskbänken och flärpar in nötterna i munnen och knäcker dom och tuggar och spottar skal i hon
när det ringer på dörren
mysko tittar ut: allt han ser är den förbivinande världsrymden
ikon fyra
brollan gnuggar sina ögon och står i morgonchock och stirrar in i det tomma rummet där ikonen lyser som en mörk fläck mitt i allt det vita ljuset: herregudrun
och utanför panoramafönstret strömmar ett planetsystem förbi: tjenare
samtidigt ropar morran från ingenstans: varför flyter mina våfflor i luften när jag vill ha dom på fötterna det undrar jag nu
och farran kommer simmande snarkande på rygg som en stor stock genom vardagsrymden
och utanför panoramafönstret strömmar ett planetsystem förbi: tjenare
samtidigt ropar morran från ingenstans: varför flyter mina våfflor i luften när jag vill ha dom på fötterna det undrar jag nu
och farran kommer simmande snarkande på rygg som en stor stock genom vardagsrymden
ikon tre
embryo knallar ner i köket: hela huset gungar
han häller upp ett glas mjölk som flyter iväg som en vit boll mot ytterdörren
och embryo efter med sitt glas: hallon där
dörren går upp med ett mjukt klickande och utanför: tjenare
oändligheten sträcker ut sej som en oändlighet: allt är mörker med skärvor som gnistrar
han häller upp ett glas mjölk som flyter iväg som en vit boll mot ytterdörren
och embryo efter med sitt glas: hallon där
dörren går upp med ett mjukt klickande och utanför: tjenare
oändligheten sträcker ut sej som en oändlighet: allt är mörker med skärvor som gnistrar
ikon tvåan
natt
alla sover: tyngst sover brollan efter sin världsomsegling
farran snarkar på rygg
morran som en liten korgboll
embryo går omkring i sömnen i sitt rum bland alla krukväxter och deklamerar fn:s mänskliga rättigheter
det heliga ljuset mysko ligger dock vaken och stirrar ut i mörkret: från nedervåningen strömmar ett vitt sken
väggar och golv börjar skaka: utanför på gatan sätter bilmotorer igång och en gräsklippare löper amok tvärs igenom sverkcers farras häck och massakrerar velicopeden
nu vaknar folk: man ser hur embryos hus lyser: det iskalla ljuset kastas ut genom fönster och uppslagna dörrar
efteråt sa ett av grannbarnen att hon hörde någon ropa: åh herregudrun
nu lyfter huset från marken och virvlar runt innan det försvinner upp i världsrymden med ett fruktansvärt vinande
kvar på marken finns: ingenting
på gatorna står folk och stirrar upp bland skärvorna: ingenting
bara mörker och en dånande tystnad
alla sover: tyngst sover brollan efter sin världsomsegling
farran snarkar på rygg
morran som en liten korgboll
embryo går omkring i sömnen i sitt rum bland alla krukväxter och deklamerar fn:s mänskliga rättigheter
det heliga ljuset mysko ligger dock vaken och stirrar ut i mörkret: från nedervåningen strömmar ett vitt sken
väggar och golv börjar skaka: utanför på gatan sätter bilmotorer igång och en gräsklippare löper amok tvärs igenom sverkcers farras häck och massakrerar velicopeden
nu vaknar folk: man ser hur embryos hus lyser: det iskalla ljuset kastas ut genom fönster och uppslagna dörrar
efteråt sa ett av grannbarnen att hon hörde någon ropa: åh herregudrun
nu lyfter huset från marken och virvlar runt innan det försvinner upp i världsrymden med ett fruktansvärt vinande
kvar på marken finns: ingenting
på gatorna står folk och stirrar upp bland skärvorna: ingenting
bara mörker och en dånande tystnad
ikon
efter sin världsomsegling kommer brollan hem med en ryggsäck full av sand i olika burkar från olika världsdelar och en liten tavla som skimrar av guld och lackat trä
det är en ikon
en ikon
yep
ska den sitta där
yep: den är helig och den ska sitta i ljusets dunkla mitt
men var ska vi ställa teven då det undrar jag nu
någon annanstans: ikonen är det innerstas yttersta mittpunkt
men måste vi ta ut alla andra möbler
yep
och dom glada gamla krukväxterna det undrar jag nu
dom kan vara i embryos rum: det är ändå en sådan djungel
men var ska vi sitta
det ska vi inte: vi ska stå
stå
yep
jaha
vi ska stå och låta ikonens mörka ljus strömma in i oss och ut ur oss
jaha: hur länge då det undrar jag nu
tills man är färdig
färdig
yep
med vaddå
det vet man inte förrän man är klar
det är en ikon
en ikon
yep
ska den sitta där
yep: den är helig och den ska sitta i ljusets dunkla mitt
men var ska vi ställa teven då det undrar jag nu
någon annanstans: ikonen är det innerstas yttersta mittpunkt
men måste vi ta ut alla andra möbler
yep
och dom glada gamla krukväxterna det undrar jag nu
dom kan vara i embryos rum: det är ändå en sådan djungel
men var ska vi sitta
det ska vi inte: vi ska stå
stå
yep
jaha
vi ska stå och låta ikonens mörka ljus strömma in i oss och ut ur oss
jaha: hur länge då det undrar jag nu
tills man är färdig
färdig
yep
med vaddå
det vet man inte förrän man är klar
måndag, maj 12, 2008
skärvorna i himlen
stjärnljus
stjärnhus
hjärnljus
hjärnhus
kärnhus
kärnljus
det sprakar om äpplet när universum tar en tugga så att skalet vrids upp och det atmosfäriska ljuset läcker ut
stjärnhus
hjärnljus
hjärnhus
kärnhus
kärnljus
det sprakar om äpplet när universum tar en tugga så att skalet vrids upp och det atmosfäriska ljuset läcker ut
fredag, maj 09, 2008
Dödens lilla bok
Svensk landsbygd
Vita stugor med vita knutar och grå gardiner
och vita blommor i svarta rabatter och svarta gräsmattor
med vita barn som springer i vita kläder och svarta kläder
över en vit flod av svarta minnen
Här kommer en likbil
Här bär de ut en furukista i den friska höstluften
Här håller de begravning
Här lyser de vita ansiktena
Här sitter kajor i det grå gräset och drar svarta maskar
ur lerjorden, allt är dränkt i en fruktansvärd kyla
Nu kremeras han
Nu är han i lågorna, nu brinner det i deras bröst
Nu fylls fältet av minnen, skogarna är bebodda
av miljontals händelser som denna, nu kommer urnan
Min svarta aska är vass, ett tunt, fint mjöl
som doftar ännu av min svett; ett sista minne: Nyss
rodde jag vår semestereka över den gråblanka sjön, jag åt
min matsäck, det gråsyrliga brödet, drack kaffet,
såg hur nejonögonen strök under båten
som vita penslar och jag hukade över metreven
och ryssjan; ständigt strömmade dessa grå verser
igenom mig
Ur Dödens lilla bok 2005
interpunktering
farran står och svär mitt i trafikkaoset: förbrummat okcså
när sverkcers farra viner förbi på sin velicoped: hallon där frank vad händer
hallon hallon
du ser bestört bestört ut
nja: det är däcket
däcket det undrar jag nu
det har fått interpunktering: ser du
ajdå: det har fastnat ett kommatecken precis där: ,
ja så nu måste jag bryta ihop och bryta
ajdå: har du kofot tvärslå dynggrep blylod frisläpp: men vad är det det heter
domkraft
precis
fälgkors
precis
nej jag har inte ett jota: inte ett reservdäck heller för den delen
ajdå: men du kan få låna ett skiljetecken av mej om du vill: jag har några i portföljen: ett gammalt utropstecken fyra frågetecken en liten låda semikolon inga punkter tyvärr
du har inget kolon: dom grillar jag mest
obsalut: hela fickan full
perfekct: ge mej ett knippe så tar jag mej hem till slut: det är ju ändå fredag
precis: habrada: : : : : : : :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
när sverkcers farra viner förbi på sin velicoped: hallon där frank vad händer
hallon hallon
du ser bestört bestört ut
nja: det är däcket
däcket det undrar jag nu
det har fått interpunktering: ser du
ajdå: det har fastnat ett kommatecken precis där: ,
ja så nu måste jag bryta ihop och bryta
ajdå: har du kofot tvärslå dynggrep blylod frisläpp: men vad är det det heter
domkraft
precis
fälgkors
precis
nej jag har inte ett jota: inte ett reservdäck heller för den delen
ajdå: men du kan få låna ett skiljetecken av mej om du vill: jag har några i portföljen: ett gammalt utropstecken fyra frågetecken en liten låda semikolon inga punkter tyvärr
du har inget kolon: dom grillar jag mest
obsalut: hela fickan full
perfekct: ge mej ett knippe så tar jag mej hem till slut: det är ju ändå fredag
precis: habrada: : : : : : : :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
textmassa
tjenare embryo vad är det du har i famnen
textmassa
oj: det ser slipprigt ut
ja: och tungt du anar inte
vad ska du göra med det det undrar jag nu
brygga en bro
jaha: vardå
mellan människor
textmassa
oj: det ser slipprigt ut
ja: och tungt du anar inte
vad ska du göra med det det undrar jag nu
brygga en bro
jaha: vardå
mellan människor
torsdag, maj 08, 2008
mellan hägg och syren
embryo och abuabu sitter på röda rummets veranda med varsitt stop strindberg och blickar ut över artonhundratalets stockholm
det var en diger lustiger samling anhop säjer abuabu och knycker på knäcken
ja si där går inga halta lusar på prostens krage säjer embryo och tar en pris finmalt
när de sedan reser sej och med kortrockarna hängande kring kanelröret och med skinnhandskarna i ena handen och varsin papyross i den andra ställer sej vid riddarfjärden säjer så abuabu: sicken vy
och embryo blickar upp bland de i de vita molnen på skrikande trådar hängande skrattmåsarna och ut över de i det svartgnistrande vattnet simmande änderna och svanorna och tillägger: vicken syn
det var en diger lustiger samling anhop säjer abuabu och knycker på knäcken
ja si där går inga halta lusar på prostens krage säjer embryo och tar en pris finmalt
när de sedan reser sej och med kortrockarna hängande kring kanelröret och med skinnhandskarna i ena handen och varsin papyross i den andra ställer sej vid riddarfjärden säjer så abuabu: sicken vy
och embryo blickar upp bland de i de vita molnen på skrikande trådar hängande skrattmåsarna och ut över de i det svartgnistrande vattnet simmande änderna och svanorna och tillägger: vicken syn
måndag, maj 05, 2008
propp
Han såg väl ut som vem som helst. Medellängd. Lite gänglig. Stålgrå blick. Svart hår, ovårdat, med en lång, blank lugg. Klädd i samma slitna skjorta och samma smutsiga jeans och samma gamla manchesterkavaj ständigt och gick omkring i ett par loafers som hade en halv mansålder på nacken. Han växte till en början upp en i en villaförort, Skamviken, just utanför Stockholm. Pappan förestod en liten anstalt för rehabilitering av trafikskadeoffer, mamman jobbade på samma ställe som kurator eller terapeut, han kunde inte minnas det där ordentligt. Paul hade också en lillasyster, Lina, snart tjugo, på drift i USA – ”I am rolling”, som det stod i det enda av alla de brev hon hade skrivit till sin älsklingsbrolla Paul som hade nått fram till honom. Även om Pauls minnen från Skamviken var nedsmetade med svärta och gråhet var det kanske då han var som gladast; han var omtyckt, hans lillasyster älskade honom. På urblekta Instamaticbilder kan man se Paul stå, klädd i midjekort täckjacka och med en slalommössa på huvudet, i ett – som det ser ut – fält av lera och hur hans lillasyster står brevid i vit kappa och blå gummistövlar. Hon tittar upp mot sin bror och ler. Hon gillar honom skarpt, det ser man på bilderna.
När Paul just hade fyllt tio försvann föräldrarna under en båttur. De återkom aldrig.
”Hejdå.”
De vinkade när de släntrade nedför grusgången till bilen. Mamma bar en korg. Pappa hade en verktygslåda i plast, kanske med fiskedon, som lyste orange i morgonsolen.
”Hejdå ungar, vi kommer tillbaks senast till middagen.”
”Det finns bullar och saft att ta.”
”Hejdå vi kommer snart tillbaks var inte oroliga.”
Paul hade aldrig egentligen tänkt tillbaks på den här dagen, mer än att den var ljus och varm och att hans syster och han lekte i trädgården, skönt och varmt solbelyst och skuggig. Mamma och pappa skulle snart vara hemma. Solen skar upp dagen, strimlade den, skuggorna kom, långa och svarta och snart blev lillasystern orolig och en stund satt de tillsammans i hammocken i trädgården och hon grät.
– Det är för sjutton inget å lipa för, sa Paul. Mamma kommer om en timma, sa han och tittade på sitt armbandsur. Klockan var sju på kvällen. De borde ha varit hemma för längesedan.
”Hejdå ungar, vi kommer senast till middagen.”
Någon vecka senare lämnade barnen Skamviken och hamnade hos sin första fosterfamilj; det var kanske i Enköping, kanske i Gävle, alla städer som de flyttade från och till under åren som skulle komma såg likadana ut, fosterfamiljerna påminde om varandra, skolgårdarna var alltid lika svarta och ödsliga och vindpinade och mobbingklanerna hade alltid samma ansikten och kroppar; Skamviken förkroppsligades gång efter annan.
Paul hade under lågstadiet haft ordentliga besvär med sin finmotorik och sin inlärning; stava kunde han vid tretton års ålder alls inte göra på något acceptabelt vis – där hade han dock, via idog träning i självövervinnelse och bokstavskontroll, skärpt sig med åren – och matematik begrep han överhuvudtaget inte; var det några ämne i skolan som han kunde sägas behärska så var det Musik, och i viss mån Bild. Dessutom hade en framsynt svensklärare upptäckt en viss förmåga hos Paul att uttrycka sina känslor i skrift; detta efter att eleverna i klassen, i sjuan var det, hade fått i uppgift att skriva varsin dikt kring temat Våren.
Minn vår
När jag knepper av mej klistret
ur skidpjecksan åck det bloar i snön
Ett regn av krek åck fåglar
Fåglar kreks regn
Åck solen vill
Åckså bröstkårjen vill
andas och kvinann
innutti mej vill koma ut
Då när nötveckans damsugarsus
i tredet väckser, åh
Vad jag väckser om våren, våren är mitt
ben som väckser åck minna armar
såmm strecker sig mot himlen
Våren är minn bara minn
Pauls svensklärare tog sig, utan hans vetskap, friheten att publicera hans dikt – med stavfel och allt – ”Det är en del av hans uttryckssätt, dyre rektor, vi kan inte bygga vågbrytare mot en sådan naturbegåvad kraftpojke genom att tvinga honom att stava rätt eller att ägna sig åt grammatiska konstruktioner, det går bort” – i skoltidningen. Och där gick startskottet.
Ur Paul Exodus Propp 2004
När Paul just hade fyllt tio försvann föräldrarna under en båttur. De återkom aldrig.
”Hejdå.”
De vinkade när de släntrade nedför grusgången till bilen. Mamma bar en korg. Pappa hade en verktygslåda i plast, kanske med fiskedon, som lyste orange i morgonsolen.
”Hejdå ungar, vi kommer tillbaks senast till middagen.”
”Det finns bullar och saft att ta.”
”Hejdå vi kommer snart tillbaks var inte oroliga.”
Paul hade aldrig egentligen tänkt tillbaks på den här dagen, mer än att den var ljus och varm och att hans syster och han lekte i trädgården, skönt och varmt solbelyst och skuggig. Mamma och pappa skulle snart vara hemma. Solen skar upp dagen, strimlade den, skuggorna kom, långa och svarta och snart blev lillasystern orolig och en stund satt de tillsammans i hammocken i trädgården och hon grät.
– Det är för sjutton inget å lipa för, sa Paul. Mamma kommer om en timma, sa han och tittade på sitt armbandsur. Klockan var sju på kvällen. De borde ha varit hemma för längesedan.
”Hejdå ungar, vi kommer senast till middagen.”
Någon vecka senare lämnade barnen Skamviken och hamnade hos sin första fosterfamilj; det var kanske i Enköping, kanske i Gävle, alla städer som de flyttade från och till under åren som skulle komma såg likadana ut, fosterfamiljerna påminde om varandra, skolgårdarna var alltid lika svarta och ödsliga och vindpinade och mobbingklanerna hade alltid samma ansikten och kroppar; Skamviken förkroppsligades gång efter annan.
Paul hade under lågstadiet haft ordentliga besvär med sin finmotorik och sin inlärning; stava kunde han vid tretton års ålder alls inte göra på något acceptabelt vis – där hade han dock, via idog träning i självövervinnelse och bokstavskontroll, skärpt sig med åren – och matematik begrep han överhuvudtaget inte; var det några ämne i skolan som han kunde sägas behärska så var det Musik, och i viss mån Bild. Dessutom hade en framsynt svensklärare upptäckt en viss förmåga hos Paul att uttrycka sina känslor i skrift; detta efter att eleverna i klassen, i sjuan var det, hade fått i uppgift att skriva varsin dikt kring temat Våren.
Minn vår
När jag knepper av mej klistret
ur skidpjecksan åck det bloar i snön
Ett regn av krek åck fåglar
Fåglar kreks regn
Åck solen vill
Åckså bröstkårjen vill
andas och kvinann
innutti mej vill koma ut
Då när nötveckans damsugarsus
i tredet väckser, åh
Vad jag väckser om våren, våren är mitt
ben som väckser åck minna armar
såmm strecker sig mot himlen
Våren är minn bara minn
Pauls svensklärare tog sig, utan hans vetskap, friheten att publicera hans dikt – med stavfel och allt – ”Det är en del av hans uttryckssätt, dyre rektor, vi kan inte bygga vågbrytare mot en sådan naturbegåvad kraftpojke genom att tvinga honom att stava rätt eller att ägna sig åt grammatiska konstruktioner, det går bort” – i skoltidningen. Och där gick startskottet.
Ur Paul Exodus Propp 2004
torsdag, maj 01, 2008
första majbrasan
vad är det som luktar det undrar jag nu
pengar
bränner du upp dom embryo
yep
ojdå: hur mycket är det det undrar jag nu
åh: en melon kanske
men varför ger du inte bort dom till dom som behöver
det här är smutsiga pengar: det är pengar som vi fick in när vi sålde frilansministern
jaha: vart sålde ni honom
åh: långt bort åt tjottahejti till där ingen behöver honom
smart
ja: nu kan han sitta där borta någonstans och sälja ingenting ingenstans till ingen för inga skrattepengar alls
smart
upp till kramp det säjer jag nu mot utförsäljningen av allting överallt
pengar
bränner du upp dom embryo
yep
ojdå: hur mycket är det det undrar jag nu
åh: en melon kanske
men varför ger du inte bort dom till dom som behöver
det här är smutsiga pengar: det är pengar som vi fick in när vi sålde frilansministern
jaha: vart sålde ni honom
åh: långt bort åt tjottahejti till där ingen behöver honom
smart
ja: nu kan han sitta där borta någonstans och sälja ingenting ingenstans till ingen för inga skrattepengar alls
smart
upp till kramp det säjer jag nu mot utförsäljningen av allting överallt