en utomkroppslig upplevelse

Jaha i helgen hade jag en utomkroppslig upplevelse. Det var både läskigt och fascinerande. Det läskiga bestod i att jag inte, för ett blixtrande ögonblick då alla spjäll stod öppna, var helt bombis på om jag antingen höll på att förlora förståndet, eller medvetandet. Vilket är värst. Medvetandet. Att bli liggande i dikesrenen vid en landsväg med fötterna i vädret och kanske en ormvråk i den vita himlen som enda sällskap. Förståndet kan man förlora då och då, det glider iväg och återkommer i ny skepnad. Livets gång. Till slut står man där framför spegeln och undrar vem det där är och hur kom hen dit. I alla fall. Fascinationen. Det var efter ungefär tjugotre kilometers löpning som det inträffade. I någon beständig och närmast fysiskt närvarande sekund (rumtiden blev en helt påtaglig realitet: det plastiska i tillvaron: livet som en knådbar ballong, hur det ilar och gnids) sprang jag några steg vid min egen sida - kanske någon halvmeter ovanför marken befann jag mig - och såg samtidigt mig själv där jag joggade, nere i gruset i solen, och hur de räfflade skuggorna från skogen spelade över tröja och tights och skor. Allt var mycket starkt i sina färger. Neongrönt. Isblått. Silvervitt. Mycket egendomligt. Givetvis insåg jag att det var hjärnan som var så tömd på energi att all min verklighetsuppfattning övergick i hallucinationer - ett slags aktiv meditation, en gratis - och ganska tärande - berusning. Jag fick bita ihop och ta några klunkar ur vattenflaskan och lyfta på löparkepsen åt världens storhet - inre och yttre - innan mitt jag samlade ihop sig och blev en enhet (eller vad man nu ska kalla det där klustret av bakterier och ben) igen. Där sprang jag. Jag var närvarande. Det var jobbigt. Jag hade en mil kvar hem och vinden fångade mig när jag joggade över en bro med det stålblå insjövattnet under mig - som en resonansbotten där solljus och blåst och tankeströmmar virvlade omkring. Snart hade jag glömt av allt det här (mindes det helt nyss) och kvar var bara oerhörda långsamma motlut och knäande nerförslöpor och uppförsbackar som reste sig som väggar, innan alltihop planade ut i en solgrå promenadvägkilometer och till slut ett kramphugg och en sista kulvert under banvallen innan jag var framme och allting var som vanligt (hur nu det är) igen.

följ oss

Följ trafikströmmen
Följ vartenda radbrott, allt skvaller, varje
skott mot muren
Följ bildskärmen: scrolla
och dö
Följ allt som någonsin har hänt
Världskartan är ditt ansikte
Följ Vladimir Putin och Vladimir Majakovskij
Följ en plastanka
Följ de oroande, följ de rabiata
Följ en konservburk
Följ USA, följ en skönhetsdrottning, en konteramiral,
en befrielsehjälte, en sportstjärna
Följ Zlatan Ibrahimovic, för guds skull: följ
projektiler
Följ bron
Följ bara kvinnor följ aldrig män
Följ gärna påven, följ muséernas valvbågade glömska
Följ Bob Marley
Följ Kanye West eller inte följ Dalai Llama Madonna Gud
Följ någon som bygger underliga farkoster som ska drivas
på vatten av vatten, följ alla
poeter som det går att följa
Jag tänker mig att vi går över en enorm prärie
och vi är ensamma
Vi är ursprungsbefolkningen och vi följer molnrandens kyla
Följ handen
Följ någonting otäckt, ta dig in genom en dörr
där vad som helst kan hända: följ vansinnet
Följ någon som kan allt om kryddväxter
Följ klimateffekten: flygtrafikspanarna, följ Togo
Följ Sylvia Plath, för de tickande guldklockornas skull
Följ barn
Följ ett fruktfat på väg genom rummet
Följ
Ja: följ hundens vittring, följ din desperation bara
följ andedräkten från underjorden
Följ ett pendlande rökelsekar
Följ din smärta, ditt blod
som strömmar inifrån eller utifrån och in: följ de där
spåren av dig själv
Vi följer dig alltid
Följ inte oss
Följ någonting med mer ljus: följ med in i texten
Följ en hjärna uppkopplad med elektroder
mot en grafenfilm, följ
en webbkamera från taket på ett kärnkraftverk
Följ pilgrimsfalken, det måste du
Följ medvetandeströmmen eller fingret som löper
längsmed brötet: följ ordhorden
Vad är det här: samtiden som en rakad tanke
Följ gevärsmynningens riktning, böj av, följ
fröna som flyger
över maskrosfältet, följ varuhissen
Följ plastpåsen som blåser upp mot garagetaket
Följ alla programledare på teve
Följ den knirkande kapelltäckta lastbilen
genom ökenlandskapet, följ nomadvägen, följ torkan
Följ druvklasarna som krymper
Följ sirenerna och blåljusen
Följ oss som kommer hem igen utan byte
Följ domkyrkoklockans klang, följ munkarnas
långsamma släpande mjuka gång, följ händerna
in i värmen, följ hammockens
gungning, följ det lutande tornet i Pisas lutning
eller den chilenska vulkanens klyfta eller följ
en hastig impuls eller: nu följer vi alla
ett vattenfall i augusti, följ en sagoboksdramaturgi
Följ de röda kryssen i den rösade leden, följ
vattensolfjädern, följ svanen som med tre tunga vingslag
tar sig från strand till strand, följ lyftkranens
vridning i vinden
Följ ingen annans åsikter
Följ allting
Vet ingenting, strunta i allt, följ pennans flykt
över skrivpapperet, följ tomheten in i tomheten
En koans klappande hand, stjärnrandens skum, följ
en skalbagge som trillar över kanten, följ
sädesärlan som rinner över skoggstigen
efter sin skugga
Följ Greenpeace: fasadklättrarna
Följ ditt inre kaos
Följ kärleken, följ Buddhas inre väg eller din yttre väg
eller följ en armé i marschtakt
Följ fotbollsresultaten
Knyt näven i fickan: följ Gud eller guds lillebror eller lillasyster
Följ en drake på ett vinande snöre och de bara fötterna
över ett gärde: backtimjan, vallmo, strandråg
Följ bildspelet, powerpointpresentationen, reklamavbrottet
Följ näthatet
Följ budbilen med de vita dödsvingarna, följ kaffedoften
Följ dina tofflor till sängs, din nakenhet, din uppsluppenhet
Följ fel
Följ leksaksparaden
Följ mjölken
Jag följer ingenting, jag går sönder av att följa
Jag följer dina råd, jag följer
efter dig, din trend: vi är följare
Jag är ingenting, jag ber: följ av, följ dina spontana
ingivelser: följ solen, hur den flyter mot fönsterglaset, hur
rummet fylls av blomsterljus: sångförbindelse
Följ strupljuden, stäppen, en hand som vinklas
mot dammen
Jag tycker att man ska följa skogsranden eller doften
av nybakat från köket: följ sockerkakssmeten, spateln, följ
snigelspåret mot väggen: följ livet
Följ vardagen, en slev ovett, ett seriemagasin, en mugg
cappuccino och en kolstålkniv och en slaktmask
Följ allt det triviala, eftersom: det banala är så skönt
banalt, följ nervknutarna på den genomskinliga tråden, följ
skymningshimlen, den mässingsfärgade
kalla isblå som jag vill följa med handen
och björkens svarta streck i vinden
Följ en protestsångare om det finns någon
Följ alla träd
Följ oss som inte följer någon alls, följ munnen
som öppnar sig i vinden, följ
de fallande kropparna, följ webbströmmen, kanalkrocken
Följ alla ord, följ Vergilius, följ den vita kaninen
Följ lukten av socker
Följ skatorna och boet som växer och växer under våra händer
Följ kråkorna som gungar högt uppe i trädtoppen, all
den yrvakna fågelsången, följ
vingar och den inre flyktens oro: följ alltid
koltrasten
Igen: följ koltrasten
Följ försommarens alla turnerande cirkussällskap: de skällande sälarna
Följ fiskeindustrin
Följ löparna ut i skogen, den regnvåta asfalten, grusgången, natriumljuset
över de försvinnande, följ trailen, strandpromenaden, fjällkammen
med den vita rullande solen med molnkvastarna och skrik
Följ Mälarvikens grå ränder av skum
Följ vattnet
Följ våren på riktigt: ligg i gräset och bli våt om ryggen
Följ solen, följ uppgivelsen
Följ ingen, följ absolut inte tidningsartiklarna
eller strömmen av åsikter som flyter under dem
som svart magma, sprucken, glöden och skräpet där under, följ
det där blå som spricker i vitt, följ steget, den där lilla troppen
av rådjur som försvinner bort mot begravningsplatsen, följ
den meningslösa sköna himlen
Följ alltid korparna, de vet det mesta
Följ natten
Följ gryningen: det iskylda, det har regnat, det är så tyst, som om alla vet
att det är söndag, fåglarna, blåsten, nu somnar
natten om, följ ett ordlöst ordflöde, drömmarna, de verkliga
drömmarna, de ostyriga, obegripliga: nattens inre himlaspel
Följ dikten
Följ hur dikten rinner i det ljust smattrande vårregnet, hur den slår
lätt mot fönsterblecket, hur den är här, och sedan är borta
Följ aprilregnet
Följ den skugga som bildas nästan
genomlyst på fasadväggen
Följ alla barnvagnar, alla föräldralediga, alla som sitter
vid pendeln och ber om din hand
Följ intuitionen
Följ den bolmande harpan och saxofonens bröl
Följ tunnelbanevagnens mandoliner
Följ sången
eller följ bara köttet: vart ska vi nu
Följ oss bort från det nutida
som en rörelse i ett rum du anar kan finnas: det finns inte
Följ
Följ den där handen: de ljusmörka spåren, följ bilden av ett skjul
på en sluttning en frusen morgon, följ alla
som svälter och som flyr, följ det snöblandade skyfallet, hur spårkornen
trär sig in i regnväven
Följ dina steg uppför rampen, följ cykelbanan
Följ myntet
Följ mig
Följ med mig in i den parallella verklighet där dikten
går omlott med dikten och bildar en film av realism
Följ dikten
Följ din knackiga tankeström, följ aldrig flödet
Följ 
bara dig själv: eller rättare: följ inte den bild
du har skapat av dig själv, utan det jag
som skapade den föreställningen
Följ ditt inre jag: ett djur
du känner men oavbrutet flyr
Följ fågelsången eller dess tystnad
Följ alla ljud
Tågen in mot stan, en bildörr smäller igen
Följ förmiddagsljuset, blitt, och starkt; jag kan följa mig själv
när jag går till lanthandeln en lördag 1967, för att köpa
geléråttor och ettöreskolor – jag kan följa dammet,
makadamgruset, tofsviporna på alvaret, någonstans
en örn och ormvråken
Följ dig själv en bit i taget
Följ revolutionen
Följ den tunna strimman ånga över tekoppen
Följ fruktsaften, den pressade apelsinens glittrande spår
Följ ditt inre kaos
Mardrömmar
Dagdrömmar
Besattheter
Råmaterial
Lista dina besattheter, lista allt
du följer: avfölj alltihop
Följ planetjakten i yttre rymden
Följ fåran av kolväteatomer in i den mörka materian, följ
det absoluta in i ingenting
Följ det medvetslösa
Följ sjukhuskorridoren, hjulen, vagnen, ljuset: den där
doften från ett nyss uppslaget fönster och vargtimman är stum
och helt nyväckt: följ daggen, ruset
i att finnas till
Följ natten
Följ morgonradion, de långa reportagens söndagsfördjupning
Följ livet, allt det levande: ta i så att alltihopa spricker, följ
tills det blir löjligt, följ alla kafégäster som yrvakna
sitter i majsolen och gonar vid sina glas och koppar
och följer varandra
Följ döden: följ kullarna och handen som stryker ditt hår
och följ allt allvar som du någonsin möter
Följ allt dåligt, följ det hela vägen
Följ skrattkrevaderna och blomregnet och när du ändå följer allt, följ
humlorna och paddvandringen och liljekonvaljtrupperna
som sträcker sig mot trädtaket, följ alla skuggor
och alla minnen och allt det kommande
Följ längtan efter svartvinbärssorbet eller ett glas kallt vatten
För en rättvis och hållbar värld: följ oss
Följ din nästa
Följ din näsa
Följ krigsförklaringen, den dödsdömde genom de sista timmarna
Följ klusterbomber och – det här går inte att följa – skocken av ungar
när det natriumvita slår ned, följ elden
Följ manifestet som du inte har skrivit som skriver sig självt medan vi följer
varandra som enfaldiga, vi är bara kroppar som släpar sig fram
i sanden
Följ sanden
Följ allt det nya, var helt osovrad: ta in hela tillvaron, vik arket
kring multiversum och följ absolut
allt, följ
rymdforskningen och utvecklandet av det supergenmodifierade fröet
som exploderar inuti handen, följ little
big bang: följ en båt som sätter segel
Följ seglet tills horisonten äter upp allt du följer
Följ en liten cykel
Följ

Paul Exodus Propp

eller Drömmen om den största romanen i världshistorien

Nu som e-bok!

Pressröster:

”Strindberg. Det är den omedelbara association som väcks i Magnus Carlbrings dagsfärska roman Paul Exodus Propp. Strindberg, närmare bestämt Röda rummet.”

Jan Karlsson, Bohuslänningen

"Carlbring glömmer aldrig att påminna oss om livets ohjälpliga patetik mitt i den skruvade komiken. Det är denna hisnande balansgång mellan det parodiska och det hjärtslitande - ungefär som i Killinggängets Torsk på Tallinn och Fyra nyanser av brunt - som gör den här romanen till något alldeles enastående och självlysande i den jämngrå massan av svensk samtidsprosa."

Nils Schwartz, Expressen

"Den senaste riktigt festliga pikareskromanen var PC Jersilds Calvinols resa genom världen. Den kom på det glada sextiotalet, och sedan dess har det varit ganska tunnsått på den svenska pikareskfronten. Med Paul Exodus Propp återvänder traditionen med femhundrasidig urkraft." "Det är en fruktansvärd energi i boken, och samtidsidiomen är fångade med ett språkligt gehör som är oavbrutet festligt."

Jan Arnald, GP

"En mäktig, omtumlande, fantasiflödande roman med kvalité, sammanvävda berättarskikt, samhällskritik, humor, provokativ vitalitet, budskap som sammantaget förmedlar en slags förtvivlan över tillvarons motsägelsefullhet och skörhet."

Mats Linderoth, BTJ

"Det är en närmast oupphörligt underhållande historia — vilket inte säger lite med tanke på att boken är på över 470 sidor."

Catrin Ormestad, UNT

med sitt eget ljus

Allt glider bort
Till slut är det bara en fläck
på rutan kvar
som man gnider ut
med handloven
Och sedan är våren här
Eller natten

Ljuset dras ut till en lång linje
mellan inget och inget
Och syrenerna, de knäcker
himlavalvet

Och när ljuset just övergår
i mörker, då bryter
musiken in, musiken
med sitt eget ljus