se alltihop

Om det är den här stunden. Tänk om det är just det här ögonblicket. Att det är nu. Kvällsljuset som faller och skuggorna som skjuter ut i samma sträckning som vinden. Nu har bilarna rött där nere. Det är exakt nu. Det står stilla. Och rör sig oavbrutet. Flaggan som fladdrar i väggen på andra sidan gatan, ja den smattrar. Den varmt röda fasaden. Skimret från fönstrens reflektioner i den rappade väggen. Två SL-bussar som väntar på att svänga ut. Blinkers och hukande chaufförer. Speglande glas. Nu rullar de knixande ut. Hit. Här är det nu. Nu kommer alltihop. Tiden. Det som händer. Var beredd. Folk som är i rörelse: en pajsare i jympabrallor som vankar fram med armarna tufft pendlande, en tjej som blippar med mobilen vid övergångsstället, en skitglad grabb som hoppar in i en bil som har stannat - han liksom flaxar med armarna av glädje, en ung kvinna i vitt på röd cykel, håret verkligt fångas av blåsten: också hon fixar med mobilen, två struttande hundar i koppel som drar åt olika håll, en slängig retriever och en stubbig kamphund, en snubbe i hipsterskägg och rutiga shorts och rött, hopfällt paraply. Alla är här nu. Det är nu. Det slår om. Blir grönt. Allt sätter igång, eller fortsätter; vad är skillnaden. Det är bara att följa med. Till nästa rödljus. Till nästa nu; det är redan här. Det är den här stunden. Det sker nu. Se alltihop.

noder

äggformade tillkortakommanden bärs bortåt i benmjölssäckar

och slipas av det metanexplosiva vattnet som antänds i solen

de nobla bergsgorillorna möter eldhavet och vattenmassorna

med en likgiltig blick och vänder sig sedan inåt i sin fromhet

ligg stilla och lyssna till din älskades andhämtning som omger

katastrofens två noder: tillfället innan och tillfället efter slutet

                                                                        Ur Hord (2012)

 

 

hettan

när all given egoism leder till att varje individ bygger sitt eget

 

utanförskap rämnar den kollektiva möjligheten och vi förintas

 

i hettan: tinningens floddelta fräts sönder tills skinnet spräcks

 

fält efter fält täcks av vattnet som speglar himlens stjärngrafer

 

det välklädda nyhetsankarets oaptitliga dödstankar projiceras

 

över bildströmsingressen där furstarna slits i stycken: ordlösa

 

akuta kejsarsnitt: spillror: vi vet hur du ser ut inuti klä av dig

 

sommarvärmen: tillbaks inuti handens mörkerrum igen: trygg

 

vår lilla vrå sjunker i minnet medan rymdängens liljekonvaljer

 

kommenterar skeendet med sin gröna tystnad: trädpelarsalen

 

läser sönder oss med sitt enorma tryck av ljuskroppar och luft

 

                                                          

                                                                       Ur Hord (2012)