där

Det är skönt när man får de där utomkroppsliga upplevelserna. Som om det är någonting där, där det inte är något. Jag sprang tio kilometer. Blåst. Sjöytan som blixtrar. En rödhake, liten som ett barns knytnäve och lätt som en vindpust, i skogskanten. Alla de här sensommarblommorna: malva, nävor, näckrosor. Är det redan sensommar? Språket har ingen barriär. Det är en barriär. Jag stretchar. Musklerna är uråldriga, bara senor kvar, som en gammal get, det gnäller i varje por. Men aspen där ovanför. Den koboltblå himlen. Vit tuss av ett enda moln. Trädet skälver. Bladen är som nervknippen. Gunnar Ekelöfs halva hexameter rasslar nerför stammen, en gråsvart ödla med blank blick. En inre klarhet i allt det yttre. Då ser jag mig själv: på fältet rör jag mig snabbt bortåt, ett vilt försvinnande moln, tusentals ansikten i ett enda prisma, en sönderblåst maskrosboll, den sista för i år. Härligt att upplösas i intet.

Foto Magnus Carlbring

friheten

Det är friheten de vill åt. Det är friheten de inte tolererar. Skapa alltså mer, och med högre röst (och lägre). Och var fri. Vad innebär det? Det är att inte veta svaret på själva frågan och att våga vara i det obeständiga med all den tyngd och självklarhet som krävs. Hur flyger en mås. Hur rör sig en människa över en slätt. Vad skriver du när du är alldeles obekymrad över vart orden bär. Vad skriver du när såret är synligt. Var obegriplig. Var begriplig. Var fri. De kommer aldrig åt friheten. De har försökt gång efter annan. Vi vinner alla territorier.

Foto Magnus Carlbring

klippa

Någon säger åt dig att du inte får ha keps. Någon annan säger åt dig att du inte får ha slöja. Någon säger åt dig att stå med mössan i hand. Du ska buga. Niga. Du ska tänka precis som vi andra gör. Ta av dig slipsen. Knyt slipsen. Sitt inte. Stå inte upp. Ligg inte där och skräpa. Be till högre makter. Finn sanningen inuti din egen tomhet. Läs ingenting. Läs allt. Gå inte på de svarta strecken. Gå inte på de vita strecken. Det finns nedärvda uppfattningar som kommer från en kraft som ingen styr över och de måste vi alla tro på och leva efter, säger de. Vilka säger det här. Vilka är det som försöker få oss att vara något annat än de vi är. Vilka är det som tror att människan när hon är som mest levande är styrd av andra än henne själv. Vad är en människa. Det är de där enkla svåra frågorna du ska ställa dig varje dag utan att kräva något svar. Men frågorna gör oss till dem vi är. Och de vi är är inte du. Eller hur. Du är en klippa. Jag är en våg. Vi är ett kortvarigt solsken. Allt är inte frid men det finns.

Foto Magnus Carlbring

oro

Jag är orolig. Det pågår en slags rörelse mot friheten. När det är en frihetsrörelse vi behöver. De vill att du ska tänka som dem. Biblioteken läggs ned. Äganderätt går före allemansrätt. Allt ansvar för orättvisor läggs på den som är underst. Vi gav dig ju möjligheten att inte bli förtryckt. Varför tog du den inte? Makthavarnas grå skynken. Skuggornas höga ansikten. Någon drar ett pennstreck över ett vitt ark. Det rispar upp tiden. Är det en orm i sommargräset. Ormar. De vill att du ska ringla som dem. De vill att du ska prata som dem. Ha samma kläder som dem. Ingen ska vara olik. Inte ens du. Egentligen är jag inte alls orolig. De kommer inte att vinna. Ingen av oss tror ju egentligen på det. På likriktningen. På lusten att styra hur andra människor tänker och vad de säger. Vad de tror. Det märkliga är att inte ens de själva tror på det. De är bara oroliga. De är rädda att friheten kommer att få allting att rämna. Det sker inte. Det är rädslan som får allting att rämna.

Foto Magnus Carlbring

din text

Ensam med en bok är du aldrig ensam. En bok är aldrig ensam i dig. I din bok är ensamheten aldrig du. En ensam bok sitter och är du. Är du inte en bok är du ensam. Vi läser ut varandra som solsken eller som nätter vi inte minns. Skriv ner det i din bok. Bli du. Läs färdigt innan du reser. Här är kapitlen i en exakt oordning. Det är som en strand. Nej det är en strand. Alla stränder har ansiktsdrag du känner igen. Lägg dig på ett badlakan och läs av vartenda sandkorn, varje myrlejon, varenda liten torkad tångruska. Där är din text.

Foto Magnus Carlbring

ordfabriken

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. 
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Nu tar vi fikarast. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.
Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Je suis une usine à mots. Jag är en ordfabrik. Jag är en. Nu

tar vi lunchrast. Är jag en ordfabrik. I am a factory of words.

Jag är en ordfabrik. Eller är fabriken i mig. Jag är en fabrik

av ord. Ord är en jagfabrik. Ordfabriken är ett jag. Jag är en

ordfabrik.  Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en

ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en

ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en

ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag måste

gå hem nu. Jag. Jag. Jag. Ord ord ord. Är jaget en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik. Jag är en ordfabrik.

Nu tjuter ångvisslan. Ta ledigt från er själva, ord ord ord.

Stämpla ut några sköna öppna meningslösa mellanslag. Ord.

yttrandefrihet

Du säger att det finns ingen yttrandefrihet i det här landet och sedan säger du vad du vill och när du blir emotsagd så säger du att det finns ingen yttrandefrihet i det här landet alls och när du blir emotsagd igen säger du att det finns ju ingen yttrandefrihet överhuvudtaget vad är det här för något. Och till slut blir du inte emotsagd längre eftersom alla har gått därifrån men du ger dig inte, du sticker ut huvudet genom fönstret och ropar: Det finns ingen, hör ni mig! Men du får inget svar. Då går du ut på internet och skriver i precis alla sociala medier överallt att det finns ingen yttrandefrihet längre i det här landet vad man än säger är det likadant. Och du blir återigen emotsagd och du säger: Vad var det jag sa. Och du går ut på trottoaren och stoppar alla förbipasserande. Hallå. Hör ni vad jag säger. Man får inte säga vad man vill i det här landet längre. Jag har bevis! Men det verkar som om ingen vill lyssna. Alla människor är som skuggor. Så du fortsätter. Ropar. Vandrar ut på stan. Hallå! Ingen får säga vad den vill längre. Eller hör ni mig inte! Och till slut står du på det stora torget i alltings mitt och skriker att det finns ingen JÄVLA YTTRANDEFRIHET i det här JÄVLA LANDET och folk bara går förbi dig och rycker på axlarna och släntrar in på Affärn och plockar ned en kundkorg och fyller den med fredagsmysgrejer och betalar och kommer ut igen och du står där fortfarande nu gråhårig vithårig utmärglad utsvulten med dina händer i luften mässande att det finns ingen yttrandefrihet i det här landet längre och tårarna trillar ned för dina fårade kinder och landar på marken och bildar grå pölar och du tycker i hjärtat att det är så fruktansvärt eländigt att man inte får säga vad man vill i det här landet fast det är precis det du har gjort i timmar dagar år decennier och till slut lägger du dig på en bänk på torget och knäpper dina händer och blickar upp i den svintomma himlen och ber att någon högre makt ska förklara för alla andra människor att det finns ingen yttrandefrihet alls i det här landet. Men inte ens himlen lyssnar. Inte ens trutfåglarna på centrumbyggnadens tak som sitter med sina illröda ögon och väntar på att någon ska tappa en varmkorv eller en pommesfrites på marken, inte ens de lyssnar på dig. Och ändå får du säga precis vad du vill. Vad säger du?

the good guys

Om det var språket som var farligt. Om det var språket som kom underifrån. Om det var den svarta jorden som var farlig. Näringen kom från det oförsvarade. Om det var fågelungar vi var. Om ingen tog oss i försvar. Om vi var tvungna att välja sida. Om det visade sig att the good guys befann sig periferin men hade samma hjärtats längtan. Som du. Och som du. Och som du. Om det handlar om att bli lyft som liten. Att vi verkligen är fågelungar. Att allt som ligger här omkring oss som är trasigt bara är skal. Om det här går att ordna med rättvis fördelning och en rejäl avskalning av de besuttnas besuttenhet. Den där procenten som äger allt som den där majoriteten saknar. Men de kan väl leva av andra saker, livet har ju större värden än. Ja. Nej. Livet har ett enda värde. Livet. Lägg en hand på den förlorades genomskinliga kind och håll kvar den tills du själv är borta. Är det vad som binder oss samman: att vi glider isär lika snabbt som hela universum utvidgas. Vi är ett aldrig avslutat skrik. Big bang. Och sedan skriket rakt ut i den svarta intigheten. Vad gör vi. Tröstar varandra. Är det vad allt det här handlar om. Att det är sant att vårt behov av tröst är omättligt och att vårt uppdrag är just det. Plocka små detaljer ur varandras pälsar och hålla dem i nypan och se på dem och knäppa bort dem. Och sedan sova i en famn i en famn i en famn. Håll i det lilla och stora du har.

Foto Magnus Carlbring

alla mina texter

Jag tänker skriva alla mina texter med osynligt bläck på ett hemligt språk som ingen kan tyda eller komma åt och i de där texterna kommer det inte att dölja sig någonting och ingenting kommer heller att vara riktigt klartänkt eller helt begripligt. Text är ogräs och orkidéer. Jag ska skriva det du inte har tänkt på. Du kommer aldrig att förstå det. Det är på sätt och vis synd. Men jag kommer att vara lycklig och jag kommer att vara helt fri från fördömanden. Vi skriver på berget. Dra ut rostaggen ur din kind och använd den vassaste av spetsar. Ord är hatobjekt. Oavslutade meningar är moln i upplösning. Tänk inte på det.

Foto Magnus Carlbring

blåa kossor

Nu får fan friheten segra. Människor är ingen tamboskap (ursäkta alla oskyldiga kossor!). Fira jul när du vill. Eller inte alls. Klä midsommarstången i farfars byxor. Klä julgranen i knytblus och keps. Sätt upp plakat där de inte passar. Bädda inte sängen i onödan; kvalstren trivs i det unkna och instängda. Öppna fönstret. Vädra ut. Säg ifrån. Gör motstånd. Rita ett fett hjärta över all den feta självgodheten och överhetsdyrkan. Skriv något som gör ont eller något som kittlas så att man skrattar på sig. Civilkurage är ingen balansgång utan målas med bred pensel och blank färg. Vi är en, men vi är fantastiskt olika allihop. Älska, för i helvete. Be happy, don't worry. Stay free. Yolo. De kommer aldrig åt din tankevärld hur mycket de än försöker. En rosa sluttning med blåa kossor är alltid en rosa sluttning med blåa kossor. En fri människa är alltid farlig. Och rolig. Det är bara det de försöker komma åt. Ta varandras händer och bilda en ring som alltid kan gå sönder. Här är min hand. Den vinkar till dig.

Foto Magnus Carlbring 2018