den gamla stenkakan står och snurrar svart och blank på embryos tomt och ur tratten upp mot rymden stiger farrans gamla tradjazz som ett band av blå toner mot den skimrande himlen där skärvorna lyser
och farran ligger i hängmattan i mörkret med en flaska budweiser på magen och en arm under nacken och med blicken sluten ser han hur musiken växer över den inre himlen: själen är en mjukt gungande saxofon