allting händer exakt nu

Allting händer exakt nu. We are the heroes of our time. But we’re dancing with the demons in our minds. Det där, det där säger någonting. Jag sprang över bron över E4:an, sommarljuset och en märklig liksom sval värme drog in över landet. Gumballbilarna har just startat. Det står ett gäng gubbar med ölmagar och gula overaller uppe på bron och blickar in mot stan. Tre körfält söderut. Där står en man med teleobjektiv och väntar. Och en liten grabb med cykel. Nu ser jag den första bilen, en låg brandkårsröd med en rund siffra på motorhuven. Sedan hör vi dem hela dagen, hur motorerna ryter kring stan. Samtiden sticker ett stort finger rakt igenom jordklotet. Globaliseringen för oss samman, på nåd och onåd. Allt är blixtbelyst. We're dancing with the demons in our minds: är det framtiden eller dåtiden eller bara vårt inre. Det finns inget att analysera. Vi ger upp och fortsätter, samtidigt. De där Gumballbilarna, de ska ta sig till Amsterdam och sedan flygfraktas till Kalifornien och köra till Las Vegas för att gå i mål. Jag vet inte riktigt varför, bara att det sker. Någon gång kommer allt bränsle att ta slut. Det är såhär, att den olja som finns kvar i jorden, måste få bli kvar. Om vi bränner upp alla oljereserver, kommer vi inte att klara tvågradersmålet (det är redan kört men vi behöver det som en målbild, annars ger vi upp helt; tre- fyragradersmålet är inte så roligt att visualisera). Heroes. Oh whoa. Demons. Oh whoa. In our minds. Oh whoa.