Hur började allting. Med en iso-propylcyanid-molekyl som borrade sig genom den mörka materian. Den slog ned i Sargassohavet. Eller om det var tvärtom; fanns Sargassohavet innan molekylen slog ned i det? Jag sitter i baksätet på vår bil. Zoomen i hand och dikthäftet i knäet. Det är en iskall vårmorgon. Fuktkroppar på biltaket. Imma överallt. Ett flygplan passerar högt uppe; vi kan höra reamotorerna på ljudspåret som en rispa mot en tunn isskiva. Livet är roligt, det är som ett koncentrat av en mängd olika tillfällen, en molekyl som expanderar oavbrutet, det finns inga gränser längre bara rymd.
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
