För mig javene det började som en känsla av att ngt är fel här. Ja jag vet man kan ha den känslan, oavsett. Vad är det här för plats vi har hamnat på. Vad gör människor med varandra, och med världen. Det där är en del av vårt varande. Men det intuitiva är samtidigt grundat på erfarenhet och kunskap och på ens seende: Hur ser världen ut för dig, vad är det du upptäcker. Hur det kommer krypande. Hur det stormar in. Jag vet i alla fall att Barack Obama tidigt pratade om klimatet, att det fanns en allmän uppfattning, grundad på just kunskap/vetenskap, att vi befann oss i en tid då vi måste på allvar begrunda vad vi håller på med. Vad vi gör med den här världen. Det var väl vid och efter klimatkonferensen Köpenhamn 2009 som det gick åt pipan. Världsledarnas kalla tomma blickar. Havererade avtal.
Sedan var det Andreas Malms bok, som kom första gången 2007: "Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent". Ett mästerligt populärvetenskapligt stycke, en mäktig prosa, lärd och lärorik, grundläggande. Kolcykeln. Växthuseffekten. Temperaturökningen. Det råder inga tvivel. Vi sitter i en buss, på väg mot stupet. Samtidigt kom det ngn slags infam motrörelse, som vi nu vet var finansierad av oljeindustrin och som drevs fram av högerpopulistiska krafter och av människors önskan om att läget inte är så här allvarligt. Det vore mycket roligare om vi kunde fortsätta med vårt rajtantajtan. Skövla skogarna på träd. Resa jorden runt i jetplan och dimpa ner på söderhavsöar och fläka ut oss under kokospalmerna. Medan vattnet steg. Medan havet svällde av värmen. Medan arterna omkring oss - en masse - dog ut.
Nu är vi virveln. Ständigt nya larmrapporter. Översvämningarnas år, 2021, över hela världen, även här i Sverige. Bränderna, över hela världen; minns 2018, skogsbrändernas sommar. Värmerekorden avlöser varandra. Vi reagerar knappt längre. Det onormala har blivit det normala. Men om vi verkligen försöker. Att se på nytt. Om vi kikar på Copernicus hemsida, eller IPCC, eller NOAA, och följer temperaturstigningen. Det är ingenting annat än fasansfullt. Och framför allt av det skälet att vi vet orsaken: Våra utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid. Annars kanske vi hade mobiliserat oss bättre. Om det var naturen som var fienden. Om det var - som vi har inbillat oss tidigare - att det var vad som omger oss som är hotet. Vilddjur. Vulkaner. Oväder. Men. Det. Är. Vi. Som är vilddjuren. Vår fiende är vi. Asteroiden som störtar mot jorden, är vi.
Ingen kan klandras. Alltihop gick så bra, från ångmaskinen och framåt. Människan tuffade på, allting växte, byggdes upp, exploaterades, tömdes, gjordes om, slätades ut ... ja jo just det, så någon kan faktiskt klandras. Vi kan kalla hen Den vite mannen. Rovdrift, evig tillväxttro, nord mot syd, kolonialism, kapitalismens samvetslöshet (som ju är dess ideologiska kärna, att den är självgående, självgenerande, självreglerande (vilket den inte är)), det aggressiva nedkämpandet av djur och natur. Människans överlägsenhet och civilisationens dilemma. Vi bränner inte ljuset i bägge ändar. Vi äter upp ljuset. Släcker allt hopp.
Nyligen kom en ny bok av Andreas Malm, ja det har kommit flera (läs Fossil Capital exempelvis, en historisk exposé över hur det började, hur kolet, ångmaskinen, både byggde upp och destruerade den här världen, väst): How to Blow Up a Pipeline. Radikal. Omdiskuterad. Provocerande. Personlig. Kanske avgörande. Vi måste dra ett streck här. Vi har sedan länge klivit över gränsen för vad världen förmår ta emot av våra utsläpp. Malm hyllar förvisso klimatrörelsen, Fridays For Future, Extinction Rebellion, och särskilt Ende Gelände, och skriver livfullt om demonstrationer, sin egen medverkan. Han berättar om hur han var med och luftade suvvar på Östermalm, fick bilarna att stå, för att markera var gränsen går. Vi kan inte fortsätta så här. Malm menar att förstörelse av det förstörande är rimligt. Absolut inte våld mot människor. Men punkterade pipelines. Blockerade koltransporter. Riv skiten. Läs boken. Tankarna är viktiga. Då i stort sett ingenting händer, eftersom utsläppskurvan stiger och temperaturkurvan stiger och väldigt få makthavare tycks på allvar förstå allvaret, vad gör vi? Vad gör du och jag. Protesterar. Civil olydnad. Ickevåldsprotester. Medan de väldiga hjulen fortsätter att snurra. Oljeoligarker. Heartland Institute. Makthavare världen över. Bara fortsätter. Och vi köper det ju. Vi gillar det ju. Vi ska ju ha rätt till våra charterresor, till vår oavbrutet växande välfärd, burken av prylar har inget lock och ingen botten. Fyll bara på. Fyll oss fulla.
Det är Fredag för framtiden. Fortsätt framåt. Förena det fasansfulla med det frivola. Vi kan det här. Det blir fantastiskt. Fabulöst. Frigörande. Javene. Vad vill du ha sagt. Det är valår, det är nog det. Vi måste rösta fram bra röster.
