allt är bra

Allt är bra. Alla människor är så lyckliga en människa kan vara. Rättvisa råder. Ingen trampar på den svagare. Ingen förnekar någon det den behöver, för att klara tillvaron. Även fåglarna har det bra. Himlen är ljus och syresatt och koldioxidhalten har minskat. Värmen är behaglig och grundvattnet fylls stadigt på av friska klara regn och tinande snö. Där kommer ett par kossor, fritt betande av det klorofyllgröna gräset. Där springer en räv över fältet. Och grodor sjunger i skymningen. Syrsor. Moln av ollonborrar, mässingsblanka, midnattsblå i skuggan. BAMBAM BAM BALABLAM. Oj. Där kom en människa i ett moln av avgaser. Overallen är fläckig av petroleum, händerna dammiga av kol. Hen är förbannad. Det är inte mycket soppa kvar i tanken. Och regeringen med sin bensinransonering. Och grannen med sin köksträdgård. Och ungarna med sina skyltar och plakat. Världen har förändrats. Förbaskat. Men grodorna tycker det är bra. Och räven. Fåglarna på sjön. Fiskarna i djupet. Och ungarna, de gillar det här nya. En hållbar värld. Kretslopp. Förnybart. Att vi stoppar utsläppen tillsammans. De gillar oss vuxna nu. Vi visar att vi vågar ta ansvar. Så det får väl vara okej. Soppatorsken. Bilen kan stå. Jag kan knalla sista biten. Kvällen är ändå så fin. Hör du syrsorna. Och lärkan. En sista silverdrill mot solen när den sjunker. Tillvaron är fantastisk.

Foto MC19

rädda världen

Visionen var glasklar. Vi skulle rädda världen. Vi skulle göra det med vårt språk och våra texter. Jag skulle sjunga ut det. Det skulle inte finnas några spärrar. Det var nu och då och sedan det hände.

Vi började med HORD. Nu rear vi ut den. Köp och lev.


i domedagsvalvets lungor står veteaxens små blåljus emot tills

nattväktarens bröstkorg spricker av permafrosteldens näbbar

biosfärforskarens dysfunktionella familj är omvärldens gisslan

som en youtubefilm att skratta igenkännande åt: livet är kitsch

Ur HORD 2012

Här finns den!

Foto MC-19

Årets julklapp

Julafton 2012 kom långdikten HORD.

HORD är en enda lång omtumlande nedbruten uppluckrad metodiskt sönderhuggen utspottad noggrant genommanglad precist komponerad detaljpreciserad brötvrålande och mjukt framsjungen orytmiskt rytmiserad bildstormande sång. En kaststjärna. En bild som driver ut i tusen andra bilder. Fåglar som rasar ned i en kommande undergång, eller räddning. Läs själv och öppna en sista adventslucka in i en första ansats att ta ett andetag av ord eller det som ska bli ord till slut: sand och ljus och tid och människor och pärlugglor som rör sig bortom texten. Vi är inte rädda för rymden. Vi är dess resenärer.

Vi säljer ut restexemplar av HORD till det förmånliga priset 120 kronor (inkl. moms och frakt) per bok. Fyll julen med ord ur HORD.

Beställ ditt exemplar här! Klicka på länken, fyll i formuläret och skicka, sedan kommer betalningsuppgifter via mejl. Enkel och säker betalning via Swish!

***

"Det är en språkflod som på många sätt påminner om allt det som finns runt mig när jag går ut, när jag kommunicerar. Paradoxerna, ledan, hysterin. HORD är som reklampelarna, löpsedlarna, arbetsinstruktionerna, twitter, facebook… En malande hord av röster som vi stänger av när den blir för mycket." Anna Carlén, dagensbok.com

det svarta guldet

Den biologiska kolcykeln är ett underverk. Koldioxid släpps ut i atmosfären via allt levande, växter och djur. Med hjälp av fotosyntesen omvandlar växterna solenergi, koldioxid och vatten till syre och biologiska byggstenar (säg socker). Vi människor och djur käkar sedan upp växterna, och släpper ut mer koldioxid, som tas om hand. Det funkar. Naturen har där hittat en närmast perfekt balans, ett kretslopp. Det som släpps ut av det levande, tas om hand av det levande. Koldioxiden är samtidigt en växthusgas; när halten av växthusgaser ökar blir det varmare på jordytan.

Den geologiska kolcykeln är också smart, och långsammare. Resterna av en mängd urgamla växter och djur – fossiler – har lagrats i marken i form av kol och olja och naturgas därmed bundits, säkrats, så att den biologiska kolcykeln inte lider av ett överskott. Balansen hålls. Kol och olja och naturgas kallas av oss för fossila bränslen, eftersom de lagrar enorma mängder energi. Det är som om solljuset komprimerats. Den snabba utveckling människan har gjort sedan mitten på 1800-talet och fram tills nu, beror mycket på grund av tillgången till dessa snabba energikällor, särskilt olja och kol. Våra maskiner drivs av dem. Industrin. Värmeverken. Transportmedlen. Kruxet är att när vi bryter den geologiska kolcykeln genom att bränna fossila bränslen finns det ingenting i naturen som kan ta hand om överskottet. Fotosyntesen räcker inte till. Nedbrytningen räcker inte till. Underverket är saboterat.

Där är vi nu. I 10 000 år låg halten av koldioxid i atmosfären på 280 ppm (miljondelar). Jordens klimat var perfekt. Människan utvecklades. Sedan 1850 har halten av koldioxid ökat oavbrutet och är nu 415 ppm, och fortsatt stigande. En fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären ger en temperaturökning på 2 grader. Nu är ökningen 1 grad. Som jämförelse var den globala medeltemperaturen under istiden 4 grader kallare än nu. Och vi är på väg åt andra hållet, i med geologiska tidsmått mätt en fruktansvärd hastighet. Inte på flera miljoner år har koldioxidhalten varit så här hög. Och då var temperaturen ett par grader högre än nu. Och havsnivån 10-20 meter högre än idag. Vi ser ju vad som sker, dagligen, i nyhetsrapporteringen. Klimatet är i olag. Skogsbränder. Extremoväder. Översvämningar. EU utropade klimatnödläge igår. Temperaturstegringen måste bromsas. Och det kan vi, eftersom det är våra utsläpp som är orsaken.

Så vad gör vi. Vad gör vi själva, när vi fått i oss för mycket av något. Fett. Socker. Tobak. Sprit. Ja säg knark också. Vi avgiftar oss. Vi går på diet. Vi slutar röka. Vi byter livsstil. Vi förändrar vårt liv. Och det är ju inte lätt, det vet nog alla. Men nu handlar det inte bara om oss själva, det handlar om allt levande på jorden. Hela livsmiljön. Biosfären. Allt som kommer efter oss kommer att lida av hur vi lever – och har levt – nu. Oljan är vårt gift. Och oljan är bland det dyrbaraste vi har. Det svarta guldet.

Många av världens krig går tillbaks på oljan. Vad sa Trump bara häromdagen, vad gäller Syrien. Vi har säkrat oljan. "I like oil. We're keeping the oil." Vad gjorde den koalition som angrep Irak i början av 2000-talet, direkt efter kriget. Säkrade oljefälten. Och vi själva är beroende av soppa till bilarna och av plast till alla våra grejer. Men petroleum är inte framtiden. Råoljan måste stanna i marken. Kolet ska ligga där det ligger. Det är plågsamt och tråkigt att inse, men vi måste byta riktning. Precis som om du blir allvarligt sjuk och doktorn ordinerar dig att byta livsstil, säger jordklotet – och de forskare som håller koll på jordklotet, mäter och räknar ut och ställer diagnoser och gör prognoser – till oss att bättra oss. Nu. På momangen. Allihop.

Så då gör vi väl det. Omedelbart. Det finns ingen tid att förlora. Eller jo, det är ju just det gör. Framtiden, den kan vi förlora. Så sluta bränna fossila bränslen. För allt vad vi är värda. Och vad allt annat som finns på jorden är värt. Och det är mycket.

Foto Magnus Carlbring

godhetsknarka

Hordjubileum

Julafton 2012 kom långdikten HORD. Varje år vid adventstid firar vi därför lite extra.

Nu säljer vi restexemplar för 120 kronor (inkl. moms och frakt) per bok.

Enkel och säker betalning via Swish!

Beställ ditt exemplar här! Klicka på länken, fyll i formuläret och skicka, sedan kommer betalningsuppgifter via mejl.

***

det var vid den här tiden konsumtionshysterin nådde sin onda
primala pik: de olyckliga som varit lyckliga blev olyckliga igen
katedralens orosmoment lyfter från skymningsblodig koppar
och illusionistens publik – själsfattiga! – flyr besviket salongen
marktrupper håller en hemlig konferens innanför julhandelns
blixtrande galler av guld och rött: vi ska spränga in sanningen                                                                     
Ur HORD

kalifornien

En gång drömde jag om Kalifornien att få åka dit det var något med havet den isblå surftunneln Att sova på stränderna eller jag vet inte vara som en del av jordens vågrörelse vår öppna mun fylls av havet det är oerhört det är som öknen Snötäckta bergstoppar vinodlingarnas rakade sluttningar som rasar ner i gruset vattnets rökspår sjöelefanterna som streck under båten Vi skulle alla vara i skrattet äta rå hummer dricka vitt explosivt vin befinna oss i försvinnandet allting långsamt som ett kommande duggregn: regnet kommer från norr som en slöja man kan se den på långt håll Kalifornien är ett landskap i rörelse det är som en kropp en krokodil som borrar sig ner mot bränningen Alltihop är en fiktion men ändå levande en skallerorm på altanen vi skulle ha en pool att kasta vindruvor oliver avokado i här hör jag papegojor alltihop fladdrar Grå slingrande vägar täckta av aska och sirener nattmörker ser du en spegling i det blixtrande vattnet det är flammorna Coppolas skuggor från bardisken där vi korkar upp pinot noir och äter oss in i boklådorna Det är nittonhundrasjuttiofyra fortfarande eller tjugohundranitton i oktober Platanerna står som väldiga vårdkasar och bara flammar flammar Även i Australien råmar elden röken drar ut till havs möter dimman en tunga iskallt salt Här skulle allt växa det var ett slags inverterad önskan om tidlöshet evighet Sonoma Valley poesins släpande i dammet den brungrå klippväggen klättrar sig sönder och samman av den fruktansvärda hettan lågorna vegetationen den torra rasslande vinden vägg av eld Den stora amerikanska blåvalen big american whale eller the big white Jaws i magen på den där hajen en svart diamant en knuten näve Mest är det ändå dikternas lätthet Backarna i San Francisco de är torra som norhörningshud the beat Att allt är en mytisk myt The Band across the great divide här slutar alla vägar i ett brett leende Det är inte sant allt är ett påhitt De utslagna söndermorfinerade americanasångarna sover i vågskvalpet Oh Kerouac bläddrar oss fram i bönerullarna Oh America i en evig skymning evig gryning Running on empty diktbladens grå raster slappt dygnetruntöppet det luktar frityrolja och bensin overkligt starka känslor som försvinner ja och tomatsås i rökmolnen som det bolmar fram jag ser djur rasa ut ur skogen de når inte till vattnet innan det är för sent eller för svagt ett tempo som inte känns eftersom pulsen har stannat Kan det vara något jag läst av Raymond Carver människor i breda hattar med sönderflådda händer allt är besprutat falskt giftigt en illusion alla dessa grenverk som sträcker sig mot himlen de gråter apelsinodlingar Allen Ginsbergs lilla böneorgel En vagn med ett teatersällskap som hoppar ned i sanden Oh the land of the fire Gräshoppssvärmar som utkastade nävar av sand de sista mexikanska gästarbetarna drar iväg i sina öppna jeepar allt språk spränger natten med eld sånger Varför är det overkliga ibland lika verkligt som ett ansikte på en bar en hand som lyfter ett glas en röst du aldrig har hört men som ändå säger åt dig att ta vara på dig Att resa dit och bli trygg mitt i flykten Den där mannen som ägnar all tid  åt att åka rollerblades i slowmotion längsmed strandpromenaden medan månen går in i solens brandfärgade blad Jag tror jag tänkte mig det fritt att det var själva idén den var som i ett terrarium jag såg människorna röra sig alla hade så färgglada kläder att det till slut blev som en fars Kerouacs fantasi som rasar ner i sin förgänglighet att vi alla en gång var drogdrömda Lite lätt tonårsfritt flummigt i basketdojor med fladdrande öppen skjorta one hand waving free allt det där är borta nu jag kommer aldrig att komma dit Kalifornien aldrig bli Kalifornien igen vilken sorglig dröm allt det här är.

om jag kunde be

om jag kunde be skulle det bli
en bön: istället blir det en handling
en tankeström: var aldrig rädd
att tänka fel, om du tänker
uppriktigt och har en grund
som innebär att du ser andra
före dig själv, tänk så långt
du någonsin kan komma: ljus
är bortom mörker, ingenting
är bortom allt: var mer konkret
det handlar om medmänsklighet
i hösten rör vi oss under skuggan
av barnen på flykt: för dem
är varje insats avgörande
ingen tanke räcker, jag tänker på
den långsamt gestaltade filmen
gudar och människor: det är något
med munkarnas fromhet
och det idoga arbetet med att hjälpa
och läka människor
och ändå gå under tillsammans
jag tror inte på högre makter
eller det hinsides men jag kan tro
på den fromma människan
ändå måste ju protesten ingå
revolten mot det orättfärdiga
det kreativa motståndet: allvaret
i att vara människa, i universum
ansvaret i att vara född på jorden
jag tänker på människors olikheter
men ännu mer på våra likheter
att det måste gå att hitta en väg
för alla att få plats
eftersom det finns plats åt alla
eftersom fördelningen på jorden
och i vårt samhälle är helt skev
det är den starkes rätt som gäller
sparka neråt och armbåga
sig fram och kapitalets makt
det finns ingen självklar rättvisa
(den måste hela tiden framkämpas)
och det finns för mycket våld
för mycket vapen för många
skillnader och för lite ambition
att mötas; och sen tänker jag
- inte utslätande men för att jag
måste - det finns också styrka
och medmänsklighet kvar, det är
det vi måste binda oss fast vid
vad är det som har skett med världen
ingenting: det är en upprepning
gentagelse av människans vidriga
beteende - läs: mannens vidriga
beteende - genom årtusendena
i myt och historia är det samma
mönster: vi slår ihjäl varandra
av en enda anledning: för att
vi kan: vilket innebär: vi kan
också låta bli; jag minns
när jag jobbade i fiskis
på fritis och dagis, det är över
trettio år sedan nu: vi var
kanske trettio olika nationaliteter
bland barnen och personalen
nordafrikaner europeer människor
från balkan asien mellanöstern
många från chile och argentina
uruguay kongo gambia sverige
ja ni fattar: hela världen var där
i fisksätra: och vilka var problemen
alltid klass alltid ekonomi alltid
sociala problem droger kanske
oförmåga att ta hand om sig
eller barnen: män som var efter
mödrar barn som for illa
men det flesta mådde bra
och det var aldrig ursprunget
som var skälet till osämja
eller svårigheter: ursprunget
vi har är detsamma för alla
i tidernas begynnelse
klev vi ut till stränderna
vid afrikas horn och började
vår vandring norrut österut
västerut söderut: vi är samma
människa allihop vi är människor
allihop; vi prövar våra tankar
går ner i deras djup, måste
det för att få ett slut
på vansinnet; empati innebär
att sätta sig in i din medmänniskas
situation, både den du kan älska
och den du aldrig kommer
att fördra; om du inte är mer
vidsynt än den trångsynte, då
kan du inte hjälpa någon upp
ur sitt ovett och sin okunskap
det här är enkla och - menar
somliga - naiva sanningar
förstå din fiende förstå världen
att verkligt älska är ett offer
men ett enkelt offer: altruism
är en såkallad winwinsituation
vi behöver sådana mer än loselose
lite hårdare kan jag formulera det
utan att fastna i terroristernas
fälla: sprid vår dynga
genom att nämna oss
och därmed sprida vår dynga
det är poänglöst att bestrida
idioter: hellre upplysa dem
som går att rädda över
till medmänsklighetens självklara
sida: lite jävla fromhet
har varje stackars mänska i sig
om man kramar tillräckligt
mjukt eller hårt: ge varandra
en kram eller åtminstone en tanke
som är åt det hållet: vänlig
ska vi bli så naiva (använd
aldrig ordet naiv som något
nedsättande) att vi tror på
att en god handling leder
till en god handling leder till
en god handling och ut flyger
en svärm citronfjärilar ur texten
vi måste skriva om barnen
jag skriver om barnet
jag vet ingenting, det får ingå
i den här tanken som
söker sitt hem: allas rättigheter
du sover
du har flytt från kriget
för mig är det så abstrakt: tänk
dig att ditt hem är sönderbombat,
dina bröder är döda, din pappa
försvunnen, din syster kidnappad
av rebellerna, du och din mamma
och en grupp människor från
din del av staden
har flytt, ni har flytt i veckor
du är fem år: vad vet en femåring
om världen; när jag var fem
var tillvaron som en varm hand
med fina konturer; jag gick
väl på lekis och firade jul
och var på Skansen
på lovet, på somrarna satt jag
i sanden och grävde, mitt största
bekymmer var ett myggbett,
om ens det
nu sover du i svala lakan
i ett omställt klassrum i en skola
på den svenska landsbygden
du vet bara om dina drömmar
minnen av eld och krutrök
och damm och skrik
och blod: jag kan inte
föreställa mig det där alls
men jag vet hur det är att sova
lugnt; och samtidigt stryker
någon därute i mörkret
med bensindunk och stenar
och tändare och skit
det här handlar om ditt liv
om barnens liv
Ge fan i barnen och deras trygghet
nu; de som bränner boenden
ska gripas, lagföras och straffas
och barnen ska få tillbaks
sin frid de har funnit, att få
sova gott och drömma
om en framtid eller dåtid
som är allas 24 oktober 2015

foto magnus carlbring