Wednesday, July 02, 2014

metaforen

Sunday, June 29, 2014

uppdateringar 2

Uppdaterar min självbild.
Har stresshjärta.
Skriver så djupt jag kan.
Gräset har redan gulnat utanför arbetsrumsfönstret.
Köper nya frukostflingor, tycker plötsligt mycket om pumpakärnor.
Ser en lövsångare fly ur magnoliaträdet.
Läser morgontidningen; intervjuer med fascister och bilder på statsministern i helfigur; mannen som skar sönder vårt gemensamma projekt.
Kollektivismen är viktig för mig, och ickevåldet.
Funderar över fotbolls-VM och dess avslutning; hoppas på samban, på glädjen som har återvänt, på att våldet just avtar mer, och mer.
Lever i en svår tid; finns det andra tider än svåra?
Är ohjälpligt åldrande; gravitationen trycker oss långsamt ned mot berggrunden.
Stryker ingenting, börjar aldrig om.
Vet att text utan förankring i allvar är meningslös.
Trött på individualismen, vet ej för vilken gång i ordningen.
Funderar på vad en människa är, på det enkla och svåra, diogenesiska, viset.
Vill vara tydlig i varje formulering, och samtidigt hålla en viss stilnivå.
Bryter mot mina egna föresatser.
Min röst kommer från så många olika håll i rummet.
Trafikströmmen utanför skapar en darrande nerv i min tillvaro, ett underliggande brus, ett konstant buller: det blir min skrivrytm.
Lyssnar på Sylvia Plath varje dag.
I am nobody; I have nothing to do with explosions.
Flyr in i texterna som en fågel in i dagsljuset, flyr ut ur dem som in i ett mörker ingen kan omfatta.
Begriper inte - helt seriöst - vad tillvarons obeständighet innebär.
Är lycklig varje dag, men alltid med en skåra där giftet sipprar ut.
Skriver för att tänka, tänker inte utan att skriva.
Sjunger, jag kan inte sjunga.
Bekänner ingenting, allt jag nedtecknar är falskt i sin äkthet: litteraturen i sin självutlämnande form är helt missförstådd: läsaren har glömt att det är just litteratur, att vi är här för att utvecklas tillsammans.
Min erfarenhet är prövad.
Vårt behov av tröst är omättligt.
Gör det allra lättaste: köper fredagsfika, brygger hårt kaffe.
Sockret stämmer ut blodet.
Just när slutraden ska bli klar, just när det omärkliga ska bli märkligt, går en slagborr igång våningen under.
Världen exploderar inifrån, permafrosten släpper sitt grepp.
Himlen är svart på grund av dess introspektion - stjärnavglans - fusion - sönderfall.
Utanför: barnvagnar, hundar i koppel, tusentals personbilar passerar, människor i ljusgrått ljus, ordflöden, tweets, kommentarer, utfall, åsikter, i skogen bofinkar och då och då ett rådjur som bryter sig in i löparspåret, kanske en nötskrika som skrämmer upp oss i skymningen.
Precis allt ska passera.
Vid lunch inträffar ingenting. Jag är en bokstavsmaskin.
Skriver under ännu ett upprop mot ännu en utförsäljning av det gemensamt ägda.
Förmiddagskaffet är nu strävt och kallt, men vad gör en människa.
Vila är förtvivlan, att agera är det enda möjliga.
Tycker om att höra hur vattnet slår ned i vattenkannan av zink.
Jag är mycket sällan sentimental.
Det är en sällsam bergart som formar vårt inre till mjukhet.
Skriver i min arbetsdagbok - där går gränsen mellan det personliga och det privata, mellan det skandalösa och det påbjudna, ja mellan jag och du - att: text är våld och kärlek.
Jag vill inte veta diktens innersta betydelse, lika lite som - typ - molnstrecket, bladnerven, slumpens förträfflighet.
Vad gör du just nu. Vad innebär 'just nu'. Där flög det förbi, det var märkligt, som i en versrad: vad gjorde du just nyss. Vad gör du nu i morgon. Vad gör ditt multipla jag i de differentierade universan, just nu. Vad gör nuet - själva fotonens oexakta tidsnu - nu.
Vad gör en skimrande ollonborre just nu; förbereder sig, i underjorden, för kvällsandakten kring det mörkgrå oxelträdet.
Svar: jag gör inte mer än detta just nu, det är alltid så.
Vi expanderar. Vi är det yttre höljet på ballongens väv, gradmönstret bländar oss innan vi faller in, in i musiken eller i tystnaden: jag vet ingenting.


 
 
Odlar skägg. Odlar långt hår. Läser skräptexter på nätet. Konsumerar. Har en eld inuti som aldrig falnar. Vet inte hur man lever på ett bra sätt. Dricker te, olika sorter hela tiden: earl grey med blå blommor i, guteblandning, jämtländsk blandning, grönt te med doft av hö, högsommar, masala chai som skapar en inre rök som stiger mot bergskammen. Där flyger örnarna, jag har sett dem. Jag vet ingenting. Jag avtrubbas. Förenar jaget med det stora vi som vi alla borde omhulda: rädda världen och var i nuet. Skriver jättedåligt. Twittrar tusentals bilder som är morfade i mobilen. Allt är meningslöst. Ser på fotbolls-VM. Ser inte på fotbolls-VM. Borde läsa mer och djupare: texten är ett innanhav, vågorna slår upp mot varandra. Allt man gör är livsfarligt. Lägger mig aldrig i debatter, har slutat tycka illa om människor eftersom det leder ju ingenstans alls. Alla åsikter är skum. Det enda verkliga är blommorna som slår ut och när människor tar i varandra och när de samtalar. Jag säger ingenting. Går ut ur rummet. Stannar till. Återvänder. Allting är nedsläckt men när vi tillsammans letar reda på ljusstumpar och tändstickor och får fyr, då ser vi äntligen skuggorna igen, i ljuset. Platon lever. Men Aristoteles har alltid rätt; det är alltid någon jäkel som alltid har rätt. Brygg en kanna till, dämpa din oro.

 
 
blir vemodig när jag ser gamla tanter
eftersom morsan dog i september
blir vemodig när jag ser gamla yxiga farbröder
eftersom pappa gick bort sådär plötsligt
blir vemodig när jag ser unga vuxna
eftersom det är svårt nu att vara ung här i världen
blir vemodig när jag ser barn eftersom ungarna
har växt upp och tiden aldrig står stilla, blir
vemodig när jag ser medelålders människor
eftersom de påminner mig om mig själv
och allt jag borde ha gjort, tagit tag i
blir vemodig av de mörka molnen i väster
eftersom de just är så mörka, blir vemodig
av värmen från marken och himlen eftersom
växthuseffekten och den här jorden vi ärvde
blir vemodig av att skriva ned allt detta vemod
bryt upp - gå till din gryta och koka potatis!

Thursday, June 12, 2014

tweets 5

Fullmåne. Midsommarljus. Storheterna tar ut varandra.

Orden antingen faller mot arket eller stiger upp ur det. Jag kan inte bestämma mig. Ord, sitt. Ord, ut å lek.

Noshörningarna i natten, hur de samlas kring det blanka vattenhålet, hur sanden är grå, hur himlen är. Årmillionerna rör sig i dem, tysta.

Natt. Dikterna skriver sig själva, i drömmen.

Fullmånen närmar sig. Vi bakar bröd och kyler drycker. Fälten avtäcks långsamt och det vita ljuset släpps in i rummen. Allt börjar sjunga.

Sommarlovet är en brunn full av ord.

Det är i det annorlunda du är hemtam. Därför drömmer du hårt, vansinnigt. När du vaknar är du förändrad, och samma.

Natten är en mörk bottenlös sjö. Hör lommen ropa ur värmen som är kvar vid ytan. Drömmen glider ut ur dimman med grått ljudlöst skrov. Sömn.

Avskyr mystik. Det är i själva fenomenen det underbara sker. En blomma är bara en blomma. En dikt en dikt.

Hjälp mig dikt, att se världen.

Natten är en lång självförfattande ordlös obehagligt igenkännbar men helt främmande dikt som skriver sig fram i mörkret som tyst fågelsång.

Skriver mig upp ur sömnen. Det är en ljus trappa, till en strand som är varmt blå av speglingar från himmel och hav. Här sjunger morgonen.

Natten kommer. Spring!

Dikt är alltid eld. Lågan olika uppskruvad. Ibland dold. Ibland blossar den upp mitt i texten. Brinn.

Dikten som motstånd.

Någonstans en helikopter som hamrar på morgonen. Pendeltåget, det viner. Dov matta av trafikbuller. Hör jag också regn? Andetag. Fåglar.

Natten är en happening. Drömfestival.

Månen växer nu. Det stumma underbara ansiktet som ingen begriper och som ingenting betyder. Tillbe. Sov.

Månljuset är nattens andra ansikte, en hud projicerad i huden. Vi lyser inuti.

Ord är månljus.


https://twitter.com/MagnusCarlbring

Saturday, May 31, 2014

hord på iTunes

Hord.

Nu på iTunes!
https://itunes.apple.com/se/album/hord/id884199850

https://itunes.apple.com/se/album/hord/id884199850

människopixlar

människopixlar

Ur Hord




                                                                                 Foto: Magnus Carlbring 2014

Friday, May 30, 2014

regnstänk

stjärnfältet

stjärnfältet

Ur Hord



 
 
                                           Foto: Magnus Carlbring 2014

solljushänderna

solljushänderna

Ur Hord





            
                                                                                     Foto: Magnus Carlbring 2014

Wednesday, May 28, 2014

köttbenteleskopet

köttbenteleskopet

Ur Hord
 
 


                                                                                  Foto: Magnus Carlbring 2014

lycksalighetskanyler

lycksalighetskanyler

Ur Hord
 
 



                                            Foto: Magnus Carlbring 2014

fjärilsoroljuset

fjärilsoroljuset

Ur Hord





                                                                                   Foto: Magnus Carlbring 2014

gräsätarhjärtat

gräsätarhjärtat

Ur Hord


 
 
                             Foto: Magnus Carlbring 2014
 

valurnan

betala ränta på din själs tunna kapital och ta dig till valurnan

Ur Hord
 
 


                                  
                                                                          Foto: Magnus Carlbring 2014

fågelsång

elden råmade itu ytligheten medan någon sjöng om fågelsång

Ur Hord
 
 

                                                                                  Foto: Magnus Carlbring 2014

naturbilden

på drömboendet: utsikten över den försvinnande naturbilden

Ur Hord
 
 

                                                                                     
                                                                      Foto: Magnus Carlbring 2014



Wednesday, May 21, 2014

glädjekalkyl

det här livet är klart godkänt: ja kanske gör vi en glädjekalkyl

Ur Hord


                          
                                                                                 Foto: Magnus Carlbring 2014