Wednesday, April 26, 2017

du behöver värma upp

Du behöver värma upp. Du behöver byta fokus. Du behöver koppla av. Du behöver semester. Du behöver upptäcka något nytt. Du behöver satsa på dig själv. Du behöver ta lite ledigt, från dig själv. Du behöver varva ner. Du behöver få fart på alltihop. Du behöver komma lite närmre. Du behöver vända på perspektivet. Du behöver få lite lagom distans. Du behöver vidga dina vyer. Du behöver närläsa det här. Du behöver inte hela tiden ifrågasätta. Du behöver läsa på bättre. Du behöver lägga dig ned, på rygg, och låta skeendet själv ta överhanden. Du behöver befria dig från känslan av att det vilar ett ansvar över dig. Du behöver inga pauser, du behöver få igång motorn på allvar, du behöver varva upp, du behöver lägga i en ny växel, du behöver veva ner sidorutan and let the wind blow back your hair. Du behöver musik. Du behöver arbeta till musik. Du behöver inte fortsätta på samma ställe som igår. Du behöver förändring. Du behöver lite frisk luft. Du behöver en rejäl omgång. Du behöver logga ut. Du behöver absolut inte uppdatera. Du behöver vara ifred. Du behöver inga vänner, inte just nu. Du behöver en kram. Du behöver ett sammanhang som du begriper. Du behöver vara befriad, från tankar. Du behöver fördjupa dig i något, vadsomhelst. Du behöver jord. Du behöver frön. Du behöver en kanna vatten. Du behöver öppna balkongdörren och skura golvet. Du behöver inte bestämma dig exakt nu, för vad du ska göra om en liten stund: nu passerade ändå nuet. Du behöver återhämta dig. Du behöver minnas. Du behöver glömma. Du behöver nya skor. Du behöver ett paket knäckebröd. Behöver du inte provsmaka någon av de nya glassorterna? Behöver du hjälp. Behöver du hjälm. Behöver du inte ett uppslag. Nej. Du behöver inte lyssna på mig. Du behöver lyssna på din inre röst. Du behöver skogen. Promenadvägarna. Du behöver ett berg. Solsken. Du behöver regn och uppförsbackar och rejäla byar av motvind som suger tag i jackan och armarna och tvingar dig att arbeta hårdare och mer beslutsamt. Du behöver all tid i världen. Det har du. Det har du inte. Du behöver time out. Du behöver en utsträckt hand. En penna. Papper. Du behöver lägga handen på papperet och hindra det från att blåsa iväg och du behöver - nu - bokstavera allting som är viktigt för dig (det kanske inte är så mycket, som du behöver) och sedan behöver du knyckla ihop alltihop och resa på dig och gå ett varv inuti dig själv innan du sätter dig igen och provar på nytt. Kom igen. Vad är det du behöver?

Monday, April 24, 2017

yttrandefriheten

Yttrandefriheten är ingen leksak. Upphovsrätten är dess genomskinliga sigill, vattenstämpeln i varje diktares hjärta. Det här är mitt ord. Det är inte ditt. Ändå är det ditt ord.

Monday, April 10, 2017

jag vet ingenting

Jag vet ingenting
Alla de som vet så säkert
allting, vet de verkligen
allting så säkert
När jag skriver nu blir orden
alldeles genomskinliga
Jag kan skriva nya ord
ovanpå de gamla, och gamla
ord inuti de nyskrivna
Men ingenting är säkert
Mer än det osäkra
Spar på det här
Blås på såren med ord
De är tysta

allt liv är ett

Allt liv är ett. Om vi inte vill förstå sammanhangen. Om vi inte vill se att du är också jag. Att den andre alltid också är jag. Att det finns ett vi, bara ett. Och att det övergår i allt, det är en fysisk sanning. Allt är i allt. Om vi inte kan vara både oss själva och varandra. Om vi inte kan. Om vi måste kunna. Om jag kunde. Om jag bara kunde skriva något. Om jag visste att det fanns ett ord som var klart, en fras som var mer uttalad än de andra, om det fanns något som förlöste, som enade. Om det ens kunde vara trösterikt, det jag skrev. Om det ens kunde vara. Jag skulle vilja skriva något som blev lika organiskt och verkligt som en blomma, som hade doft och kärna i sin stjälk och som vi kunde både hålla i, och släppa. Jag älskar att finnas till. Det är så svårt.

Scilla. Foto: Magnus Carlbring 2017


Tuesday, March 21, 2017

världspoesidagen

Idag är det världspoesidagen
Idag är det världspoesidagen
Idag är det världspoesidagen
Idag är det våldspoesidagen
Idag är det vardagspoesins dag
Idag är det verfremdungspoesidagen
Idag är det vämjelsepoesidagen
Idag är det poesipoesidagen
Poesi är det i världen idag
Idag är det en vanlig dag i världen
Poesi är hela världen
Idag är världen poesi, idag
är poesi
poesi
Är poesi världen, världen är
inte poesi: poesi gör världen idag
ett poem: allt är poesi
Idag är ingenting poesi, allt
är våld idag och värld
Idag är det världspoesidagen
Idag är det idag
Idag är poesi
Är poesi
poesi
idag

Tuesday, February 21, 2017

några ord till en dikt

Om jag orkar
ska jag sätta samman
några ord
till en dikt: jag vill
att det ska vara örnfjädrar
som ligger spridda
i gräset: ni vet dunet
och de där stråkvassa
fanstrålarna i vitt och guld
som slår upp mot solen
eller så stryker jag det där
och skriver något mer diffust
det rinner igenom allt
sovel: skorpsmulor
vi kan trösta oss med mat
istället: öppna ett paket
och slå upp något
ord: frasar
det inte om poesi
så frasar det inte
om något
alls


Foto: Magnus Carlbring 2016


Friday, February 10, 2017

sover

Jag sover tio minuter per natt,
det är den nya supersömnen
Jag äter ingenting alls, det är
den nya superdieten: om du inte
äter spar du energi och energi är tid
Och tid är pengar: jag gör aldrig
av med några pengar, det är
den nya superkonsumismen: att inte
handla genererar enorm köpkraft
Jag är inte längre ett jag
Jag är en potential: allt är möjligt
Att finnas till är det möjligas konst

Foto: Magnus Carlbring 2016


hjärtmaskinen gråter

Lyssnar på Mozart låter Mozart dra rakt igenom hjärnkontoret hjärtmaskinen gråter Mozart vrider Mozart ur natten tills februari försvinner jaga ut det här Mozart den här Mozartkylan som aldrig blir riktigt verklig allting är byggt av Mozart det här är Mozart: Mozart som biter sig fast i idévärlden eller välter omkull de där föreställningarna vi har om att det finns en självklar anledning till att Mozart fanns nä jag vet inte: är det här slump allting liksom krona: du är Mozart klave: du är en byracka en gatuhund eller en ... näckros eller Mozart varenda länk i dna-kedjan är obrutet lik den andra vi är alla Mozart de flesta varelser som har funnits på jorden finns inte längre varken arter eller individer vi bor på en plats där undergången och utplånandet är en del av Mozarts musik eller inte kanske är Mozarts musik själva motsatsen: anledningen till att hålla kvar vid det som är här: violinen lätt som en gräshoppa bara dess skal eller en vinge som är avsliten eller ett veteax som bryts av eller en av bilarna som susar förbi i mörkret: Mozart bakom ratten Mozart i baksätet det är Mozart som står vid övergångsstället och fryser och längtar hem eller är försvunnen i en svit pianoslingor harpa horn bröte av plötsliga körer alla Mozart står i en stor grupp på Mozartsplatz och sjunger eller bara vrålar ur sig Mozart Mozart Mozart: här är ett litet rum fyllt av Mozart som bara växer och växer.

Foto: Magnus Carlbring 2016


skriklåda

Sociala medier som en skriklåda.
Du sticker in huvudet och skriker.
Du drar ut skallen och känner dig upplivad
eller döende: jag vet inte. Du har sårat
tusentals människor och kränkt lika många
och du har skyltat med din okunnighet
och din obalans och din aggressivitet
och dina fördomar och din rädsla.
Vad har du åstadkommit. Vem hör ditt
förtvivlade skrik av förtvivlan.

Foto: Magnus Carlbring 2017




Monday, January 30, 2017

i kärleksbenet

när telefonen ringer sveper samtidens släpljus ut till offren på

arenan för att begå historiska misstag och glömma allt på nytt

de två kaffeplockarna sträcker på sig – hon är snyggt gravid –

och vänder sig mot varandra när krigsmörkret chockanfaller

en plastdetalj som är svår att härleda ligger vit under paniken

och konstituerar bilden av mansgrisens världsherraväldes slut

invikt i kärleksbenet: gråsuggans tindersmitta det nyprasslade

fottrummandet som nästan ingen hör: syreatomer dammsugs

under evighetströsklarna och upp ur fjällmassivets innerficka

varje löv som minns hur ni har det spricker av outsäglig sorg

när familj efter familj rämnar framför storbildsapparatens hat

havsrymden har iskall och svart slutit sig över allt genomuselt

vi gjorde varandra: kolonialismens motor går på tomgångsolja

de triumferande pokermiljonärerna vrids i kramper under oss

innan de nedgörs av ljusvågor och vi lyfts in i ett nytt tidevarv

Ur Hord, 2012
Foto: Magnus Carlbring 2016