tröskeln

Vi står på tröskeln nu. Det är tydligt. Den kritiska punkten. Är nu. Så många år har kastats bort. De här förbannade klimatförnekarna och den av oljelobbyn sponsrade förnekelseindustrin. Den komplexa psykologin kring klimatkrisen; den är faktisk, reell, vi skapade den och vi måste stoppa den. Det är i elfte timmen. Vi som har lyft frågan, och ändå inte. Vi nådde inte fram. Tjatmostrar. Klimatet, nu igen. Suck. Kan vi inte prata om semestern istället, bara. Det blir kvavt i rummet. De som tar upp ämnet, blir bara moraliska dåliga samveten åt andra. Det blir suddigt. Säg som det är. Fakta. Men. Jag tvekar. Jag blir ett av problemen. Eller att problemet är mitt. Så många gånger har jag fått höra "Ja vi vet ju att du inte gillar det här" (oftast om flygning). Som om det här är något jag gillar, eller inte, som om det är det som är problemet. Vad jag tycker. Det här handlar ju om oss alla. Titta. Känn efter. Vi står på tröskeln. Hettan slår emot oss. Egentligen har vi klivit in i det andra rummet redan, men det får vi strunta i. Vi måste agera. Med kraft och framåtanda och - faktiskt - genom att njuta av den värld vi har. Utan att missbruka den. Och det är inte så jävla lätt. Varje dag bränner vi fossilt, i olika grad, via transporter, mat, konsumtion. Men. Varje utsläpp räknas. Och även om det måste till drastiska politiska beslut (nej det räcker inte med att vänta på kärnkraft och samtidigt tro att vi kan fortsätta som nu), så är dina och mina gärningar viktiga. Bara att vi pratar om det. Bara att vi inte skuldbelägger utan istället redogör för fakta. Läs de här böckerna. Förstå den här forskningen. Lyssna på vetenskapen. Följ nyhetsflödet. Se hur kurvorna stiger. Koldioxid. Temperatur. Växthuseffekten. Sammanhanget är så lätt att begripa. Och ändå. Detta motstånd. Denna ilska; den möter man mest på nätet. Är det rädsla. Eller okunnighet. Jag vet inte. Man måste våga möta realiteterna. Det här är inget att bli arg för. Det är som världen är. Tyngdlag. Solsken. Atmosfär och biosfär. Den eskalerande globala uppvärmningen. Vår gemensamma värld, livsmiljö. Klimatkrisen. Den måste vi ju kunna prata om. Eller hur.