Monday, May 21, 2018

skriv poesi

Om ingenting annat fungerar
Skriv poesi
Om allting stämmer exakt
Skriv poesi
Om du tvekar inför alltings
orimlighet: skriv poesi
Om du skriver poesi, skriv inte
poesi som handlar om
just det: att skriva poesi
Det här är ingen uppmaning
En dikt kan aldrig vara det

Skriv poesi

Foto Magnus Carlbring 2018



Sunday, May 13, 2018

Tänk om

Så tokigt det kan bli. Och så tydligt, att vi står inför den största förändringen på länge, i människans teknik- och samhällsutveckling. Oljeålderns slutfas. Det dessa personer, från sossetoppar till industriledare, skriver är alldeles världsfrånvänt och direkt skadligt. Tyvärr. Vi måste sluta bränna fossilt, det verkar de ha förstått. Men. De tror att vi samtidigt ska kunna fortsätta som vanligt, med ökad tillväxt och fortsatt flygande. Verkligheten kommer visa sig vara en annan. Biobränslet funkar inte, av flera skäl. Vi måste odla upp en massa mark som istället kan användas till grödor för människor, bara för att vi ska kunna flyga vidare. De testflygningar som har gjorts med biobränsle, har bara visat på vilka enorma mängder grödor det behövs. Eller Swedavias försök; de har importerat kasserad frityrolja från USA, som de sedan säljer till svenska flygbolag, så att de svenska flygbolagen kan låtsas att de tankar bio. Förra året hade SAS mindre än 1 % biobränsle i sina tankar (alltså i realiteten nästan ingenting). Deras miljöengagemang och miljödirektiv är ren mytbildning, faktiskt bedrägeri. Norweigans annonsering om sin gröna profil har anmälts till Konsumentverket: "Ovavsett vilket flygbolag man väljer i dagsläget så för resan med sig stora utsläpp av växthusgaser." Biobränslets klimatsparande effekt äts dessutom upp av att vi flyger alltmer; utsläppen fortsätter att öka, och öka. Och det är bråttom, nu, att minska alla utsläpp av växthusgaser.
Det hållbara flyg man kan skönja vid horisonten är elflyg, men då betydligt mindre farkoster än nu (eftersom batterityngden gör att det inte funkar att lyfta stora passagerarplan), typ för inrikesresor som taxiflyg. En annan möjlig flygfarkost är den bemannade drönaren; men det kommer ju mer funka som en flygande personbil än ett passagerarplan. Annars kan vätgas bli möjligt, men tekniken är också där krånglig och dess klimatvänlighet inte solklar. Solflygplanet har ju testats, men även där är batterityngden ett problem. Annars har vi luftballonger och moderniserade typer av svävare.
Sedan är det tron på, och beroendet av, den ständigt ökad tillväxten. Även den är en myt; ingenting kan växa i evighet och planeten säger till slut ifrån; vi är för många som lever för energislösande och vi tär alldeles för mycket på naturens resurser. Läs debattartikeln, den är alldeles ihålig: "Vi välkomnar progressiva krafter som driver på en utveckling som minskar flygets klimatpåverkan utan att de värden som det genererar går förlorade. Vår uppmaning till politikerna är att anlägga ett holistiskt hållbarhetsperspektiv när man tar sig an flygets klimatutmaningar." Det progressiva vi måste göra är att flyga mindre. Inför motbok på flyg; det är en mindre grupp människor (kanske representerade av de som skrivet under artikeln) som flyger betydligt mer än alla andra. Inför bensinransonering. Förbjud bensindriven biltrafik i alla städer. Inför bilfria söndagar. Tänk om, förändra attityder och levnadssätt - det är det verkligt progressiva. Läs vidare i artikeln; de vill inte att de värden som flyget genererar går förlorade. Jo. Det är ju tyvärr så; vi håller på att förlora ett sätt att leva och de värden det innebär. Men det kommer nya dagar; förändringen är inte farlig. Sedan kan man häpnas över en formulering som "att anlägga ett holistiskt hållbarhetsperspektiv när man tar sig an flygets klimatutmaningar"; det skulle jag vilja läsa mer om, fördjupat. Låter närmast som ett slags andligt, inre flygande; skönt flummigt och - utan att skoja om det - faktiskt en av de vägar till förändring vi måste gå. Med Ekelöf: "Gå den undre och inre vägen". Den hållbara framtiden innebär minskad tillväxt och ett mycket större hållbarhetstänk än att vi ska fortsätta som nu, men med nya drivmedel. Istället måste vi förstå att vi är en del av naturen, och dess kretslopp, och anpassa oss efter det.
Sitt ner en stund. Där har häggen exploderat. Där spränger syrenen ut. Alla fåglar är som vansinniga, sång och skrik överallt. Och solen slår omkull i havet. Just nu är naturen så stark att det liksom växer även inuti oss. Vill vi behålla det här, så gott vi förmår. Eller vill vi vara en del av destruktionen. Ska den tid som nu har döpts till antropocen (människans tid) lämna tomt och sorgligt teknikfossil efter sig; plast och bly och uranavfall och en himmel som har slutits över oss av växthusgaser och en biosfär som bara flämtar av andnöd. Ska den enda tillväxten vara den av värme och stigande hav och det enda resultatet av människans tid på jorden ett kretslopp som har havererat under våra behov? Självklart inte. Vi kommer att fixa det här. Men de elefanter som trampar omkring i den här debattartikeln måste också tänka om och tänka större. Typ omedelbart.

Di-artikeln.

Thursday, May 03, 2018

hur skriver fåglarna

Hur skriver fåglarna sin poesi
De skriver den på samma sätt som vi
Noggrant brutna verser eller slumpmässigt
utkastade fonem som briserar
över det vita sprickande som spott eller sång

Foto Magnus Carlbring 2018




skriver en dikt

Skriver en dikt eller tja
ett utkast till något
Jag ville skriva
om koltrasten, hade en bild
tagen på håll i skymningen
på Valborgskvällen
Ganska oskarp fågel men okej
dramatik i grenverk och mörker
En bild är liksom lite mer
än sitt motiv: det handlar om skuggor
Ett slags inre röntgeneffekt
Det sker något när du ser det här
Det sker något när jag skriver det här
Jag hör koltrasten
Det är en sönderriven själ
med oerhört vacker röst: allting skär
sönder mig inuti
Ändå är det bara ett knippe
versrader, ord på ett bräde, en bild
som kunde ha kasserats
bland alla andra bilder

Foto Magnus Carlbring 2018