Wednesday, April 26, 2017

du behöver värma upp

Du behöver värma upp. Du behöver byta fokus. Du behöver koppla av. Du behöver semester. Du behöver upptäcka något nytt. Du behöver satsa på dig själv. Du behöver ta lite ledigt, från dig själv. Du behöver varva ner. Du behöver få fart på alltihop. Du behöver komma lite närmre. Du behöver vända på perspektivet. Du behöver få lite lagom distans. Du behöver vidga dina vyer. Du behöver närläsa det här. Du behöver inte hela tiden ifrågasätta. Du behöver läsa på bättre. Du behöver lägga dig ned, på rygg, och låta skeendet själv ta överhanden. Du behöver befria dig från känslan av att det vilar ett ansvar över dig. Du behöver inga pauser, du behöver få igång motorn på allvar, du behöver varva upp, du behöver lägga i en ny växel, du behöver veva ner sidorutan and let the wind blow back your hair. Du behöver musik. Du behöver arbeta till musik. Du behöver inte fortsätta på samma ställe som igår. Du behöver förändring. Du behöver lite frisk luft. Du behöver en rejäl omgång. Du behöver logga ut. Du behöver absolut inte uppdatera. Du behöver vara ifred. Du behöver inga vänner, inte just nu. Du behöver en kram. Du behöver ett sammanhang som du begriper. Du behöver vara befriad, från tankar. Du behöver fördjupa dig i något, vadsomhelst. Du behöver jord. Du behöver frön. Du behöver en kanna vatten. Du behöver öppna balkongdörren och skura golvet. Du behöver inte bestämma dig exakt nu, för vad du ska göra om en liten stund: nu passerade ändå nuet. Du behöver återhämta dig. Du behöver minnas. Du behöver glömma. Du behöver nya skor. Du behöver ett paket knäckebröd. Behöver du inte provsmaka någon av de nya glassorterna? Behöver du hjälp. Behöver du hjälm. Behöver du inte ett uppslag. Nej. Du behöver inte lyssna på mig. Du behöver lyssna på din inre röst. Du behöver skogen. Promenadvägarna. Du behöver ett berg. Solsken. Du behöver regn och uppförsbackar och rejäla byar av motvind som suger tag i jackan och armarna och tvingar dig att arbeta hårdare och mer beslutsamt. Du behöver all tid i världen. Det har du. Det har du inte. Du behöver time out. Du behöver en utsträckt hand. En penna. Papper. Du behöver lägga handen på papperet och hindra det från att blåsa iväg och du behöver - nu - bokstavera allting som är viktigt för dig (det kanske inte är så mycket, som du behöver) och sedan behöver du knyckla ihop alltihop och resa på dig och gå ett varv inuti dig själv innan du sätter dig igen och provar på nytt. Kom igen. Vad är det du behöver?

Monday, April 24, 2017

yttrandefriheten

Yttrandefriheten är ingen leksak. Upphovsrätten är dess genomskinliga sigill, vattenstämpeln i varje diktares hjärta. Det här är mitt ord. Det är inte ditt. Ändå är det ditt ord.

Monday, April 10, 2017

jag vet ingenting

Jag vet ingenting
Alla de som vet så säkert
allting, vet de verkligen
allting så säkert
När jag skriver nu blir orden
alldeles genomskinliga
Jag kan skriva nya ord
ovanpå de gamla, och gamla
ord inuti de nyskrivna
Men ingenting är säkert
Mer än det osäkra
Spar på det här
Blås på såren med ord
De är tysta

allt liv är ett

Allt liv är ett. Om vi inte vill förstå sammanhangen. Om vi inte vill se att du är också jag. Att den andre alltid också är jag. Att det finns ett vi, bara ett. Och att det övergår i allt, det är en fysisk sanning. Allt är i allt. Om vi inte kan vara både oss själva och varandra. Om vi inte kan. Om vi måste kunna. Om jag kunde. Om jag bara kunde skriva något. Om jag visste att det fanns ett ord som var klart, en fras som var mer uttalad än de andra, om det fanns något som förlöste, som enade. Om det ens kunde vara trösterikt, det jag skrev. Om det ens kunde vara. Jag skulle vilja skriva något som blev lika organiskt och verkligt som en blomma, som hade doft och kärna i sin stjälk och som vi kunde både hålla i, och släppa. Jag älskar att finnas till. Det är så svårt.

Scilla. Foto: Magnus Carlbring 2017


Tuesday, March 21, 2017

världspoesidagen

Idag är det världspoesidagen
Idag är det världspoesidagen
Idag är det världspoesidagen
Idag är det våldspoesidagen
Idag är det vardagspoesins dag
Idag är det verfremdungspoesidagen
Idag är det vämjelsepoesidagen
Idag är det poesipoesidagen
Poesi är det i världen idag
Idag är det en vanlig dag i världen
Poesi är hela världen
Idag är världen poesi, idag
är poesi
poesi
Är poesi världen, världen är
inte poesi: poesi gör världen idag
ett poem: allt är poesi
Idag är ingenting poesi, allt
är våld idag och värld
Idag är det världspoesidagen
Idag är det idag
Idag är poesi
Är poesi
poesi
idag

Tuesday, February 21, 2017

några ord till en dikt

Om jag orkar
ska jag sätta samman
några ord
till en dikt: jag vill
att det ska vara örnfjädrar
som ligger spridda
i gräset: ni vet dunet
och de där stråkvassa
fanstrålarna i vitt och guld
som slår upp mot solen
eller så stryker jag det där
och skriver något mer diffust
det rinner igenom allt
sovel: skorpsmulor
vi kan trösta oss med mat
istället: öppna ett paket
och slå upp något
ord: frasar
det inte om poesi
så frasar det inte
om något
alls


Foto: Magnus Carlbring 2016


Friday, February 10, 2017

sover

Jag sover tio minuter per natt,
det är den nya supersömnen
Jag äter ingenting alls, det är
den nya superdieten: om du inte
äter spar du energi och energi är tid
Och tid är pengar: jag gör aldrig
av med några pengar, det är
den nya superkonsumismen: att inte
handla genererar enorm köpkraft
Jag är inte längre ett jag
Jag är en potential: allt är möjligt
Att finnas till är det möjligas konst

Foto: Magnus Carlbring 2016


hjärtmaskinen gråter

Lyssnar på Mozart låter Mozart dra rakt igenom hjärnkontoret hjärtmaskinen gråter Mozart vrider Mozart ur natten tills februari försvinner jaga ut det här Mozart den här Mozartkylan som aldrig blir riktigt verklig allting är byggt av Mozart det här är Mozart: Mozart som biter sig fast i idévärlden eller välter omkull de där föreställningarna vi har om att det finns en självklar anledning till att Mozart fanns nä jag vet inte: är det här slump allting liksom krona: du är Mozart klave: du är en byracka en gatuhund eller en ... näckros eller Mozart varenda länk i dna-kedjan är obrutet lik den andra vi är alla Mozart de flesta varelser som har funnits på jorden finns inte längre varken arter eller individer vi bor på en plats där undergången och utplånandet är en del av Mozarts musik eller inte kanske är Mozarts musik själva motsatsen: anledningen till att hålla kvar vid det som är här: violinen lätt som en gräshoppa bara dess skal eller en vinge som är avsliten eller ett veteax som bryts av eller en av bilarna som susar förbi i mörkret: Mozart bakom ratten Mozart i baksätet det är Mozart som står vid övergångsstället och fryser och längtar hem eller är försvunnen i en svit pianoslingor harpa horn bröte av plötsliga körer alla Mozart står i en stor grupp på Mozartsplatz och sjunger eller bara vrålar ur sig Mozart Mozart Mozart: här är ett litet rum fyllt av Mozart som bara växer och växer.

Foto: Magnus Carlbring 2016


skriklåda

Sociala medier som en skriklåda.
Du sticker in huvudet och skriker.
Du drar ut skallen och känner dig upplivad
eller döende: jag vet inte. Du har sårat
tusentals människor och kränkt lika många
och du har skyltat med din okunnighet
och din obalans och din aggressivitet
och dina fördomar och din rädsla.
Vad har du åstadkommit. Vem hör ditt
förtvivlade skrik av förtvivlan.

Foto: Magnus Carlbring 2017




Monday, January 30, 2017

i kärleksbenet

när telefonen ringer sveper samtidens släpljus ut till offren på

arenan för att begå historiska misstag och glömma allt på nytt

de två kaffeplockarna sträcker på sig – hon är snyggt gravid –

och vänder sig mot varandra när krigsmörkret chockanfaller

en plastdetalj som är svår att härleda ligger vit under paniken

och konstituerar bilden av mansgrisens världsherraväldes slut

invikt i kärleksbenet: gråsuggans tindersmitta det nyprasslade

fottrummandet som nästan ingen hör: syreatomer dammsugs

under evighetströsklarna och upp ur fjällmassivets innerficka

varje löv som minns hur ni har det spricker av outsäglig sorg

när familj efter familj rämnar framför storbildsapparatens hat

havsrymden har iskall och svart slutit sig över allt genomuselt

vi gjorde varandra: kolonialismens motor går på tomgångsolja

de triumferande pokermiljonärerna vrids i kramper under oss

innan de nedgörs av ljusvågor och vi lyfts in i ett nytt tidevarv

Ur Hord, 2012
Foto: Magnus Carlbring 2016

Friday, January 27, 2017

det är en dikt förstås

Det är en dikt förstås
som ska rädda världen
Insikten om att ord, några få
rader, är värda så mycket
mer än vad vi annars
strävar efter: läs dig så där
självklart lycklig

Foto: Magnus Carlbring 2017


läs

Läs fast dig
i diktraden
som ett sår
som sakta
läker samman
ord vid ord

Foto: Magnus Carlbring 2017


Thursday, January 26, 2017

vad är USA

Vad är USA
Varför är det viktigt
Vad byggde USA: jakten
på buffeln - ett medvetet försök
att utrota det djur
som ursprungsbefolkningen levde
med och utav
Kolonialismen
Slaveriet
Militarismen: de dog med stövlarna på
Nationalismen: America first
är inget nypåfund
Imperialismen: CIA:s medverkan
i kuppen i Chile, USA:s inverkan
och stöd till högerregimer
i Latinamerika, kriget i Vietnam,
invasionen av Irak: just follow
the dollar
USA är också en mytologisk
skapelse: presidenten som svär in sig
under den vithövdade örnen
och till Gud: ett imperium
måste ha sin gemensamma mytologi
och sina yttre fiender
för att hålla samman; USA
är också en nation byggd
av migranter och flyktingar, en nation
som värnat det fria ordet, någorlunda,
och yttrandefriheten, någorlunda
Kapitalismens huvudsäte, en svajande
nation i begynnande handelskrig
med Asien: hur börjar krig,
vad krigar människor om: mark,
fyndigheter (olja), gränser, just follow
the dollar
USA är också soulmusik
och rock'n'roll och hiphop, USA
är en ström av ord: poesi, hela tiden
flyktingens och de hemlösas plats
USA är Sylvia Plath och Langston Hughes
samtidigt: det är samtidigheten
som är USA: Rocket to Russia
och Jesus Walks i samma skeende
USA är en ung nation
fylld av vapen: 30 000 människor dör
varje år i USA på grund av handeldvapen
USA har flest fängelsekunder per capita
i hela världen, jag vet inte
om USA har säkrat världsfreden
eller eldat på krigen: USA:s inblandning
i världens oroshärdar är otaliga
Och nu bygger man en mur
kring USA och stänger landets gränser
Well, alright: do it: världsfreden
och klimatrörelsen får komma annorstädes
ifrån, eftersom atomuret tickar
väldigt fort och koldioxidhalten stiger
fasansfullt fort och vi rör oss in i en tid
av eskalerande temperaturer
och upproriskt klimat; om inte USA
har kraft att säga ifrån så får vi andra
säga ifrån, och lyssna
till det andra USA som rör sig
framåt nu: RESIST

Foto: Magnus Carlbring 2017

Wednesday, January 25, 2017

vrid på kuben

Och en dag kommer anklagelserna om saker du inte har gjort - du vet att det inte är sant, du vet ju vad du har gjort, vem du är, men du blir samtidigt märkligt ... osäker - och som du ska straffas för och hur du än förklarar att du är oskyldig så vet ingen längre vad som är riktigt riktigt och följden blir att rädslan börjar sippra in, den blir ett gift som sprids mellan människor, och man börjar misstänkliggöra varandra. Här går det väldigt fort. Ingen hinner reagera och än mindre reflektera. Ser du. Myndigheter tystas. Öppenheten sluts. Människor börjar fängslas. Journalister först, så är det alltid. Granskare. Ögon. Fria tänkare. Politiker. Oliktänkande. Och andra som du inte kan begripa varför. Din granne. Någon på jobbet. Folk som inte ens beter sig annorlunda. Den anonyma massan fylls av hål, där människor en gång varit. Alla är misstänkta. Du kan inte gömma dig eftersom överallt är du din egen fiende. Nu stängs tevestationer ned. Tidningsredaktioner mer eller mindre plomberas, eller börjar ge ut de mest underliga tidskrifter eller reklamblad om egentligen vad som helst: utom sådant som du vet vad det är. Du säger något, ställer en fråga till någon. Vad är det som händer? Och plötsligt är du anklagad för att vara medskyldig, till vad det nu är. Kan journalister påstås vara de mest lögnaktiga av alla, då kan vad som helst hända. Du är inte heller pålitlig. Och inte du. Eller du. Känner du inte att det du har gjort, eller sagt, eller tänkt, är skadligt - både för dig och för andra? Marken gungar. Väggarna kryper inpå oss. Det finns ingen relevans längre, i skeenden och utsagor. Det är hemskt otäckt. Men du kan inte stå emot. Din jagbild är helt ruckad. Tänk om jag - alltid - har haft fel? Tänkt fel saker. Sagt fel saker. Skrivit fel saker. Tänk om det finns en alternativ sanning: i ett kalejdoskop faller bilderna huller om buller - men med en logik som jag inte själv förstår. Vad är äkta, nu längre. Jag vill tänka att vassa pennor och ett öppet internet kommer att avslöja oriktigheter och bedrägeri. Men hur kan jag vara säker. Hur kan du vara säker. Hur kan någon någonsin vara helt säker. Kanske så här: genom att putsa varje ord och genomlysa varje skeende och genom att inhämta all kunskap som finns från alla möjliga håll och med källkritisk briljans faktiskt utröna vad som är det korrekta och vilken forskare som är mest adekvat och vilken bild som inte ljuger och vilka människor som står på den rätta sidan: den sida som äger förmågan att se alla sidor. Vrid på kuben. Det är faktiskt samma verklighet du ser från alla håll. Det finns en faktiskt och påtaglig verklighet som rymmer alla möjligheter. Se klart. Och gestalta det tydligt. Skriv ner det.


Foto: Magnus Carlbring 2017

Monday, January 23, 2017

det är sant

Och när du läste Orwells 1984
Och när du läste Ray Bradbury
och Aldous Huxley och när du såg
Truffauts filmatisering
av Fahrenheit 451, när du läste
som väldigt ung P.C. Jersilds
dystopier, när du såg
dokumentärerna från andra världskriget
När du såg Hiroshima, mon amour
med Marguerite Duras inre monolog,
tankeströmmen, dikten, i början, där
verklighet och historiskt skeende
blandas samman: autenticitet
och dramadokumentär
och dikt: de möjliga händelserna
som har skett, som du inte upplevt
Och som kan ske igen: Hiroshima
kan ske igen: allting du gör nu
handlar om denna enda sak
Begränsa utrymmet
för människor att förgöra varandra
och fyll det istället med klarhet
och poesi och iskall analys
Ställ allting till rätta
eller ifrågasätt allt oavbrutet: det här
händelseförloppet är mitt liv
Du satt där i din fiktion och erfor
hur texten blev alldeles levande; ur texten
klev det oupplevda och blev ditt
Du är den som rymmer till friheten
Läs om allting, fördjupa nuet
med ett svep över det historiska, helt
objektivt faktiska: vi har varit här
och utfört dessa grymma handlingar
Men nu är vi förändrade människor
Är vi inte förändrade
Vi är förändrade

Det är sant

Wednesday, January 18, 2017

slå över till mozart

Slå över till Mozart: byt soundtrack,
logga ut ur bruset
Det här är en våg av betong
som stelnar
Snön koagulerad till svartbrun is
Skriver små nottecken
i fönsterrutans smuts: trafikströmmen
tar om samma stycke igen,
och igen

Foto: Magnus Carlbring 2017


Monday, January 16, 2017

allt är bra

Allt är bra
Det snöade nyss
rakt upp: en mörk dröm
av ljusa askflagor
mot himlens isgolv
Telefonen surrar dovt
när någon retweetar
ditt liv

Foto: Magnus Carlbring 2017


Friday, January 13, 2017

koltrastarna

Koltrastarna landar
på balkongräcket
som stora svarta tårar
eller riktigt hemska
liknelser: skratt
inifrån ett mörker
du flyr så snabbt
solen kräver av dig


Foto: Magnus Carlbring 2017


Monday, January 09, 2017

tre enkla dikter

Ett

Skriv en dikt
i samma tempo
som du andas
Tänk inte
på någonting
annat än dikten
du skriver
just nu


Två

Dikten
är ett paket
Litet
Inslaget
i natt
och ljus
Öppna det
i drömmen
Tyst


Tre

Gräv ut
ditt medvetande
ur midvinternatten
Polera de där
uråldriga kollektivt nedärvda
tankarna du har
Andas på dem
Tina upp
Skriv sakta


Foto: Magnus Carlbring 2017


Thursday, January 05, 2017

mörkret

Kravlar upp
ur mörkret
bara för att finna
nytt mörker
Kravlar ner
i mörkret igen
Heliga mörker
Djupa tystnad
där intet möter
intet: tänd inte
ljus tänd inte
en enda tanke
Låt mörkret
vara mörker
länge än

Foto: Magnus Carlbring 2017


Wednesday, January 04, 2017

jag

Jag laddar batterierna
Jag har skaffat nya, de är
av glas: de är så starka
och så ömtåliga
Orden spricker redan inuti
och när jag spiller ut dem
är de trasiga och farliga
Allt det här är fullt av gråt
och uppdämd sorg: tillvaron
är ny varje dag, jag åldras
aldrig: varje nyskriven versrad
är ett plåster som slits loss
Det gör inte ont, det är skönt
Här är en helt ny text
Ät den till frukost, slicka
försiktigt på dess rygg
innan du klistrar igen
kuvertet och glömmer
hur det började: med ett
litet jag.

Foto: Magnus Carlbring 2016