Såhär är rummet: vitt, med en rörlig ljusblomma i hörnet,
det är teven som har hämtats upp ur Atlantis,
blöt, öppen, med silvertentakler; sugkoppar som biter
sig fast i våra babynappskroppar
där vi sitter och gömmer oss i dunklet, vilda,
inom ramen för den betalda månadshyran
Vi är vilda inuti tevebilden
Där sitter vi med var sitt fat och var sin kopp, vi
dricker oss försvinnande in i soffmönstret
Där går lejon, tunna av skugga, och morrar, i fiberskiktet
mellan väggarnas tapeter och den rungande gipsskivan
in till nästa lägenhet
Där händer detsamma: skölpaddor och kräldjur, snabbt
löpande djungelsvin, grenar, blad, blommor
med vansinneslånga pistiller klättrar in i rummet
Där sitter vi, eller våra exakta repliker,
med var sitt enbent öga och sugs in i tevebilden, in
till det vilda
