Om Dödens lilla bok 2005:
Typisk för Carlbring är kombinationen av närgången realism och himlaklivande galaktiska perspektiv. Och för oss ”som ännu läser” är det omöjligt att inte ta till sig av frenesin i de dödsbetraktelser som radas upp i Dödens lilla bok.
Tommy Olofsson, SvD
Oavsett förmågan till hängivelse kan man säga att Dödens lilla bok är en säker och mättande diktsamling. Som läsare tar man emot ett tungt och ihållande akut stoff i utbyte mot en lätt yrsel och höjd puls.
Amelie Björck, GP
Ja, Dödens lilla bok rymmer verkligen en häpnadsväckande rik och böjlig dikt. Carlbring har lätt för att finna formuleringar som varken doftar ärvd litteratur eller koketterar med sin olydnad. Hans konst handlar om att få dem att bära i ett rytmiskt flöde och få det att kulminera i en avklarnad intensitet. Hur skapar man en form för det formlösa? frågar han någonstans apropå det som sker. Svaret är dikten själv i all sin hänsynslösa bejakelse av det hela. Jag kommer att återvända till den många gånger.
Thomas Götzelius, DN
Carlbring vågar använda sig av språket i dess fulla uttryck i stället för att, som så många andra samtidspoeter, dissikera och leta dolda innebörder i strukturer och ord. Det är ett språk som är värdigt den stora tematik han vågat ta sig an. Och det är ett bild- och metaforspråk som i och med den här diktsamlingen utvecklats från att bara vara bra - till att vara riktigt, riktigt bra.
Karin Janson, Falu Kuriren
Det är möjligt att Carlbring är det svenskaste vi har - en värdig avtagare till krusbäret Ekelöf och lingonbusken Gullberg. /…/ Vi framträder, i Carlbrings dikt, som anständiga varelser. För mig är Magnus Carlbring det heliga livets profana sångare. Eller om det rent av är det profana livets heliga sångare.
Kristian Lundberg, Expressen
Köp Magnus Carlbrings böcker på Bokus!
