Det är Allhelgonahelg och embryo skickar ut de döda att skriva i sin nätdagbok. Vi har händer av ben och ansikten av grå rök och blödande ögon. Allting är otäckt. De döda är det största av kollektiv. Vi är alltid många fler än ni andra. Vi blir bara fler och fler.
De dödas röster är inte ihåliga och de ekar inte i mörkret. De dödas röster är knackningar i väggen och släpande fötter i natten och suckar ur det okända. När du går ensam i skogen är det de döda som följer dig med blicken. Vi är de döda.
Jaha. Vad gör de döda på fritiden då? Åh. Varje dag i de dödas liv är lik den andra. Man vaknar inte. Man andas inte. Man kliver upp ur graven eller ut ur Intet och sätter sig vid frukostbordet med Dödens Nyheter och en kopp ingenting. Man går inte till jobbet. Man träffar inte sina vänner.
Vi döda är less på enformigheten i vår tillvaro. Döden är så absolut, det känns inte meningsfullt att vara död. Inte längre.
Vi döda begår därför revolt.
Vi är trötta på det här.
Vi kommer tillbaka. Håll i er.
Med vänlig hälsning,
De döda
