tisdag, juli 07, 2015
se alltihop
Om det är den här stunden. Tänk om det är just det här ögonblicket. Att det är nu. Kvällsljuset som faller och skuggorna som skjuter ut i samma sträckning som vinden. Nu har bilarna rött där nere. Det är exakt nu. Det står stilla. Och rör sig oavbrutet. Flaggan som fladdrar i väggen på andra sidan gatan, ja den smattrar. Den varmt röda fasaden. Skimret från fönstrens reflektioner i den rappade väggen. Två SL-bussar som väntar på att svänga ut. Blinkers och hukande chaufförer. Speglande glas. Nu rullar de knixande ut. Hit. Här är det nu. Nu kommer alltihop. Tiden. Det som händer. Var beredd. Folk som är i rörelse: en pajsare i jympabrallor som vankar fram med armarna tufft pendlande, en tjej som blippar med mobilen vid övergångsstället, en skitglad grabb som hoppar in i en bil som har stannat - han liksom flaxar med armarna av glädje, en ung kvinna i vitt på röd cykel, håret verkligt fångas av blåsten: också hon fixar med mobilen, två struttande hundar i koppel som drar åt olika håll, en slängig retriever och en stubbig kamphund, en snubbe i hipsterskägg och rutiga shorts och rött, hopfällt paraply. Alla är här nu. Det är nu. Det slår om. Blir grönt. Allt sätter igång, eller fortsätter; vad är skillnaden. Det är bara att följa med. Till nästa rödljus. Till nästa nu; det är redan här. Det är den här stunden. Det sker nu. Se alltihop.
måndag, juli 06, 2015
noder
äggformade tillkortakommanden bärs bortåt i benmjölssäckar
och slipas av det metanexplosiva vattnet som antänds i solen
de nobla bergsgorillorna möter eldhavet och vattenmassorna
med en likgiltig blick och vänder sig sedan inåt i sin fromhet
ligg stilla och lyssna till din älskades andhämtning som omger
katastrofens två noder: tillfället innan och tillfället efter slutet
och slipas av det metanexplosiva vattnet som antänds i solen
de nobla bergsgorillorna möter eldhavet och vattenmassorna
med en likgiltig blick och vänder sig sedan inåt i sin fromhet
ligg stilla och lyssna till din älskades andhämtning som omger
katastrofens två noder: tillfället innan och tillfället efter slutet
Ur Hord (2012)
torsdag, juli 02, 2015
hettan
när all given egoism leder till att varje individ bygger
sitt eget
utanförskap rämnar den kollektiva möjligheten och vi
förintas
i hettan: tinningens floddelta fräts sönder tills skinnet
spräcks
fält efter fält täcks av vattnet som speglar himlens
stjärngrafer
det välklädda nyhetsankarets oaptitliga dödstankar
projiceras
över bildströmsingressen där furstarna slits i stycken:
ordlösa
akuta kejsarsnitt: spillror: vi vet hur du ser ut inuti
klä av dig
sommarvärmen: tillbaks inuti handens mörkerrum igen:
trygg
vår lilla vrå sjunker i minnet medan rymdängens
liljekonvaljer
kommenterar skeendet med sin gröna tystnad:
trädpelarsalen
läser sönder oss med sitt enorma tryck av ljuskroppar och luft
Ur Hord (2012)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)