se alltihop

Om det är den här stunden. Tänk om det är just det här ögonblicket. Att det är nu. Kvällsljuset som faller och skuggorna som skjuter ut i samma sträckning som vinden. Nu har bilarna rött där nere. Det är exakt nu. Det står stilla. Och rör sig oavbrutet. Flaggan som fladdrar i väggen på andra sidan gatan, ja den smattrar. Den varmt röda fasaden. Skimret från fönstrens reflektioner i den rappade väggen. Två SL-bussar som väntar på att svänga ut. Blinkers och hukande chaufförer. Speglande glas. Nu rullar de knixande ut. Hit. Här är det nu. Nu kommer alltihop. Tiden. Det som händer. Var beredd. Folk som är i rörelse: en pajsare i jympabrallor som vankar fram med armarna tufft pendlande, en tjej som blippar med mobilen vid övergångsstället, en skitglad grabb som hoppar in i en bil som har stannat - han liksom flaxar med armarna av glädje, en ung kvinna i vitt på röd cykel, håret verkligt fångas av blåsten: också hon fixar med mobilen, två struttande hundar i koppel som drar åt olika håll, en slängig retriever och en stubbig kamphund, en snubbe i hipsterskägg och rutiga shorts och rött, hopfällt paraply. Alla är här nu. Det är nu. Det slår om. Blir grönt. Allt sätter igång, eller fortsätter; vad är skillnaden. Det är bara att följa med. Till nästa rödljus. Till nästa nu; det är redan här. Det är den här stunden. Det sker nu. Se alltihop.