Foto Magnus Carlbring 2018
|
måndag, september 24, 2018
#klimatval2018
Idag öppnar Sveriges riksdag. Den första punkten på dagordningen är de alarmerande klimatförändringarna. Tillsammans kommer de duktiga och handlingskraftiga och solidaritetsmedvetna politikerna att bilda en klimatministär som ska arbeta för att först och främst sänka koldioxidutsläppen; de måste halveras den kommande mandatperioden, så det är av yttersta vikt att allt fokus i politiken läggs på detta. Klimatarbetet kommer att prägla allt arbete framöver. Vi har ju en värld att rädda. Varje diskussion. Varje utredning. Varje beslut. Varje åtgärd. Varje handling kommer att sätta klimatet i fokus. Det kommer att bli spännande; vi är ju alla medagerande, det handlar om allas vår framtid. Hela biosfären - vår och alla våra medvarelsers livsmiljö - är hotad. Men nu sker förändringsarbetet. Eller hur?
onsdag, september 19, 2018
det är inte du och jag
Vi ser alltihop komma. Regnen. Och torkan. Människorna och djuren som kommer att dö i klimatförändringarnas spår. Allt finns i korten. Korten ligger på bordet. Vi stirrar på dem. Vi rakar ned leken i golvet. Vi ser alltihop komma. Vi gör ingenting. Vilka är vi. Det är inte du och jag. Vi agerar ju, eller hur.
Foto Magnus Carlbring 2018
|
fredag, september 07, 2018
det här är inte naturromantik
Det här är inte naturromantik
Det är realism; överskottet
på maneter i somras, bältena
av giftalger i Florida som dödar
delfiner och havssköldpaddor
Allt det som vrider sönder världen
har ökat; vilka tror vi att vi är
Bränner fossila bränslen
och skövlar regnskogar, där ute
bor skogsmänniskan - orangutangen
Men vi tar sakta men säkert död
på den, vi tar död på alltihop
Det är så vår verklighet är beskaffad
Allt det här som omtalas nu: flyget,
fulköttet, biltrafiken, konsumtionen,
tillväxten som måste öka för att
den måste öka för att annars
ökar den inte och då - ökar den inte
Logiken i vårt handlande är inte
bristfällig, den är helt renons
på förnuft kunskap medvetenhet
insikt förstånd medkänsla; fuck
Kalla det godhet om det svider
Neil Young har fått kritik
för att hans musik ibland
är pamflettartad, övertydlig,
politisk; det är i lyssnaren
budskapet ska formas, via
gestaltning, ett slags estetisk
skörhet som öppnar världen
Och så kan det få vara, oftast
Neil Young själv har sagt
att ibland måste man, ibland
måste man ta i; varje uttryck
söker sin form; en skön text
som bär av sin egen andhämtning
glider in i dig som ett spjut
av blankt ljus; men inte idag
Idag är det naturrealism
som bara duger; säg som det är
Vi har ett ansvar att bära
En liten värld med ett tunt skal
där igelkotten smattrar fram
under farstutrappen, där
det står en förvånad tonårsräv
och glor på oss när vi grillar,
där en ljudlös kungsörn
kastar sig från klinten
som ägde hon allt i världen
Och gör hon inte det
Jag vill ge min röst åt örnen
Tänk bara en värld
som vi har ruinerat för henne
Och ungarna som lyfter
i en bladformation
på den tunna termiken
Det är realism; överskottet
på maneter i somras, bältena
av giftalger i Florida som dödar
delfiner och havssköldpaddor
Allt det som vrider sönder världen
har ökat; vilka tror vi att vi är
Bränner fossila bränslen
och skövlar regnskogar, där ute
bor skogsmänniskan - orangutangen
Men vi tar sakta men säkert död
på den, vi tar död på alltihop
Det är så vår verklighet är beskaffad
Allt det här som omtalas nu: flyget,
fulköttet, biltrafiken, konsumtionen,
tillväxten som måste öka för att
den måste öka för att annars
ökar den inte och då - ökar den inte
Logiken i vårt handlande är inte
bristfällig, den är helt renons
på förnuft kunskap medvetenhet
insikt förstånd medkänsla; fuck
Kalla det godhet om det svider
Neil Young har fått kritik
för att hans musik ibland
är pamflettartad, övertydlig,
politisk; det är i lyssnaren
budskapet ska formas, via
gestaltning, ett slags estetisk
skörhet som öppnar världen
Och så kan det få vara, oftast
Neil Young själv har sagt
att ibland måste man, ibland
måste man ta i; varje uttryck
söker sin form; en skön text
som bär av sin egen andhämtning
glider in i dig som ett spjut
av blankt ljus; men inte idag
Idag är det naturrealism
som bara duger; säg som det är
Vi har ett ansvar att bära
En liten värld med ett tunt skal
där igelkotten smattrar fram
under farstutrappen, där
det står en förvånad tonårsräv
och glor på oss när vi grillar,
där en ljudlös kungsörn
kastar sig från klinten
som ägde hon allt i världen
Och gör hon inte det
Jag vill ge min röst åt örnen
Tänk bara en värld
som vi har ruinerat för henne
Och ungarna som lyfter
i en bladformation
på den tunna termiken
Foto Magnus Carlbring 2018
|
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)