tisdag, november 15, 2022

världen som vi känner den

Att under många år 

sätta sig in 

i klimatförändringarna, 

forskningen och vetenskapen 

kring dem, konsekvenserna 

av dem, och inse 

att förändringen måste bli 

genomgripande och ske 

snabbt, och sedan uppleva 

att det som kallas 

klimatförnekelse (och borde 

vara ett minne 

blott 2022) växer 

som en våg av ignorans 

och arrogans 

gentemot kunskap 

och värld - det är sorgligt 

och märkligt. Vår framtid 

är hotad. Biosfären. 

Vår egen livsmiljö. Djur 

och natur. Vi. Våra 

efterkommande. 

Och kunskapen 

kring detta ratas 

av människor 

som inte 

har satt sig in 

i hur allvarlig 

situationen är. Eller 

som inte bryr sig, som 

av någon outgrundlig anledning 

tycks eftersträva 

en tillvaro som oundvikligen 

kommer att bli sämre 

och sämre 

och sämre, för varje år 

som utsläppen 

av koldioxid 

fortsätter 

att öka. Bromsa! 

Stanna där du 

är! Lyssna! Lyssna 

på vad forskarna 

säger. Lyssna 

på vad aktivisterna 

säger. De är inte här 

för att störa din vardag 

utan anledning. De är här 

för att allas vår vardag 

är hotad, världen 

som vi känner den glider 

bort och går sönder. 

Kraftigare regn 

leder till översvämningar. 

Ökande temperaturer 

ger mer torka, missväxt, 

smältande glaciärer, 

svällande hav, djur 

och växter 

som inte klarar av 

att parera 

den snabba 

värmestegringen, 

arter som 

dör ut, människor 

som inte klarar 

hettan, städer 

som hotas 

av de stigande 

vattennivåerna 

och så 

vidare. 

Jag 

vet, 

det är 

deppigt 

och på sätt och vis 

ofattbart. Det gick ju så 

fort. Från min barndom 

med ofta ganska långa 

och kalla vintrar 

till ett nu 

där sommaren knappt 

ger sig, där hösten aldrig 

slutar, fukten och mörkret 

kryper inpå oss på 

ett närmast obehagligt 

vis. Alla märker 

detta. Och forskarna 

har registrerat 

det och förstått 

orsaken sedan lång tid 

nu. Det blir inte 

bättre. Prognoserna blir 

istället skarpare 

och farhågorna 

större; de exponentiella 

effekterna (som avtagande 

albedoeffekt, tinande 

permafrost, svällande 

hav, krympande 

skogar) av vad som sker 

nu går inte 

att överblicka. Vi 

måste både anpassa oss 

till en förändrad verklighet 

och förändra 

vårt tidigare 

sätt att leva. 

Och det snabbt. Sluta 

bränna fossila 

bränslen. Ställa om 

till hållbart. Nyttja 

förnybara energikällor. 

Göra om skogsbruk 

och jordbruk. Ändra kosten. 

Ändra vårt sätt att resa 

och transportera 

grejer, vårt sätt 

att ha semester, 

vårt sätt att konsumera. 

Vi måste - det kunde ses 

som självklart men är det 

inte alls - bli en del 

av det system vi 

genom vårt levnadssätt 

påverkar. Vi 

människor 

härskar inte 

över den här 

planeten, även om 

somliga vill tro det. 

Vi är länkar. Vi är 

bitar. Vi är trådar 

i väven precis som 

allt annat som existerar 

omkring oss. Brister en 

tråd, brister 

flera, brister 

till slut 

alltihop. Håll ihop 

det här. Och säg ifrån 

gentemot dem som inte vill 

eller vågar eller förmår 

begripa allvaret 

och ta ansvar för 

sitt handlande. Särskilt 

om de är makthavare, 

särskilt om de är 

folkvalda, särskilt om 

de är representanter 

för oss alla; det är de 

som måste gå före, 

införskaffa kunskap, 

visa moral och ta ansvar 

för vårt gemensamma 

nu och vår kommande 

framtid.