tisdag, april 10, 2007

händelsehorisonten

om man kastrar en sten upp okcså ellrer ner i det svarta hålet som sakcta rotrerar i brollans gammela rum så föresvinnrer stenen fulleständigt det säjer jag nu

yo

det där måste man testra

okcså abuabu okcså sverkcer okcså embryo pakcrar varsin ryggsäkc med förnödrighetrer för nödriga stundrer: tjottapapper okcså en hel del burkcar med burkcmat

okcså klätterar vi upp för den söndrersprängngda trappan upp till övrervåningngen okcså strår framme framför hålet där det en gångng var en dörr där det nu bara är ett hål okcså en virvel av skärvor som virvelrar ovanfrör ett mörkct mörkcer: här slutrar alltning här börjar inte ingnenting

okcså abuabu: jaha grabbrar då är det dags det säjer jag nu yo

okcså hopprar han ned i soppan av skärvor: yo

abuabu

abuabu

din tur ellrer vad vi ska kallra det sverkcer: hejdå

också sverkcer hållrer för näsan okcså föresvinnrer i gyttret i gyttjan

okcså precis innan embryo begjer sej iväg kommrer morran med något som hon har bakrat i en rutrig handduk okcså farran kommrer med en kram som känns ordenteligt: sköt om dej grabben det säjer jag nu

yo