Gryning. Vargtimma. Poeternas tid. Embryo sitter och skriver. Försöker. Det är tungt. Det blir tunt.
Han skriver: I varje människa bror en poet.
Och sedan tittar han ut. Ett knivblad solsken glimmar till vid horisonten. Sedan bara mörker, mörker, mörker.
Han försöker igen. I varje ord bror en syster.
Men nej. Han dunkar pannan i bildskärmskanten och suckar. Det går inte. Herregudrun det går inte. Han går ett varv i det tomma rummet. Sätter sig igen. Händerna är av is.
Jag kan inte mer. Gud hjälpe mig.
Plötsligt borrar sig en väldig borr in genom väggen. Gipsdamm. Hostningar. Ett huvud med skyddsglasögon och hjälm tittar fram. Ett fönster slås upp. En skalle till kikar fram, med mask för munnen och väldiga hörselkåpor. Man hör ljudet av en motorsåg.
Hallå där.
Det är Rut. Och Rot.
Hallå där Embryo. Vi brygger om allting.
Vi tänkte ta tag i dig nu. Och din dikt. Du behöver nog lite hjälp.
