Natt. Dimma. Ljuset från gatan lyser över det tomma köket. Det lilla husljuset Mysko ligger i sin korg. Hela världen sover.
Då, klockan exakt noll tre noll noll, ställer Rut och Rot om alla klockor överallt.
Det måste gå apfort, så att det inte går fel och tiden går fel. Det blir ett väldigt brak när de ställer om moraklockan i bradagsrummet. Det börjar tjuta om väckarklockorna när de vrider om visarna ett helt dygn. Köksklockan går igång med ett visslande och äggklockan skramlar i sin låda.
Mysko vaknar. Hjärtat slår som en kläpp. Hjälp oss hjälp oss.
Ute i garaget är det en gammal ångdriven skeppsklocka som brölar. Nere i Centrum rasslar det om stationsklockorna. Kyrkklockorna ska vi inte ens tala om. All världens klockor börjar skramla och larma. Atomuren i yttre världsrymden hickar till och hoppar bak en timma.
Och sedan går de ett varv, Rut och Rot, med varsina fotogenlyktor och lyser upp allting.
Klockan är tre och allt är lugnt!
Klockan är fyra och allt är lugnt! Utom vi förstås!
De kryper in i Embryos krypin och lyser honom i ansiktet: Vi söker en människa.
Och fann ett embryo det säjer jag nu yo.
