skillingtryck

Jag snackar lite med saxofonisten
vid pendeltåget, han med hatten
och det glada skrattet och en brusten blick
som fortfarande glöder: allt vi gör tillsammans
kommer framtiden att glömma
Minnet är så underligt, hur vi förgör
varandra och allt som alla andra byggt upp
Sjukpensionärer och fattiglappar, tiggare
och utbrända socialsekreterare, landet
är inget land: världen är en enda plats
som doftar gott, vi vill inget annat
Sitta under vildaplar på en rutig filt
och skratta högt åt månen, vi älskar månen
Vi är alltid sådana, vi är fullständigt fria
Och det är inte tillåtet, jag är uppväxt
på Lorca och spanska apelsiner, på rå punk
och brusande tomhet: att springa
genom skymningen och aldrig begripa
vilket målet är, annat än detta: att sjunga
Att blåsa lite falskt men med hela hjärtat
på den slitna saxen: instrumentväskan
med de små ikonerna som lyser i blått
och guld mot den röda sammeten
Mina mynt i din hand, vårt handslag,
vårt "Tjena kompis" och "Hur e läget"
Allt är ojämlikt, falskt, genomuselt, orätt
Ändå: just i detta nu är det allt, sorglustigt
patetiskt, rättframt, oskrivet och sant