cyklarna har människohuvuden under vattnet: blåalgmönjans
bröstben letar i ändlösa tider en plats att slå ned bopålarna på
regnskogen renderas in i den pilskräck som drev oss samman
att tillåta de små dunbollsprimaterna att ärga träden med sorg
den kletiga bukhinnan lyser som gammalt nedfallet cesiumtvå
över den exploderande himlakroppens alla tömda sommarhus
och våra söndertrasade läppar: du och jag är en fin vågrörelse
 |
Foto: Magnus Carlbring 2013
|
