touch screen

Vi har det i händerna, det hänger inte ihop

längre: tid och tidsförlopp

är sönderskjutet och nedgrävt: svartrutan är en punkt

på en utsträckt linje av meningslöshet: gapflabb

och ljudlösa applåder

Skrolla igenom det här: fortsätt ut, det händer

                                                ingenting

Huliganer med brinnande bengaler och långfingret

Vi öppnar händerna mot den tomma himlen

Livet är fruktansvärt

Människan är fruktansvärd

Jag tänkte att jag skulle skriva en text, lite in

between, på fri hand, om splittringen,

om hur det är att inte omfatta
sammanhanget

Och samtidigt ha total koll alltid, oavbrutet: logga
                                                           inte in

Gestalta det sönderskurna utan att skära sönder det

Alltihop skär igenom, det går inte att hejda

Det känns inte, det gör fruktansvärt ont

Jag känner ingenting jag känner allt på samma gång

Metatexter är det värsta som finns, ska du göra det här

sentimentalt eller slå sönder det, nudda

barnets ansikte: bilderna interfolierade, blandade

som kort med sorgkanter, havsytan

är en flimrande skärm, det finns inga

hinder längre

Vi är samma människor som då: trampa ner varandra

i krigsleran: nu rasar det, det får inte rasa det får inte finnas

hinder, det är som om: motståndet och kampen

är i samma människa

Vi är alltid den andra, det är en eld på ett berg, flödet

en oljebrand: varna varandra, vi måste släcka det här

med kärlek det är det enda 

Hur rasismen blossar upp i England

efter Brexit, vad är det här? Kristallnatten
två; det kan inte ske, igen, är vi sjuka i huvudet

Allt sker samtidigt, rör det
                                       inte

Rör dig inte

Nytt terrorattentat, ännu ett och ännu ett,

nu i Orlando Kabul Bagdad Istanbul, klicka inte

på filmen, flödet går inte

att gestalta i en dikt, flödet är sig självt nog

Strömmen är döende, det är som en ljus is

Trump: ignoransens och arrogansens pajaskonster

förverkligat twitteräckelflöde: ordskitvider: skräck-clownen

kliver ut på scenen, alla dessa män i kostymer

som ger sig till känna: vi är dårar, det är dags för oss

att äta nu: ställ fram era barn

Döden på Medelhavet

Att vi ser det ske

Att vi ser det ske bara att vi bara ser det ske

Samtidigt: någon packad arg fan står på bussen i trängseln

och skriker på immigranterna

Och det slår tillbaks 

Det är ju vi, eller hur ska man säga: det där är mig du skriker

på din jävla idiot

Det är alldeles omänskligt hur medmänniskor ser

på medmänniskor, någon spottar i tiggarens ansikte

Hur kan man spotta på en människa som tigger

Det sker hela tiden: människor hatar andra människor,

vi förlorar förståndet, nästan varenda religiös

människa är from: de syns aldrig, strävan efter att leva

ett gott liv: det syns aldrig

Gränserna

Är orörliga

Barnen som flyter iland iskalla, vi är iskalla, vi blir

iskalla, det är så olikt 1930-talet, ändå är vi så lika dem

som levde på 1930-talet, hur de slet ut varandra på gatan

Steget till att varje människa är en mördare eller ansvarig

för ett mord, vapenhandeln i USA med skjutning

efter skjutning, allt fladdrar förbi, don’t touch

the screen, bilderna med rack efter rack av automatgevär

Högar av ammunition, de täckta kropparna, blodet

i gatan, filtarna, skriken, det blandas, åsikter, kramp

Vi har inget minne av det här ändå är skeendet hela tiden

en gentagelse, hämnd, återtagande, vi kallar det hat när det är

förvirring, ett spett rakt igenom huvudet, empaticentrat

perforerat: håll om någon nu, vi kallar det hat

när det är avsaknad av kärlek, kunskap, allt är vidrigt, det är inte

bara ord, barnen är mitt i det, våldet, krevaderna, reklamflödet,

gapflabbet, det blir så otydligt, allvaret,

i allt det här övertydliga, det är som saliv täcker bilden,

propagandafloden äter upp oss, gå djupare, eller högre,

människan har andra sidor, vi har andra sidor, vi är den andra

sidan, jag vet inte vad vi ska göra, vad jag ska skriva, vad fyller

det det här för funktion, nuddar inte texten, gör något

desperat

Fyll internet med blommor, globaliseringens

förbannelse och tillgång: det finns inget spjäll 

Vad gör vi: loggar ut

Eller tvärtom: skriver mer, förminskar

jaget, låter istället duet växa in

                                           i bilden

Ta del av varandra på riktigt, skriv ur oss

vreden, förtvivlan, aktivera oss, arbeta politiskt, skriv

politiskt, se till att solidariteten sätts främst, att världen

blir rättvis; det handlar alltid om ekonomi, om hur rikedomarna

fördelas, trampa aldrig neråt, håll ut handen, alltihop går

att vrida till rätta; skärmen kommer att darra till
men alla kommer att klara sig, vi behöver bara se
varandra, se till att postkolonialismen övergår från krig
till samtal, att nordsydkonflikten övergår
i en självklar rörelse: migration

är en del av vår utveckling, vi är föränderliga
och aldrig statiska, att människor blir upplysta, inkännande,
att vi begriper vad som håller på att ske (varför har vi slutat

att minnas?), att barnen får kärlek; det börjar alltid

där: håll upp dem håll om dem, att vi lyssnar

på varandra, att man kan börja här, hos sig själv,

att stödja de mest behövande,

att aldrig tro att den starke har rätt, att en segrare
inte är den som kommer först, utan den

som hjälper de som är sist i kön

Foto: Magnus Carlbring 2016