De syns för mycket och ingen plockar dem,
men man kan inte undvika att se dem, att lockas av
den röda färgen och de snövita kornen på hatten
Vi glömmer dem inte, från i höstas, hur vi låter dem stå
som varningstecken men också på grund av
deras stolthet; jag gillar att utmana konstarten
Det du skriver är aldrig menat att bli vackert
Det du skriver är aldrig menat att bli avskyvärt
Det du skriver är menat att bli exakt vad det blir, dikten
är lika organisk som svampen, myceliets svartgröna
trådar rör sig ut från hjärtat och finns nu överallt
under dig i marken och svirrande över dig som stoftkorn
Jag överväger inte de här orden särskilt noggrant, jag
överväger mina handlingar mycket noggrant, jag
vägrar finna mig i att den värld som vi har byggt upp
och som vi är beroende av, raseras av vår egen oförmåga
att parera de fel vi tillsammans har begått, alltihop
handlar idag om hur vi lever och hur vi missbrukar
den planet vars mylla föder oss; det är omöjligt att inte
se en dystopisk framtid där vi odlar proteinblaffor
i klorerade bassänger och producerar vitaminkakor
i laboratorier, vi separerar gener och injicerar oss själva
i varandra, vi skjuter upp flimrande partikeldimmor
som ska täcka solljuset - allt det liv det gav - så att vi
kan fortsätta pumpa upp olja till våra förbränningsmotorer
Vi är som skrattande självupptagna dårar i en dålig
undergångsfilm; boka ett flygsäte till Thailand
och lägg i femmans växel på motorvägen och beställ
in en sopptallrik palmolja med cyanofräst fulentrecote
Vi vet inte vad vi ska ta oss till; jag står i affären
med en ask vindruvor skakande i händerna, herregud
de här kommer hela vägen från Indien de kan jag inte
äta, herregud den här laxen är uppfödd på antibiotika,
herregud den här limpan innehåller ingen näring längre,
herregud vattnet på flaska är smaksatt med bensin
Vi sätter oss i bilen för att köra plast och metallskrot
till återvinningscentralen samtidigt som jetplan
efter jetplan lyfter från stadens flygplatser; himlen är
nattsvart dygnet runt och samtidigt - på teve - alla dessa
reklamjinglar och överlyckliga familjer i klarröda
soffgrupper med stora kartonger fyllda av ingenting
i knäna - en sista chans att bli lika lycklig som dem
är via spelbolagens sajter eller fattiglappens skraplott
Det enda du kan påverka i den här världen är dig själv
Det enda liv du kan förändra i det här livet är ditt eget
En politisk vers blir oundvikligen en moralitet, om
man inte vänder på det och hävdar att Allt är politiskt
Det du skriver och det du gör och hur du tänker
är allting delar av ett politiserat paradigm, ofriheten
är det du tar för frihet; den egentliga friheten,
ursprungsanarkin - att vi om vi skrapar bort allt annat
är gjorda för att leva nära varandra och nära naturen
i ett slags självklar samhörighet - är förstås utopisk,
men som idé kan det vara något att hålla vid hjärtat
Det kan vara vettigt att hålla tanken på samhörighet
med det som håller oss vid liv, den lilla plats - mellan
rymdens evighet och underjordens totalitet - vi
kallar biosfären, här där öronmaneter och ollonborrar
och krillstim och silkesmaskar och orangutanger
och orkidéängar och flugsvampar blir till, och finns,
att hålla den tanken nära hjärtat, inte som en dröm
utan som en faktisk verklighet, ja shit: det är ju faktiskt
verkligheten vi rör oss i och som vi sakta men säkert
mal sönder till entropiskt damm; sluta med det idag!
#flugsvamp #alltärpolitiskt #poesiäriallt
 |
Foto Magnus Carlbring 2017
|
