Alltså så här är det. Det ungdomarna har sett och förstått är ju de vetenskapliga fakta som vi har vetat om länge nu och vad de gör - den här revolten - är att säga ifrån. Finns det något annat de kunde göra, rimligare? Somliga menar att de skulle gå i skolan och lära sig om klimatet och på det viset påverka. När då? Hur då? På vilket sätt? Klimatkrisen är nu. Alla vet vad som behöver göras. Ingenting sker. Och det är självklart att de här ungdomarna kommer att arbeta med att stävja klimatförändringarna och bygga en mer hållbar värld i framtiden; de kommer att bli tvungna till det. Det viktigaste vi kan göra är att stödja dem och att inte tycka att det är rart att de agerar utan fatta att det här är allvar. De kommer inte att sluta. Klimatförändringarna kommer inte att upphöra. Ingenting kommer att ske, förrän reaktionen från den så kallade vuxenvärlden (vem är vuxen den här situationen?) är den enda rimliga. Aktion. Handling. Gör vad ni någonsin kan för att medverka till omställningen till ett hållbart samhälle. Barnens och ungdomarnas frustration är inte på lek. Somliga menar att de är uppskrämda, att de mår dåligt av klimatlarmen. Tror fan. Det är deras framtid larmen handlar om. Deras jord. Vi som kommer från materialismens crescendoepok, 1900-talets slut, en era med outsinligt flöde av saker och drivmedel och en till synes aldrig avstannande expansion - människan är kapabel till allt - har nog inte helt och hållet fattat det som klimatforskare, från Antarktis i söder till Nordpolen i norr, och nu de unga, har begripit. Jorden är en enda. Och vi bor på den. Och förstör den, snabbt.
