SONJA
Åskan går
alltid i Buttle, sommaren
igenom ruvar de svarta molnen
över Gotlands innersta
plats
Vi åkte dit när jag var liten,
fanns en skrothandlare där
med prylbod som pappa
brukade rota runt i
Handlarn åkte in på kåken
för häleri senare; jag minns
en liten gubbe med borstigt
barr och grovskitig
blåjacka
Stationshuset, där
Sonja Åkesson växte upp,
var till salu för några år sen;
järnvägen på ön las ju ner
1960 redan; hennes
farsa var stins, det dras
en igenväxt räls
genom allas vårt
gemensamma
Hjärta
Åh
Disträ exakt
Tar en paus och viker tvätt, varje
versrad har en slumpartad
väluträknad meter: rytmen hostar
underskönt
Jag vet inte mer vad jag ska
skriva om det här, talspråk och
bilder skockas kring pennan
Och Sonjas dikter liksom smyger
under min text som grannungar
som ena dagen busringer på dörrn,
å andra dan hälsar
som små solsken
på den aprilvarmkalla bakgården
där pizzeriamåsar och skator
festar på sopor under
de gröna tjocka plåttunnorna
Poesi är i allt
