inte alls samtidigt utan en helt annan tid
på andra sidan det svarta hålet flyr tiden
det är just före andra världskriget: gunnar ekelöf sitter i ett ljust rum med en mörk penna och kastar en ljus skugga över ett mörkt skrivark
på väggen hänger den osynliga ikonen
på en filt på en bäddad säng ligger det heliga ljuset mysko och ser när poeten arbetar
Seklernas sand
i alltets timglas
– stjärnorna!
och i samma ögonblick som han skriver – stjärnorna – kastas ikonen ut i natten och mysko jagar efter
nu står dom på en strand under skärvhimlen: här går en ensam tänkare och drar linjer längsmed den bård som skiljer himlen från himlen
i nästa ögonblick susar dom igenom en maskinstad och en tunnel av laserljus och skrik: ett slagfält som kokar av eld och blod
