torsdag, juni 12, 2008

ikon fyrtionio

och så

en morgon när grannbarnen har kravlat sej upp och ner ur sin våningssäng och ska mata det lilla husdjuret embryo

är han borta alldeles

hur ska han klara sej nurå

ja: för han kan inte pjata

och dom letar igenom hela tårtkartongen och hela barnkammaren och hela huset och hela tomten utanför och dom går hem till embryos familj

men ingenstans finns längre embryo

inte ens ett embryo till embryo

och när barnen ska sova och månen lyser med sitt iskalla sken över jordklotsen

skimrar den ansiktslösa ikonen på den ensamma väggen i deras rum av mörker

det säjer jag nu