Jag går på ord jag skiter i konsekvenserna eftersom en text alltid är samvetslös där den ligger på en bädd av svarta blad och rinner: allt som kommer ur oss människor är att vi alla människor är brottslingar alla människor är brottsoffer: se hur tänderna blixtrar i det snöglittrande nattljuset där den här spruckna munnen som läcker ur sig gammalt dött blod fortsätter in i sociala media i sociala media äter vi upp varandras samveten strö ut lite hårt socker över det digitala torget här är jag kan du se mig här sliter vi upp struparna det är på riktigt det är inte på riktigt allt är förbrukat allt är utfört allt är fult det undersköna sipprar ur textraden det är spottet ur kroppen vi ligger som på öppna fält och speglar oss i öppna forum: jaget blöder ur sig sitt inre tills ingen längre ser dig och det som från början var du och jag är klichéer vi kan inte överträffa det ickereella mönstret i köttflödet som krossar oss under sin kraft av obehagligheter finns det ingenting längre utanför det som är innanför oss eller är det ett svartvitt altare där offret är enkelt: skriv sönder dig och bli bra utan att logga ut och lägg dig i ditt jag och bli till bland blommorna eller inuti din egen puls du är som ett djur nu glöm inte djuren att vi var hos dem: vi måste hitta tillbaks den fasta marken inuti oss här hör vi hemma vi hör hemma tillsammans är vi bergskedjor skogsområden är den här platsen till för människor.
 |
Foto: Magnus Carlbring 2015
|
