Vi börjar den här dagen
med att dra upp solskenet
ur mörkret
Det ser bra ut, därute: banvallen
darrar i ljuset och de första fjärrtågen
söderifrån rullar in mot City
Vi hör inga fåglar, bara tung
fordonstrafik
Vi hör inte barnen som passerar
en bit bort i gröna reflexvästar
Men vi ser hur de låter: armarna
som lyfts, hur de pekar, pratar
Ord flyter ut som smält päronglass
över de grå betongplattorna
Övergångsstället
bländvitt med skuggorna av häggen
från andra sidan gatan: trädet
rör sig som en kropp
över vägbanan
En man i kostym och vit skjorta
med en turkos sittvagn framför sig
och en dam med axelremsväska
möts när ljuset slår om
Sedan trafikströmmen igen
Jag räknar bilarna, de är mina
stavelser i versen: en två tre - kort
cesur när en lastbil
oväntat långsamt passerar
och bildar en kö - bilar
per sekund
Jag räknar på fingrarna
Går ett varv i rummen
Tre per sekund: gånger sextio
Hundraåtti bilar i minuten
Över tietusen bilar i timman
Jag sitter och stirrar på orden
Det är inte ofta en versrad förvånar
eller förskräcker: här sitter jag
i trafikkaoset och gör poesi
av ingenting
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
