kvantfysiken

Som jag förstår kvantfysiken redovisar den bara en oerhörd instabilitet; att tillvaron på den nästan ofattbara mikronivån - kärnan av kärnan av kärnan - är i rörelse och expansion och på ett skrämmande vis relativt tom. Vi vet ingenting om vad vi egentligen är: vi består av en darrande ovisshet, strängar och kvarkar och partiklar som är snudd på omöjliga att precisera. Detta apropå ingenting alls. När vi rör oss i det större fysiska rummet - äter frulle och cyklar till affärn och allt det där - är vi hyfsat beständiga och påtagliga. Utanpå i alla fall. Inuti svävar rymden. Ord och missuppfattningar och drömbilder och knivskarpa iakttagelser blandas som i en ljummen, dunkel sjö. Jag fattar ingenting. Ljuset slår igenom ytan, bryts, och då och då simmar en tanke förbi värd att uppskatta och/eller kratsa ned. Hej det där kunde vara mitt jag. Men nu dök det ner i djupet igen, det svarta, rörliga, till synes oändliga.

Foto: Magnus Carlbring 2016