när all given egoism leder till att varje individ bygger
sitt eget
utanförskap rämnar den kollektiva möjligheten och vi
förintas
i hettan: tinningens floddelta fräts sönder tills skinnet
spräcks
fält efter fält täcks av vattnet som speglar himlens
stjärngrafer
det välklädda nyhetsankarets oaptitliga dödstankar
projiceras
över bildströmsingressen där furstarna slits i stycken:
ordlösa
akuta kejsarsnitt: spillror: vi vet hur du ser ut inuti
klä av dig
sommarvärmen: tillbaks inuti handens mörkerrum igen:
trygg
vår lilla vrå sjunker i minnet medan rymdängens
liljekonvaljer
kommenterar skeendet med sin gröna tystnad:
trädpelarsalen
läser sönder oss med sitt enorma tryck av ljuskroppar och
luft
en sista pennteckning: några springande barn som
gapflabbar
en svampkorg som snurras runt runt sin egen axel en
spretsol
som klättrar uppför kollegieblockets spindeltrådslinjer
och ut
i verkligheten: verkligheten klädd i röd arbetsoverall av
skiffer
sliter av sig sina gymnastikskor och står på marmorskivan
tyst
innan – som i en tanke i trappen utan slut – en kastrull
kastas
rungande i sandstensgolvet och det blir all historias
sista ljud
Ur Hord, 2012
Ur Hord, 2012
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
