i kärleksbenet

när telefonen ringer sveper samtidens släpljus ut till offren på

arenan för att begå historiska misstag och glömma allt på nytt

de två kaffeplockarna sträcker på sig – hon är snyggt gravid –

och vänder sig mot varandra när krigsmörkret chockanfaller

en plastdetalj som är svår att härleda ligger vit under paniken

och konstituerar bilden av mansgrisens världsherraväldes slut

invikt i kärleksbenet: gråsuggans tindersmitta det nyprasslade

fottrummandet som nästan ingen hör: syreatomer dammsugs

under evighetströsklarna och upp ur fjällmassivets innerficka

varje löv som minns hur ni har det spricker av outsäglig sorg

när familj efter familj rämnar framför storbildsapparatens hat

havsrymden har iskall och svart slutit sig över allt genomuselt

vi gjorde varandra: kolonialismens motor går på tomgångsolja

de triumferande pokermiljonärerna vrids i kramper under oss

innan de nedgörs av ljusvågor och vi lyfts in i ett nytt tidevarv

Ur Hord, 2012

Foto: Magnus Carlbring 2016

det är en dikt förstås

Det är en dikt förstås

som ska rädda världen

Insikten om att ord, några få

rader, är värda så mycket

mer än vad vi annars

strävar efter: läs dig så där

självklart lycklig

Foto: Magnus Carlbring 2017

läs

Läs fast dig
i diktraden
som ett sår
som sakta
läker samman
ord vid ord

Foto: Magnus Carlbring 2017

vad är USA

Vad är USA
Varför är det viktigt
Vad byggde USA: jakten
på buffeln - ett medvetet försök
att utrota det djur

som ursprungsbefolkningen levde
med och utav
Kolonialismen
Slaveriet
Militarismen: de dog med stövlarna på
Nationalismen: America first
är inget nypåfund
Imperialismen: CIA:s medverkan
i kuppen i Chile, USA:s inverkan
och stöd till högerregimer
i Latinamerika, kriget i Vietnam,
invasionen av Irak: just follow
the dollar
USA är också en mytologisk
skapelse: presidenten som svär in sig
under den vithövdade örnen
och till Gud: ett imperium
måste ha sin gemensamma mytologi
och sina yttre fiender
för att hålla samman; USA
är också en nation byggd
av migranter och flyktingar, en nation
som värnat det fria ordet, någorlunda,
och yttrandefriheten, någorlunda
Kapitalismens huvudsäte, en svajande
nation i begynnande handelskrig
med Asien: hur börjar krig,
vad krigar människor om: mark,
fyndigheter (olja), gränser, just follow
the dollar
USA är också soulmusik
och rock'n'roll och hiphop, USA
är en ström av ord: poesi, hela tiden
flyktingens och de hemlösas plats
USA är Sylvia Plath och Langston Hughes
samtidigt: det är samtidigheten
som är USA: Rocket to Russia
och Jesus Walks i samma skeende
USA är en ung nation
fylld av vapen: 30 000 människor dör
varje år i USA på grund av handeldvapen
USA har flest fängelsekunder per capita
i hela världen, jag vet inte
om USA har säkrat världsfreden
eller eldat på krigen: USA:s inblandning
i världens oroshärdar är otaliga
Och nu bygger man en mur
kring USA och stänger landets gränser
Well, alright: do it: världsfreden
och klimatrörelsen får komma annorstädes
ifrån, eftersom atomuret tickar
väldigt fort och koldioxidhalten stiger
fasansfullt fort och vi rör oss in i en tid
av eskalerande temperaturer
och upproriskt klimat; om inte USA
har kraft att säga ifrån så får vi andra
säga ifrån, och lyssna
till det andra USA som rör sig

framåt nu: RESIST

Foto: Magnus Carlbring 2017

vrid på kuben

Och en dag kommer anklagelserna om saker du inte har gjort - du vet att det inte är sant, du vet ju vad du har gjort, vem du är, men du blir samtidigt märkligt ... osäker - och som du ska straffas för och hur du än förklarar att du är oskyldig så vet ingen längre vad som är riktigt riktigt och följden blir att rädslan börjar sippra in, den blir ett gift som sprids mellan människor, och man börjar misstänkliggöra varandra. Här går det väldigt fort. Ingen hinner reagera och än mindre reflektera. Ser du. Myndigheter tystas. Öppenheten sluts. Människor börjar fängslas. Journalister först, så är det alltid. Granskare. Ögon. Fria tänkare. Politiker. Oliktänkande. Och andra som du inte kan begripa varför. Din granne. Någon på jobbet. Folk som inte ens beter sig annorlunda. Den anonyma massan fylls av hål, där människor en gång varit. Alla är misstänkta. Du kan inte gömma dig eftersom överallt är du din egen fiende. Nu stängs tevestationer ned. Tidningsredaktioner mer eller mindre plomberas, eller börjar ge ut de mest underliga tidskrifter eller reklamblad om egentligen vad som helst: utom sådant som du vet vad det är. Du säger något, ställer en fråga till någon. Vad är det som händer? Och plötsligt är du anklagad för att vara medskyldig, till vad det nu är. Kan journalister påstås vara de mest lögnaktiga av alla, då kan vad som helst hända. Du är inte heller pålitlig. Och inte du. Eller du. Känner du inte att det du har gjort, eller sagt, eller tänkt, är skadligt - både för dig och för andra? Marken gungar. Väggarna kryper inpå oss. Det finns ingen relevans längre, i skeenden och utsagor. Det är hemskt otäckt. Men du kan inte stå emot. Din jagbild är helt ruckad. Tänk om jag - alltid - har haft fel? Tänkt fel saker. Sagt fel saker. Skrivit fel saker. Tänk om det finns en alternativ sanning: i ett kalejdoskop faller bilderna huller om buller - men med en logik som jag inte själv förstår. Vad är äkta, nu längre. Jag vill tänka att vassa pennor och ett öppet internet kommer att avslöja oriktigheter och bedrägeri. Men hur kan jag vara säker. Hur kan du vara säker. Hur kan någon någonsin vara helt säker. Kanske så här: genom att putsa varje ord och genomlysa varje skeende och genom att inhämta all kunskap som finns från alla möjliga håll och med källkritisk briljans faktiskt utröna vad som är det korrekta och vilken forskare som är mest adekvat och vilken bild som inte ljuger och vilka människor som står på den rätta sidan: den sida som äger förmågan att se alla sidor. Vrid på kuben. Det är faktiskt samma verklighet du ser från alla håll. Det finns en faktiskt och påtaglig verklighet som rymmer alla möjligheter. Se klart. Och gestalta det tydligt. Skriv ner det.

Foto: Magnus Carlbring 2017

det är sant

Och när du läste Orwells 1984
Och när du läste Ray Bradbury
och Aldous Huxley och när du såg
Truffauts filmatisering
av Fahrenheit 451, när du läste
som väldigt ung P.C. Jersilds
dystopier, när du såg
dokumentärerna från andra världskriget
När du såg Hiroshima, mon amour
med Marguerite Duras inre monolog,
tankeströmmen, dikten, i början, där
verklighet och historiskt skeende
blandas samman: autenticitet
och dramadokumentär
och dikt: de möjliga händelserna
som har skett, som du inte upplevt
Och som kan ske igen: Hiroshima
kan ske igen: allting du gör nu
handlar om denna enda sak
Begränsa utrymmet
för människor att förgöra varandra
och fyll det istället med klarhet
och poesi och iskall analys
Ställ allting till rätta
eller ifrågasätt allt oavbrutet: det här
händelseförloppet är mitt liv
Du satt där i din fiktion och erfor
hur texten blev alldeles levande; ur texten
klev det oupplevda och blev ditt
Du är den som rymmer till friheten
Läs om allting, fördjupa nuet
med ett svep över det historiska, helt
objektivt faktiska: vi har varit här
och utfört dessa grymma handlingar
Men nu är vi förändrade människor
Är vi inte förändrade
Vi är förändrade
Det är sant

Foto MC20

slå över till mozart

Slå över till Mozart: byt soundtrack,
logga ut ur bruset
Det här är en våg av betong
som stelnar
Snön koagulerad till svartbrun is
Skriver små nottecken
i fönsterrutans smuts: trafikströmmen
tar om samma stycke igen,
och igen

Foto: Magnus Carlbring 2017

allt är bra

Allt är bra
Det snöade nyss
rakt upp: en mörk dröm
av ljusa askflagor
mot himlens isgolv
Telefonen surrar dovt
när någon retweetar
ditt liv

Foto: Magnus Carlbring 2017

koltrastarna

Koltrastarna landar
på balkongräcket
som stora svarta tårar
eller riktigt hemska
liknelser: skratt
inifrån ett mörker
du flyr så snabbt
solen kräver av dig

Foto: Magnus Carlbring 2017

tre enkla dikter

Ett

Skriv en dikt
i samma tempo
som du andas
Tänk inte
på någonting
annat än dikten
du skriver
just nu


Två

Dikten
är ett paket
Litet
Inslaget
i natt
och ljus
Öppna det
i drömmen
Tyst


Tre

Gräv ut

ditt medvetande

ur midvinternatten

Polera de där

uråldriga kollektivt nedärvda

tankarna du har

Andas på dem

Tina upp

Skriv sakta

Foto: Magnus Carlbring 2017

mörkret

Kravlar upp
ur mörkret
bara för att finna
nytt mörker
Kravlar ner
i mörkret igen
Heliga mörker
Djupa tystnad
där intet möter
intet: tänd inte
ljus tänd inte
en enda tanke
Låt mörkret
vara mörker
länge än

Foto: Magnus Carlbring 2017

jag

Jag laddar batterierna

Jag har skaffat nya, de är

av glas: de är så starka

och så ömtåliga

Orden spricker redan inuti

och när jag spiller ut dem

är de trasiga och farliga

Allt det här är fullt av gråt

och uppdämd sorg: tillvaron

är ny varje dag, jag åldras

aldrig: varje nyskriven versrad

är ett plåster som slits loss

Det gör inte ont, det är skönt

Här är en helt ny text

Ät den till frukost, slicka

försiktigt på dess rygg

innan du klistrar igen

kuvertet och glömmer

hur det började: med ett

litet jag.

Foto: Magnus Carlbring 2016