Och en dag kommer anklagelserna om saker du inte har gjort - du vet att det inte är sant, du vet ju vad du har gjort, vem du är, men du blir samtidigt märkligt ... osäker - och som du ska straffas för och hur du än förklarar att du är oskyldig så vet ingen längre vad som är riktigt riktigt och följden blir att rädslan börjar sippra in, den blir ett gift som sprids mellan människor, och man börjar misstänkliggöra varandra. Här går det väldigt fort. Ingen hinner reagera och än mindre reflektera. Ser du. Myndigheter tystas. Öppenheten sluts. Människor börjar fängslas. Journalister först, så är det alltid. Granskare. Ögon. Fria tänkare. Politiker. Oliktänkande. Och andra som du inte kan begripa varför. Din granne. Någon på jobbet. Folk som inte ens beter sig annorlunda. Den anonyma massan fylls av hål, där människor en gång varit. Alla är misstänkta. Du kan inte gömma dig eftersom överallt är du din egen fiende. Nu stängs tevestationer ned. Tidningsredaktioner mer eller mindre plomberas, eller börjar ge ut de mest underliga tidskrifter eller reklamblad om egentligen vad som helst: utom sådant som du vet vad det är. Du säger något, ställer en fråga till någon. Vad är det som händer? Och plötsligt är du anklagad för att vara medskyldig, till vad det nu är. Kan journalister påstås vara de mest lögnaktiga av alla, då kan vad som helst hända. Du är inte heller pålitlig. Och inte du. Eller du. Känner du inte att det du har gjort, eller sagt, eller tänkt, är skadligt - både för dig och för andra? Marken gungar. Väggarna kryper inpå oss. Det finns ingen relevans längre, i skeenden och utsagor. Det är hemskt otäckt. Men du kan inte stå emot. Din jagbild är helt ruckad. Tänk om jag - alltid - har haft fel? Tänkt fel saker. Sagt fel saker. Skrivit fel saker. Tänk om det finns en alternativ sanning: i ett kalejdoskop faller bilderna huller om buller - men med en logik som jag inte själv förstår. Vad är äkta, nu längre. Jag vill tänka att vassa pennor och ett öppet internet kommer att avslöja oriktigheter och bedrägeri. Men hur kan jag vara säker. Hur kan du vara säker. Hur kan någon någonsin vara helt säker. Kanske så här: genom att putsa varje ord och genomlysa varje skeende och genom att inhämta all kunskap som finns från alla möjliga håll och med källkritisk briljans faktiskt utröna vad som är det korrekta och vilken forskare som är mest adekvat och vilken bild som inte ljuger och vilka människor som står på den rätta sidan: den sida som äger förmågan att se alla sidor. Vrid på kuben. Det är faktiskt samma verklighet du ser från alla håll. Det finns en faktiskt och påtaglig verklighet som rymmer alla möjligheter. Se klart. Och gestalta det tydligt. Skriv ner det.
 |
Foto: Magnus Carlbring 2017
|
