Jag laddar batterierna
Jag har skaffat nya, de är
av glas: de är så starka
och så ömtåliga
Orden spricker redan inuti
och när jag spiller ut dem
är de trasiga och farliga
Allt det här är fullt av gråt
och uppdämd sorg: tillvaron
är ny varje dag, jag åldras
aldrig: varje nyskriven versrad
är ett plåster som slits loss
Det gör inte ont, det är skönt
Här är en helt ny text
Ät den till frukost, slicka
försiktigt på dess rygg
innan du klistrar igen
kuvertet och glömmer
hur det började: med ett
litet jag.
 |
Foto: Magnus Carlbring 2016
|
