får du inte lust

Samtidigt, tre miljoner ljusår bort, en människa – eller en varelse som en gång var en människa men nu är ett guldsegel – kliver in genom din bröstkorg och sätter sig med sina långa krokar till händer och börjar riva upp dig inifrån, gud du måste skriva eller är det skrika, stumt, in i knogen, får du också lust ibland
att skriva något som blir som ett blixtlås
som när du river upp det
öppnar en liksäck: ditt inre är
en app
Ladda inte ner den
för i helvete, ladda ner allt du någonsin kan, det är ju du, signalstyrkan
från dina utsträckta händer är så svag att ingen kommer
att nås av vad du vill ha sagt, den här gamla
skrivmaskinen står på ett bord i regnet utanför det hus
du en gång bodde i, eller var det inte du, var det inte ett hus
Den där molnformationen över händerna
Det där ryktet som gick dig förbi, de grå strykrädda tvillinghundarna
som var du när du drev ner mot hamnen havet stranden tomheten platserna
där de säljer människodelar: dina förväntningar och allt ditt ogjorda
Vi går dit och handlar, ryck åt dig en grå
kundkorg och öppna självskanningsappen, blippa dina händer här
och din händelser, den där utstuderade likgiltigheten
hos kundkretsen – det är de döda själarna – som alltid
stumma står utanför Coop som reflektioner i de gröna fönstren
Rummet det iskalla forntidsutfrusna rummet där alla
ord samlades till slut
den där torsdagseftermiddagen då dödsbeskedet slog
in en blyertsvåg över anteckningarna
Bronsblankt regn, sirenernas rop eller utkastade spytunnor försöker bli till det du skriver men det blir oskrivet, får du inte lust ibland att skicka det du en gång var till en plats du aldrig kommer att besöka, vi är alla fastklamrade i det där vrålande rummet
med hårt åtskruvade lock, nu suger de
ut syret och väntsalskorridoren fylls av Pacmanfigurer, när man dör blir man en sån
eller när man lever
Den här produkten som
Det här erbjudandet som
Den här föreställningen som: värm mig med
något jag aldrig någonsin har upplevt, ta hand om
ditt avgrundsdjupa avgrundsdjup
Har du inte ibland stått där – liksom roterande inuti ditt bortglömda jag, det olyckliga lyckliga barn du borde ha varit – mitt i mataffären … köplistan i handen sprattlar
som en nyss tecknad spetälsk fisk, du vet hur sådana ser ut: fiskköttet är grått fiskögonen blyfärgade fiskmunnen vit med gula fisktänder eller dom är också grå
som du måste du äta upp nu
Allt på tallriken är fyllt av det där

foto magnus carlbring