en bön: istället blir det en handling
en tankeström: var aldrig rädd
att tänka fel, om du tänker
uppriktigt och har en grund
som innebär att du ser andra
före dig själv, tänk så långt
du någonsin kan komma: ljus
är bortom mörker, ingenting
är bortom allt: var mer konkret
det handlar om medmänsklighet
i hösten rör vi oss under skuggan
av barnen på flykt: för dem
är varje insats avgörande
ingen tanke räcker, jag tänker på
den långsamt gestaltade filmen
gudar och människor: det är något
med munkarnas fromhet
och det idoga arbetet med att hjälpa
och läka människor
och ändå gå under tillsammans
jag tror inte på högre makter
eller det hinsides men jag kan tro
på den fromma människan
ändå måste ju protesten ingå
revolten mot det orättfärdiga
det kreativa motståndet: allvaret
i att vara människa, i universum
ansvaret i att vara född på jorden
jag tänker på människors olikheter
men ännu mer på våra likheter
att det måste gå att hitta en väg
för alla att få plats
eftersom det finns plats åt alla
eftersom fördelningen på jorden
och i vårt samhälle är helt skev
det är den starkes rätt som gäller
sparka neråt och armbåga
sig fram och kapitalets makt
det finns ingen självklar rättvisa
(den måste hela tiden framkämpas)
och det finns för mycket våld
för mycket vapen för många
skillnader och för lite ambition
att mötas; och sen tänker jag
- inte utslätande men för att jag
måste - det finns också styrka
och medmänsklighet kvar, det är
det vi måste binda oss fast vid
vad är det som har skett med världen
ingenting: det är en upprepning
gentagelse av människans vidriga
beteende - läs: mannens vidriga
beteende - genom årtusendena
i myt och historia är det samma
mönster: vi slår ihjäl varandra
av en enda anledning: för att
vi kan: vilket innebär: vi kan
också låta bli; jag minns
när jag jobbade i fiskis
på fritis och dagis, det är över
trettio år sedan nu: vi var
kanske trettio olika nationaliteter
bland barnen och personalen
nordafrikaner europeer människor
från balkan asien mellanöstern
många från chile och argentina
uruguay kongo gambia sverige
ja ni fattar: hela världen var där
i fisksätra: och vilka var problemen
alltid klass alltid ekonomi alltid
sociala problem droger kanske
oförmåga att ta hand om sig
eller barnen: män som var efter
mödrar barn som for illa
men det flesta mådde bra
och det var aldrig ursprunget
som var skälet till osämja
eller svårigheter: ursprunget
vi har är detsamma för alla
i tidernas begynnelse
klev vi ut till stränderna
vid afrikas horn och började
vår vandring norrut österut
västerut söderut: vi är samma
människa allihop vi är människor
allihop; vi prövar våra tankar
går ner i deras djup, måste
det för att få ett slut
på vansinnet; empati innebär
att sätta sig in i din medmänniskas
situation, både den du kan älska
och den du aldrig kommer
att fördra; om du inte är mer
vidsynt än den trångsynte, då
kan du inte hjälpa någon upp
ur sitt ovett och sin okunskap
det här är enkla och - menar
somliga - naiva sanningar
förstå din fiende förstå världen
att verkligt älska är ett offer
men ett enkelt offer: altruism
är en såkallad winwinsituation
vi behöver sådana mer än loselose
lite hårdare kan jag formulera det
utan att fastna i terroristernas
fälla: sprid vår dynga
genom att nämna oss
och därmed sprida vår dynga
det är poänglöst att bestrida
idioter: hellre upplysa dem
som går att rädda över
till medmänsklighetens självklara
sida: lite jävla fromhet
har varje stackars mänska i sig
om man kramar tillräckligt
mjukt eller hårt: ge varandra
en kram eller åtminstone en tanke
som är åt det hållet: vänlig
ska vi bli så naiva (använd
aldrig ordet naiv som något
nedsättande) att vi tror på
att en god handling leder
till en god handling leder till
en god handling och ut flyger
en svärm citronfjärilar ur texten
vi måste skriva om barnen
jag skriver om barnet
jag vet ingenting, det får ingå
i den här tanken som
söker sitt hem: allas rättigheter
du sover
du har flytt från kriget
för mig är det så abstrakt: tänk
dig att ditt hem är sönderbombat,
dina bröder är döda, din pappa
försvunnen, din syster kidnappad
av rebellerna, du och din mamma
och en grupp människor från
din del av staden
har flytt, ni har flytt i veckor
du är fem år: vad vet en femåring
om världen; när jag var fem
var tillvaron som en varm hand
med fina konturer; jag gick
väl på lekis och firade jul
och var på Skansen
på lovet, på somrarna satt jag
i sanden och grävde, mitt största
bekymmer var ett myggbett,
om ens det
nu sover du i svala lakan
i ett omställt klassrum i en skola
på den svenska landsbygden
du vet bara om dina drömmar
minnen av eld och krutrök
och damm och skrik
och blod: jag kan inte
föreställa mig det där alls
men jag vet hur det är att sova
lugnt; och samtidigt stryker
någon därute i mörkret
med bensindunk och stenar
och tändare och skit
det här handlar om ditt liv
om barnens liv
Ge fan i barnen och deras trygghet
nu; de som bränner boenden
ska gripas, lagföras och straffas
och barnen ska få tillbaks
sin frid de har funnit, att få
sova gott och drömma
om en framtid eller dåtid
som är allas 24 oktober 2015
 |
foto magnus carlbring
|
