som handlar om att man går ned
i tvättstugan eftersom det är i ljuset och mörkret
under vandringen dit som förflyttningen klivet
sker mellan min verklighet
och din: tänk dig radbrotten
som trappsteg avbrott i ditt vanliga arbete
Nu står vi mitt i virveln av underbart svirrande damm
Den varma doften, ljudet av maskinerna
och susandet från torkskåpet, det väcker enorma
bilder från barndomen och från något före det
En sandstrand en solbelyst klippa, lusten
att lägga sin kind mot någons mage, stryka hennes hår
I tvättstugan samtalar jag alltid med de döda
Det praktiska i att vika klädesplagg linnedukar minnen
i alla tyger vi har ärvt revorna i tiden som öppnas Vad är det du håller i dina händer, allt hänger inte alls ihop – men gör det ändå! – och vi
vill inte bli påminda om det; i tvättstugan sker det
automatiskt, vemodet
när du hukar över den lilla vagnen, slurpandet
från maskinernas slaskventiler
när de spyr ut smutsvatten
Det blir mer en injektion – a shot in the arm – än
det sedvanliga bakgrundsbruset som mest väcker
ny ångest ovanpå den gamla; fast iofs
En nyare ångest en renare bordsduk ett vitare rum
Lajka
torkmangelns katharsisfunktion: det där är du
och din förtvivlade själ som bankas ut i valsen, bedunk
bedunk, en grinande mask på en nytvättad hals
i ett trapphus som blixtrar av lysrör och Ajaxstänk
Ytterdörrens panna trycks mot din när du
med de blytunga blå Ikeakassarna fibblar fram
nyckelknippan, störtar in i lägenhetens famn med din fångst
Löparstrumpornas och de nyvikta t-shirtarnas polyfona
färgexplosion och eftermiddagsljuset som faller
in i tomheten tills allt fylls av – vad är det som
händer här – omedelbarhet, sätt dig och ta emot eftermiddagen
Det här är inte din stund på jorden, det är bara
en gråmörk vardag inlyft i doften av sköljmedlet Havsbris
 |
foto magnus carlbring
|
