anonymousarius

under bloggtextens svarta snödrivor av tomhet anar man en tillblivelseprocess som nu är bortglömd och begravd i den digitala moränen som benen från en enorm varelse som ingen någonsin har sett eller lyssnat till eller försökt att begripa: den dundrande tystnaden ur det porösa berget av ettor och nollor driver iväg som en alldeles ljudlös vind över intighetens hav