det är en miljard år sedan: den siste marsipanen - embryo - kliver in i den sista rymdfärjan
han vinkar åt den döende planeten: hejdå gamle kompis
och när den silverskimrande skytteln lyfter mot den alltmer svartnande himlen åtföljs den av dom osynliga plymerna av metangas som väller upp ur permafrostens spruckna fält
en gång cyklade det omkring embryon därnere: en gång fanns det hamburgerrestauranger och minilivs därnere: en gång kryllade det av dinosaurier och fåglar flög mellan trädtopparna
nu råder bara tystnad och den röda öknens tomhet
eller: är det någon kvar någon som har glömt sej under klipporna och solen
det undrar jag nu
yo
