måndag, april 20, 2009

kapitel tolv

vi klättrar uppför den dramaturgiska trappan som våldsverkare och hjältar: tumlar om varandra som en björn och en björnjägare

embryo och abuabu rullar omkring på tomten: nu kommer dom på fötter: står och hissar in luft i lungorna och knyter nävarna

och nu hoppar dom på varandra igen: nu ska du få nej nu ska du få nej nu ska du få nej nu ska du ska du

tills sverkcer släntrar förbi och hänger på staketet med en ny uppfinning i ena handen: en liten pendel som dinglar på fingret

jaha och: professor kalkyl förmodar jag

vad är det där det där

jag vet inte: en prylgrej

en prylgrej

ja

och vad har den mitt i vår berättelse att göra: vi hade ju fullt upp med att göra upp

och nu stannar allting av: ingenting händer

gör det inte det undrar jag nu: vi har ju nått en vändpunkt märker ni inte hur peripetipendeln slår över och det är dags för er att skaka hand och sluta fred och bli kompisar innan eftertexterna rullar förbi och en schlagerlåt dränker allt i sej själv det säjer jag nu