språkvår

Snart kommer dom. Sopbilarna. Snart smälter snön bort. Snart har alla istappar tappat fästet. Snart dammar det från dom vita gatorna. Snart ställer man ut bokstavskrukorna på balkongen. Snart hänger man upp lådorna på räcket: snart spirar nya rader upp ur myllan. Snart lossar ordisen från de svarta klippstränderna. Snart öppnas berättelsernas hav. Snart fångar man ord i näten nere vid stationerna på de öppna markerna, på uddarna och öarna. Alla ska märkas och mätas och inordnas. Snart är texten ny igen och tjälen har lossnat och det doftar sump och jord och näring och must om varje ny formulering som med späda små gemener tittar upp ur skrivarket.