reklampaus

Läser reklamblad. Uppbyggligt. Känner hur själen växer, det inre får vingar. Jaget blir ett annat jag. Universums yttre gränser trängs inuti mig, jag får knappt plats längre på grund av all tröst, all insikt, allt ljus. När jag inte orkar ta in mer, kastar jag bilagorna från bilhallarna åt sidan, viker ihop alla glättade papir från elektronikkedjor och alldagligvaruhus. Det räcker inte, jag måste ha mer, mitt blod är så tunt. Jag kravlar upp i tevesoffan, sträcker mig efter fjärrisen och slår på. Ah. Nu öppnar sig livet. Här är det verkligt verkliga. Bergen. Himlen. Havet. De blanka karosserna som plöjer fram på vägar av ljus och lärdom. Jag är en människa nu, jag är inte längre bara en poet, inte längre en liten lort.