torsdag, april 03, 2014

tweets 4

Nästa dikt ska börja i askan, inifrån det rökskadade biblioteket. Ord som är som de skalbaggar som väcks till liv efter en skogsbrand.      


Under natten slog drömmarna ut. Enorma blommor - havsblå månskensbleka. När vi vaknade var torget täckt av kronblad.

      
Ett par regnstänk på displayen. 
 
 
Det ofärdiga kan ibland visa sig vara det färdiga; det där som fattas texten är dess andhämtning och luftrum.
 
 
Texten är ett olivträd.
 
 
Vardagens glasfiberväv: hårt skal mellan inre och yttre verklighet. Solen sliter sönder alltihop.
 
 
Himlen är en bildskärm. Streamade moln.
 
 
Genom rymdnatten; ett skimrande skrivtecken i apogeum. Helt omöjlig storhet att gestalta. Skitsamma: jag skriver rakt ut i mörkret.
 
 
Det är som att ha ett skelett av ljus. En rymd inuti kroppen som vill ta sig ut.


Krångla inte till det. Skriv som en rulltrappa. Tugga i dig människor.
 
      
Skriv som glömska: varje ny bild textrad gestalt ska vara penslad av nyfikenhet. Vem är jag. Vad är en människa. Vad gör vi här.
 
 
Skriv som ett barn som bäddar för sina gosedjur. Allt är på riktigt: de kalla lakanen, vällingen de ska matas med, hur de kivas. Levandegör.
 
      
Det här är himmelriket. Det här är alfabetet.      
 
 
Behövs det ett kryphål, kryp in i det. Skriv så litet som du kan. Var fröet.
 
 
Jag tycker om att somna i varm sand. Att göra en väv med brister i. Att klä texten i sitt försvinnande. Att det här är verkligt.
 
 
Den här floden av ord. Plötsligt fryser den till. En sädesärla trippar över den tunna isen.
 
 
Ställer fram en skål ord, eller är det flugor. Silversked, tack! En fläck månljus över texten.
 
      
Solen genom den tunga textgardinen, men bara en strimma: versraden som ett vitt sår ur mörkret.
 
 
Jag är diktens pizzabud; hur dofterna sipprar ur den varma kartongen. Det ska dofta mer än papper!
 
      
Man drar på blåstället, fläckat av sorg och solsken.
 
 
Uppäten av natten; de döda lyfter på ögonlocken och lyser sig in i drömmarna med grått ljus.
 
      
Inuti drömmen: verkligheten.
 
 
Friheten att radera. Dra en hand över sanden.
 

Jag har äntligen hittat mig själv. Men det är lite läskigt. För det är ju inte riktigt jag!
 
 
Livesändning från en skogsglänta. Intervjuer med ekorrar och domherrar. Närbild på en isdroppe. Kommentarer kring molnens rörelser. Gryning.