Monday, February 02, 2015

tweets 7

Det digitala snöfallet
Drivor av ingenting

*

Allt är yta. Du själv är djupet.

Ord är allt.

Dikten är på allvar.

Ta bort de yttersta bladen av dikten innan du skär den i bitar.

Välj varje ord lika noga som plockade du dem från en stenstrand. Och kasta macka med dem!

Varje dikt är ny.

Poesin går aldrig att ringmärka. Inga fångstnät är täta nog att fånga upp en dikt.

Hur skriver man? Ett ord i taget.

*

Boktraven
som ser på dig
från nattygsbordet
Skogsstigen
som sjunger
för dig: snöspår
Det extremt svåra
i att gestalta
en enkel vardag
i ord

*

Läser folk ännu poesi
Ja tydligen

Varje pilfink
är en strof
värd

Snön
faller genom
versen

Diktutkastet
hänger
på vädring
från balkongen

*

Publiken strömmar in.
Läktarna fylls av dikter.
Alla håller upp sina ord
i strålkastarljuset. Nu
deklamerar vi tillsammans
natten igenom.

*

Att skriva är lätt. Det är ett helvete.

Dikten är förstås en form också. Fullständigt fri. Det ska både vara farligt och lätt - och svårt/tungt - att skriva.

Med 'dikten' menar jag allvarligt syftande text. Hög eller låg. Text som söker sitt hjärta, eller nåt. Den som blir som den blir. Som livet.

Dikten angriper sig själv hårdast.

Fiktiv värld. Inre. Yttre. Faktisk värld. Det sprollar. Men en värld.

Jo poesi kan vara politisk. Det omvända förhållandet är mycket mer osäkert.

*

Jag skriver
Du läser
Jag läser
Du skriver
Du läser
Jag läser
Jag skriver
Du skräver
Jag liser
Läs jagar
Läs skriv
Skrän väser
Vi skriker
Läs

*

Poesin
är ett öppet
kretslopp

*

den beskedliga
dikten river till
som ilsket bryggt
              kaffe

*

dröm

att skriva
fram ett liv
ur sitt eget liv

som wu tao-tzu
eller djuphavsdykarna

försvinna in i jaget
eller det andra

som ingen vet

*

Vill skriva
något mer
om solen
Hur plötsligt
den kom
som om
solen var ny
som om
jag kunde skriva
solen ny
Kunde inte
mer än såhär
Solen!

*

Solen stryker fasaden. Medborgarhuset lyser kanelfärgat, rött, en skugga av eld.

Denna tro på att vi är mätbara. När vi är precis tvärtom. Vi är föränderliga.

Natten. Allt allvar samlat därute i ett blankt skimrande mörker.

Natten. Varje kväll skriver jag någon rad till natten. Men bryr sig natten det minsta?

Ord är det tyngsta vi äger. De är som jordklot, planeter, mörk materia. Jag kommer aldrig förstå mig på ord.

*

Ibland
när jag
inget har
att göra
tänker jag
på allting
jag inte
har haft tid
att göra
Det tar tid
att ägna sig åt
allt det man
aldrig gör

*

Stor litteratur är ofta liten till formatet.

*

Text
ur januaris
mörkaste
morgon: sömn
genomsyrar
varje fras, varje
försök till fras
Blir mest sånt här
Avskrap, snömodd,
fastfrusna
sulor

*

Att skriva handlar bara om att våga.

Natten vänder sig mot väggen. Läslampan får vara tänd och låta orden fladdra i ljuset, mot ljuset.

*

Jag visste inte
vad jag skulle skriva
här nyss
Nu vet jag det

*

Något dåligt
kryper alltid upp
ur texten
som daggmaskarna
efter hällregnet
Glittrar bleka
Men är det dåligt

*

Det omedelbara
lockar mig, att skriva
utan eftertanke - inte oreflekterat
men direkt, som spöregn
eller en smekning

*

Var aldrig rädd
för det överdrivna
lika lite som för det
överdrivet lågmälda

*

Det du skriver
blir kvar, ristat
i den digitala matrisen
som runor i en mjuk
stenskiva
Luta texten lite, se på den
från sidan: håller den?

*

Att skriva enkelt
är mycket svårt

*

Det du skriver
är inte du
Ändå är allt
du skriver du

*

Dikten är en sten
Dikten är en hand
Dikten är en sten
i handen, en hand
som håller om stenen
Dikten är en dikt
inuti stenen i handen

*

Måndagen drar igång
trafiken igen, det är som ett hjul
av rök snöslask gråväder, en självklar
nedstigning i det omedelbara

*

Dikten
är bedrägligt
enkel

*

Dikten
är alltid fri
Den är savannen
Och den är djuren
Och den är orden
som gör allt
levande

*

Entropin är en ordlös lycka
Lycka är en befriande
tomhet

Vardagarnas meningslösa
meningsfullhet uppfyller
mig helt

*

Varje arbetat ord
öppnar timmarna
och sluter tidsvarpens
hål

Vi försvinner i det grå

*

Natten är ointressant. Entropiskt mörk. Innehållslös. Tänd upp den. Läs stjärnhimlen.

Varje ord syns.

*

Dikten
du skriver
spontant
utan eftertanke
kanske blir dikten
som blir kvar
av allt du någonsin
gjorde, några ord
ingen läste
men du skrev

*

När Gregor Samsa vaknade efter en natt av oroliga drömmar, fann han sig förvandlad till ett twitterflöde.


https://twitter.com/MagnusCarlbring

No comments: